Omställning

Varje dag när jag kommer hem från skolan tittar jag på tavlan innanför dörren där det står vem som bor på vilken våning och i vilken lägenhet. Varje dag blir jag lika besviken, för efter mitt lägenhetsnummer står det ingenting. Jag har heller inte fått mitt efternamn på dörren till min lägenhet. Det gör det lite svårare för mig att känna att jag verkligen bor där.
   Sedan åker jag hemhem, men där bor jag inte heller. Jag stiger in i mitt gamla rum, men där finns inte längre de viktigaste grejerna som gjorde mitt rum till mitt rum. Sängen är bekväm och bekant, men på nattduksbordet står varken min nattuggla eller min Willow Tree-ängel. Bokhyllorna är bekanta, men där finns inte mina käraste böcker.
   Jag känner mig splittrad. Jag vet inte riktigt var jag står eller var jag bor. Officiellt är jag numera en helsingforsbo, men det känns ingenstans. Jag kommer från Österbotten och har mina rötter där, men det är ju inte mitt officiella hem längre. Så var är mitt hem?
   Mama said home is where the heart is when I left that town, sjunger Lady Antebellum i låten Home is where the heart is. Just nu håller mitt hjärta på att ställa om sig. Jag kan riktigt känna det. Det är en rätt plågsam process emellanåt, men om jag känner efter riktigt noga så känner jag att jag är på väg mot rätt håll. Jag måste bara låta det ta sin tid.
   Allting har sin tid. Livet har sin gång. Men oj vad enkelt det skulle vara om omställningar kunde ske genom ett knäpp med fingrarna.

Rebecca