Var stolt!

Jag har alltid haft svårt att känna stolthet över mig själv eller någonting jag åstadkommit. Idag har jag dock fått känna äkta stolthet över någonting som jag själv lyckats med. Den känslan var underbar. Jag mådde bättre än jag gjort på länge bara för att jag fick känna en sådan lycka. Nu tror ni säkert att jag har räddat ett liv eller funnit ett bot mot alzheimer med tanke på hur jag målar upp min stolthet. Men det är inte en sådan stolthet. Det är en liten, men ack så viktig och upplyftande stolthet jag fått känna.
   I samband med min ena fadders 50-årsfirande åkte vi på en liten tripp till närmaste go-kartbana. Jag hade aldrig kört go-kart tidigare och skulle köra med ett gäng duktiga förare. Jag var lite nervös för att vara riktigt ärlig. När vi hade klätt oss i våra halare och gått ut till körbanan skulle vi få information om körningen. Killen kunde bara finska och frågade om någon kunde agera tolk till de andra, eftersom största delen av oss inte kunde tillräckligt bra finska. Jag hörde mig säga att det gick bra och i mitt stilla sinne ångrade jag mig i samma stund. Visst, jag tycker om finska och är intresserad av språket, men hur skulle jag klara av att agera tolk i en helt ny situation som denna, tänkte jag. Killen började förklara. Jag lyssnade. Efter en del info vände sig killen till mig och sade att jag kunde förklara på svenska nu. Utan att behöva fundera vände jag mig till gänget och översatte - utan problem - den info jag nyss hade fått på finska till svenska. Det här gjorde jag flera gånger. Det var bara ett par gånger jag hamnade att be om hjälp. Jag var mäkta imponerad av mig själv och kände mig stolt. Jag kan ju faktiskt!
   När vi sedan satte oss bakom rattarna och körde iväg levde jag i nuet, fylldes av ett rus och en sprudlade av glädje. Vilken känsla! Det var hur roligt som helst och jag var förvånansvärt skicklig för att vara förstagångsförare. Medan resten av gänget pendlade upp och ner på resultattavlan behöll jag min andraplats hela tiden, i både första och andra etappen OCH i snabbaste varv.
   Det får tyckas vara hur ytligt som helst, men jag är fruktansvärt stolt över mina prestationer idag. Det händer inte ofta, så jag tänker inte bara låta det gå förbi. Jag måste få vara stolt. Jag är stolt. Och det är okej. Inte bara okej, det är bra. Var stolt över dig själv, även i små fall som detta.

Rebecca