Ända sedan jag var liten har jag varit fascinerad och intresserad av bilar. När jag var riktigt liten satt jag på gräset bredvid bilen som pappa fixade. Ibland när jag och mina kusiner var till butiken med mommo gick vi till leksaksavdelningen och tittade på Hotwheels-bilarna. Jag minns en gång när jag fick lov att köpa en. Den var guldfärgad och jag tog väl hand om den. Jag hade även en röd Chrysler PT Cruiser och en lila Mercedes-Benz, möjligtvis W168. Senare väcktes ett intresse för radiostyrda fordon, också det tack vare pappa.
Nu låter det som om jag vore ett bil-freak eller att jag skulle vara väldigt kunnig när det kommer till fordon. Så är tyvärr inte fallet, men jag gillar dem. Därför tycker jag att det är så roligt med en ny liten lillebror som jag kan ge bilar åt. Han har nyss lärt sig hur bilen låter och är duktig på att köra dem på golvet. Idag när jag skulle komma hem från studiestaden kunde jag inte låta bli att ha med mig en charmig liten polisbil åt honom. Det var spännade tyckte vi båda två.
E's mamma står för citatet ovan och jag tror faktiskt också att det är helt sant. Det gör mig lite smått stolt. Vem vet när han får sin första bil av någon annan än sin storasyster, men oberoende när den dagen kommer så lär jag inte sluta förse honom med coola bilar.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar