Mina tankar och känslor har blandats ihop till en enda röra och mosas och snurras ihop som frukter i en smoothie-maker. Jag borde antagligen inte blogga just nu. Jag har läst att en god bloggare inte bloggar utan mening i sitt inlägg, vilket antagligen stämmer in på mina rader ikväll. Ändå kan jag inte låta bli. Jag har någonting som trycker på inifrån igen, någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Då brukar det vara bra för mig att skriva.
Det skulle kunna vara saknad, längtan, rädsla eller känslan av ensamhet, men samtidigt skulle det kunna vara kärlek, förväntan, glädje eller känslan av samhörighet. Antagligen är det en blandning av alltihop. Jag brukar känna mig olustig och förvirrad när jag inte riktigt vet vad som händer.
Let go, let God. Släpp det och låt Gud komma in och ta hand om det. Se, jag kunde ge mig själv råd tänkte jag först när orden kom till mig. Men strax efter tankens uppkomst insåg jag att det inte stämmer. Let go, let God är nog inte ett råd från mitt inre. Det är nog mäktigare än så, eller hur?
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar