Hon hade svårt att samla tankarna, kom ofta på sig själv med att bara sitta och stirra ut i intet. Mycket av det hon gjorde kändes mekaniskt. Samtidigt märkte hon att hon kämpade för att inte bara lämna i soffan. Inuti henne fanns någon slags drivkraft som förde henne framåt även om hon inte alltid kände eller märkte det.
En lustig känsla.
Tom men ändå inte, på samma gång.
Kämpa och fly, på samma gång.
Inkonsekvent, tänkte hon.
Hon tyckte om ordet. Inkonsekvent. Hon prövade ordet igen, smakade på det. Det passade, kändes rätt och samtidigt fel. Motsägelsefullt, ologiskt, paradoxalt.
Precis, tänkte hon.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar