I Take Off My Mask

Nu känner jag mig redo att dela min musik här på bloggen också. Jag har en kanal på Youtube där jag laddar upp min musik, så nu säger jag som alla "youtubers": Please subscribe and leave a like, så kan ni hålla er uppdaterade på min musikfront också.

https://www.youtube.com/channel/UCMqSQyb_wlkVrUjhNDJ8XPw

Rebecca

Like a satellite

Ooh, jag blev just så glad av en a capella-version av Lena Meyer-Landruts låt Satellite. Här kan ni också lyssna på den:

Rebecca

Sexmusik VS. het country

Jag blir så fruktansvärt trött på att den största delen av dagens musik ska vara så sexig. De låtar som säljer bäst är de låtar som har den minst meningsfulla text. Helst ska där även finnas en och annan svordom och lite prat om sex eller slimmade kroppar. Detta framkommer även i musikvideon, som ska innehålla lättklädda unga damer i vågade poser. Jag förstår faktiskt inte hur den här trenden håller.
   En trio som jag dock alltid kan lita på är Lady Antebellum. Jag har följt countrybandet i snart sex år och har ännu inte blivit besviken, även om de också testar sig fram och förändras för att hålla sig kvar i branschen. Deras musik/musikvideor är inte äckligt sliskiga, utan mer heta och häftiga. Här kan du lyssna på deras senaste singel Long Stretch of Love samt se dess musikvideo:

Rebecca

"Jag kan inte sova..."

Redan innan klockan tolv idag hade jag fått träffa många fina och trevliga personer. Jag fick (och gav så gärna) en hel del kramar, jag blev bjuden på lunch och blev tillfrågad om jag vill komma med på bio ikväll. Bättre förmiddag får man söka efter. 

   Orsaken till att jag hann med så mycket under förmiddagen var helt enkelt för att jag steg upp väldigt tidigt, trots min lediga dag. I perioder sover jag väldigt dåligt om nätterna och just nu befinner jag mig i en sådan period. En del människor klarar sig gott och väl på fem- eller sextimmarsnätter, men jag behöver mina åtta timmar för att fungera normalt. Nu är jag inne på min tredje natt med för få timmar och det börjar kännas av ordentligt i kroppen min.  

   När jag var liten och inte kunde sova så gick jag ofta upp till någon av mina föräldrar och berättade det. Efter det tog det sällan länge innan jag sov som en stock. Nu för tiden går jag inte och väcker upp någon i onödan. Istället skickar jag en bild på snapchat eller twittrar en rad om mina sömnproblem. Jag får ofta som svar på detta att jag kanske skulle somna om jag inte snappar eller twittrar, men det finns en tanke bakom mina rader. Tanken är den samma som att gå upp och säga till någon att jag inte kan sova. Jag skriver om mina sömnproblem i hopp om att sedan kunna somna, bara någon vet att jag har det lite jobbig. Det fungerar förvånansvärt bra ibland medan det ibland inte hjälper ett dugg, men jag tänker alltid att det är värt ett försök. 

Vad gör ni de nätter ni inte kan sova? Någonting som jag ännu inte prövat?

Rebecca

   

Återvändsgränd

Som ni alla har hört så många gånger så blir det inte alltid så som man har tänkt sig. Så blev även min tid vid folkhögskolan.  

För en dryg vecka sedan packade jag två stor väskor med kläder, sängkläder, böcker och sådant man behöver när man flyttar till ett internat. Jag slängde in väskorna i bilen och körde iväg till staden som skulle bli min nya studiestad. En vecka senare packade jag väskorna igen och flyttade tillbaka hem.
   Varken studierna eller stämningen i skolan var ens nära det jag hade förväntat mig. Jag passade inte in, nivån kändes för låg och jag vantrivdes redan från första dagen. Dessutom mådde jag inte så bra när jag kom hem från skolan heller. Energin räckte inte till någonting.
   När någon frågade hur det kändes att ha flyttat hemifrån kunde jag ärligt säga att det kändes helt okej. Jag hade fått ett relativt trevligt rum i lägenheten, som dessutom var perfekt belägen i stan. Min kämpis var trevlig och lätt att ha att göras med och det kändes okej att ha kommit hemifrån. När någon sedan frågade mig om skolan kunde jag ingenting annat än jämra mig. Det kändes helt enkelt inte rätt.
    Jag bestämde mig ändå att ge situationen lite tid. Även om det bara tog en vecka innan jag var hemma igen så kan jag ärligt säga att jag gav skolan så mycket tid och kraft jag var kapabel till. När jag kom hem till lägenheten efter måndagens skoldag kunde jag inte tänka mig att gå tillbaka nästa dag. Jag hade till och med struntat i att skriva upp mig på kvällsmatlistan bara för att slippa gå tillbaka till skolan samma dag.
    När jag berättade om mitt beslut till människor runt omkring mig fick jag ta del av tre olika reaktioner. En del blev besvikna och tyckte att jag hade gett upp för snabbt. En annan del hurrade och applåderade mig över att jag vågat sluta. En tredje del var neutrala. Jag respekterar alla tre reaktioner, alla måste få ha sin egen åsikt. Jag själv känner att jag gjorde rätt beslut och i slutändan är det väl ändå det som räknas? Det är ju trots allt mitt liv det handlar om. Genom att jag känt och lyssnat på mig själv växte jag ett par centimeter, för jag har alltid varit ganska dålig på att lägga fokus på mina egna känslor och behov.
    Redan samma dag som jag bestämde mig för att sluta folkhögskolan så skickade jag iväg en hel del jobbansökningar. Jag kände att jag inte ville lägga ännu ett år på studier, jag har ändå många sådana år framför mig. Istället vill jag göra någonting annat; jobba, leva livet, hitta mig själv och lista ut vad det är som jag vill göra.
    Jag har redan fått ett första vikariat och det känns bra. Det är härifrån jag fortsätter. Jag har ingen aning om hur mitt år kommer att se ut, men även det känns okej. Jag tror att ett sådant år kan vara nyttigt för mig. Jag vet trots allt att det finns någon som går med mig på vägen och jag litar på att Han leder mig rätt tillslut.

Rebecca

22.8.2015

Mycket har hänt den senaste veckan. Jag har flyttat hemifrån. Eller ja, till en internatlägenhet, så det känns inte riktigt som om jag flyttat hemifrån på riktigt. Jag har heller inget internet i lägenheten, så därför har bloggen fått stå stilla.
   Jag har börjat i en helt ny skola med helt nya ansikten. Tyvärr kan jag dock inte se mig själv fullfölja de ettåriga studierna på skolan. Varken stämning, gemenskap eller studier passar mig. Men så länge jag levt har allting löst sig på något sätt, så jag tvivlar inte på att även denna situation snart reder upp sig också.
 
Jag vill passa på att tacka en av mina kära fastrar med familj som jag har kunnat vända mig till under första veckan på nytt ställe. Jag vill också gratulera min kära kusin som inte bara slagit sitt personliga rekord i stavhopp, utan också tagit FM-silver i klassen F15. Stort grattis Sofie! Jag hejar på dig!

Rebecca

En plats för dig

När det börjar droppa in vänförfrågningar på Facebook av de fina konfirmanderna kan du räkna med att du i alla fall har gjort någonting gott. Det kan ge en liten tröst åt dig som blev sjuk, inte orkade eller kände sig överflödig. Du får känna att du hade en plats, en uppgift och en roll som bara var din och som du gjorde gott med. Det fanns en mening i att du var med. Det fanns en uppgift just för dig. 

Kanske det inte var en vänförfrågning på Facebook. Kanske det var en hälsning, ett brev, ett mail, ett leende eller en vänlig gest. 

Kanske det inte var ett konfirmationsläger. Kanske det var på jobbet, i skolan, hemma, på stan eller hos en kompis. 

Hur som helst och var som helst så finns det en plats just för dig.

"Du vet väl om att du är värdefull,

att du är viktig här och nu,

att du är älskad för din egen skull

för ingen annan är som du"

Rebecca

Gud vet bäst

Under veckan fick jag frågan om man alltid får det man ber om, eller om Gud säger nej ibland. Jag svarade med ett enkelt nej, Gud ger inte alltid oss det vi ber om. Fast på ett sätt så tror jag ändå att han gör det. Det är bara det att vi själva inte vet vad det är vi helst av allt vill ha i våra liv. Tack och lov vet Gud det och därför säger han nej åt oss ibland, eftersom han vet vad som är bäst för oss.
   Förra torsdagen gav jag mig av på rippiläger för tredje gången som hjälpledare. Igår kväll tog jag beslutet att avsluta min tid på lägret ett dygn på förhand. Både kropp och själ sade emot och jag kände att jag helt enkelt inte orkade mera. Detta var ett tillfälle när Gud nekande böner. Jag tror nämligen inte att jag var den enda som hoppades och bad om att jag skulle orka hela vägen till mållinjen. Men som sagt så är det Gud som vet bäst och han såg att jag inte mådde bra och gav mig därför styrkan att åka hem på förhand, även om jag inte ville. Det är i alla fall så jag ser på situationen.

Ps. 143:1
Sef. 3:17

Rebecca

Sommarjobb

Aldrig har jag lagat så mycket mat som jag har gjort denna sommar och ändå känns det inte som om jag har stått i köket allt för ofta. Aldrig har jag städat så mycket som jag har gjort denna sommar och ändå känns det inte som om jag har städat allt för ofta. Aldrig har jag skruvat cyklar så mycket som jag har gjort denna sommar och ändå känns det inte som om jag har skruvat cyklar allt för ofta. Aldrig har jag lyssnat så mycket på kyrkomusik som jag har gjort denna sommar och ändå känns det inte som om jag lyssnat på musiken allt för ofta.
   Mitt sommarjobb har minsann innehållit varierande uppgifter. Allt från just matlagning och städning till cykelservice och kyrkomusik. Jag har jobbat på ett boende med underbara klienter och kollegor. Jag har fått lära mig hur man använder insulinsprutor och hur man byter innerdäcket på en cykel. Jag har dagligen lagat mat och städat. Jag har diskuterat allt mellan himmel och jord, även om bilar och andra fordon alltid varit ett återkommande tema. Jag har åkt på utflykt, skrivit rapporter och stått som delad vinnare i pilkastningsturnering. Emellanåt har jag knappt hunnit med i svängarna och däremellan har jag suttit i soffan utan sysselsättning i ett folktomt boende. Jag har fått vara med om en hel del och jag har trivts med det.

Rebecca

Tackkort

Efter en del strul fick jag äntligen hem mina tackkort som ska skickas iväg till alla de som på något sätt uppvaktade mig när jag blev student. En hel kväll satt jag och skrev tack på ungefär 80 stycken kort och plitade därtill ner en hel massa adresser på kuvert. Jag postade ungefär hälften och planerade att föra ut resten på egen hand.
   I fredags på morgonen vaknade jag efter en förvånansvärt god natts sömn. Min morgon var lugn och jag bestämde mig att åka och hälsa på min faster i grannstaden på förmiddagen. I samma väva planerade jag att dela ut några av tackkorten till de som bor på vägen till faster. Nu i efterhand ser jag hur bra det beslutet var.
   Jag åkte hemifrån på förmiddagen. Först fick jag träffa en av mina Sofior som jag inte träffat på ett tag. Sedan fick jag träffa min faster, hennes små katter och hennes vän som nyss fött en underbar liten tös som så sött somnade på min axel. Middag åt jag i två familjemedlemmars sällskap och svängde efter det in hos ytterligare ett par bekanta som jag satt en god stund och pratade med tills solen försvann bakom trädtopparna.
   När jag kom hem på kvällen kände jag mig nästan lite löjligt lycklig. Jag blickade tillbaka och tänkte på alla underbara människor jag hade fått träffa under dagen, alla fina stunder och roande samtal. Jag tänkte på hur länge sedan jag hade haft den där mysiga känslan efter en lyckad dag och tackade tackkorten som hade varit anledningen till att jag fått träffa så många fina människor.

Tack alla ni som tog emot mig så varmt när jag dök upp hos er under fredagen!

Rebecca