Lucka tjugotre

En pöl på marken fanns endast kvar
av gubben och pojken så ledsen var.
På kvällen när pojken skulle sova
knäppte han händerna och bad om en gåva:

"Kära Gud, du ser min vän
som lärde mig allting om julen.
Jag vet att jul ej beror av snö,
men min kära vän han försvann i tö.

Berättelsen om dig är det bästa jag fått,
därför jag önskar gubben allt gott.
Snälla Gud, rädda min vän.
Jag ber att vi ska få ses igen"

Dagarna gick, ingen snö kom.
Men pojken han bad, för tänk om?
Men det är trots allt Gud som vet bäst.
Och det är för honom vi firar en fest.

Fortsättning följer.

Rebecca