Överanvända tack och förlåt?

I hela mitt liv har jag varit en väldigt känslig person. Detta gör att jag kan ta illa upp för väldigt små och negativa saker, men samtidigt nästan spricka av glädje åt små positiva. På grund av detta, och samtidigt lite på grund av min vilja och uppfostran att vara artig, tror jag att jag har börjat överanvända ord som tack och förlåt. Jag har i alla fall på senare dagar märkt att folk lite smått irriterar sig på att jag både tackar och ber om förlåtelse aningen för mycket. 

  Av någon anledning ledde detta mig till denna blogg: http://mjuklandningar.blogspot.fi/2012/07/tack-och-forlat.html

  Jag och bloggens skribent verkar ha detta "överanvändingsproblem" gemensamt. "Jag har haft svårt att acceptera att någon gör något för mig gratis, så jag måste tacka ettusenfemtielva gånger när det händer", skriver skribenten. Detta är någonting som jag själv kunde ha skrivit. Skribenten skriver i nästa stycke om att hon bad om förlåtelse för att hon blev sjuk när hon och hennes vänner var på besök i hennes hemstad. "Inte behöver du ju be om förlåtelse för att du blivit sjuk?! Det är sjukt", svarade hennes vänner. Detta är dock någonting som jag troligtvis också skulle ha bett om förlåtelse för. 

  Med detta menar jag inte att tack och förlåt inte borde användas. Jag vill bara påpeka att kan vara mycket lätt att just överanvända dessa ord. Jag tror dessutom att orden tappar lite sin mening om man använder dem alltid och till allting. För att inte tala om mottagaren av din tacksägelse/ursäkt som så småningom kan bli riktigt irriterad över att du inte kan förstå att "det är okej nu". 

  Detta är i alla fall någonting att tänka på. 

Rebecca