Som om det vore mellan liv och död

Gårdagens studentskrivning i hälsokunskap tog mycket av den energi jag egentligen inte besitter. Jag var alldeles slut hela dagen, fysiskt trött och tom i huvudet. Det enda som kom ur mig under resten av dagen var klagomål på hur trött jag var samt dåliga skämt. Däremellan satt jag och stirrade ut i tomma intet eller låg på golvet och kände mig platt. När jag steg upp i morse vinglade världen så mycket att jag nästan blev orolig. Efter att ett lätt morgonmål hade nått min magsäck lugnade vinglandet i sig, men ännu dyker det upp nu som då. Idag gäller det att ladda batterierna tillräckligt mycket för att orka med veckans andra skrivning som går av stapeln i morgon, denna gång engelska. 

   Trots den trötthet som hemsökte mig igår satte jag mig ner med min far och diskuterade studentskrivningarna efter att jag hade kommit hem. Han berättade att han aldrig hade behövt visa upp sin examen för någon. Det som var viktigt var att den var avlagd. Än en gång gled vi in på ämnet - studentskrivningarna är egentligen en ytterst liten del av våra liv, men där och då i stundens hetta förstoras de upp som om det vore mellan liv och död. 

    På grund av min sjukskrivning har jag inte haft kraften att ta studentskrivningarna på så stort allvar jag annars antagligen skulle ha gjort, men kanske det inte gör någonting? Kanske det rent ut av visar sig vara rätt så hälsosamt. Jag antar att den som lever får se. 

Rebecca