Det här hänt någonting med ditt ansikte!

Sportlovet har inte ens hunnit börja, men jag har hunnit med mycket roligt redan. Sådant som fått mig att må bättre. Sådant som man behöver göra för att orka med det mindre roliga. Det har verkligen behövts, för det har varit en tung månad för mig. Mycket stress och lite energi. 

  Efter en fin lördag med mycket roligt och aktiviteter som skänkt mig energi sov jag gott och länge. När jag till sist steg upp för att påbörja söndagen möttes jag av min mor som utbrast: Det har hänt någonting med ditt ansikte! Du ser så mycket gladare ut. 

  Se bara! Än en gång har jag fått en påminnelse om hur viktigt det är att göra saker för sitt eget bästa ibland. Saker som gör att man börjar må bättre. Nu har jag energi nog för att påbörja sportlovet i morgon. För min del innebär det två dagar vid mitt favoritställe som hjälpledare på ett barnläger. 

Ha det gott!

Rebecca

Hopp genom musik

Jag har flera gånger berättat hur jag vänder mig till musiken i olika situationer. Idag tänkte jag dela med mig av de låtar vars text och melodi skänker mig en aning hopp och styrka i jobbiga stunder.

One day you will - Lady Antebellum
You'll be in my heart - Phil Collins
Skyscraper - Demi Lovato
Sovereign - Chris Tomlin
The Story - Brandi Carlile (men jag föredrar Sara Ramirez's version)
Compass - Lady Antebellum
Standing on my knees - Sarah Kelly


Rebecca

Kärleken

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

1 Kor. 13:4-7


Rebecca

Att ta sig tid

Dagarna bara flyter iväg för mig just nu och jag hinner aldrig med allt jag skulle behöva hinna med. Så känns det i alla fall. Jag har alldeles för mycket program och jag har svårt att planera in egentid för sådant som skänker mig kraft för resten av vardagen. Jag är bra på att stressa över sådant som komma skall, vilket leder till att jag känner stress onödigt ofta.
   Mina metoder för att motverka stress och fly från verkligheten en stund varierar. För tillfället flyr jag gärna till musikens värld, som jag tidigare nämnt. Att skriva låtar, komponera och spela in skänker mig ro och energi. Detta tar dock sin tid. Det är ingenting jag gör om jag inte har tillräckligt med tid. Då brukar jag ta fram papper, sax och pennor och pyssla ihop någonting istället. Eller så lyssnar jag bara på musik. Demi Lovato är för tillfället favoriten. Hon skriver låtar som jag personligen kan relatera till.
   Det är det där med att ta sig tid för sådant som man vill göra. Sådant som inte måste göras, utan sådant som ger dig orken att göra det du måste göra. Jag har själv aldrig varit riktigt bra på det, men jag tvingas träna på det varje dag för att orka nu när det händer så mycket. Prioritera din hälsa, som jag brukar säga. Det är inte lätt, men jag har lärt mig att även de små stegen räknas.


Rebecca

Boxerdance

Boxning tycker jag är ett underbart sätt att släppa ut sina aggressioner på. Samtidigt är det ett ordentligt träningspass att slå och sparka på mitsarna som vi använder i boxercise. Jag har boxats nu ett tag och har verkligen fattat tycke för det. Men när inte boxning är ett alternativ hamnar man att tänka lite kreativt. Jag har nämligen råkat överanstränga min vänstra hand och har gått runt med stödbandage i dagarna tre. På grund av detta har jag så klart inte kunnat använda min hand desto mera och därför har jag fått ta till andra metoder av effektiv träning. Jag lade ihop ett luftboxnings-pass åt mig själv och det gjorde susen! Jag kallar det Boxerdance eftersom jag lade till en del danssteg. Superkul är det i alla fall och genomsvettig blir man.


Rebecca

Skriv, skriv, skriv

Jag har ett dokument på min dator där jag skriver av mig. Jag har döpt mappen till "Skriv, skriv, skriv" eftersom jag har blivit tillsagd att göra det. Rikta all min energi på skrivandet. Fånga känslorna och forma dem till ord. Ibland går det bra, andra gånger lite sämre. Jag skriver om allt och inget, både när jag har inspiration och när jag inte har det. Idag tänkte jag dela med mig av en kort text som jag skrev för ett tag sedan. Jag tänker inte beskriva den, ni får läsa: 

18(19).1.14

Att starta upp datorn igen klockan tolv på natten är kanske inte det smartaste eller mest hälsosamma jag har gjort idag, men när skrivlusten infinner sig kan jag bara inte låt bli. Jag kunde riktigt känna hur det skulle kännas att låta fingrarna svepa över tangentbordet, hitta rätt tangent, trycka ner den och forma ord. Jag kunde bara inte låta det glida mellan fingrarna, inte den här gången.

  Jag har sådan inspiration för tillfället. Jag har klickat mig runt på youtube. Jag har hittat inspirerande, rörande och otroliga videor och fick en sådan kick att jag bara inte klarade av att lägga mig ner i sängen och försöka få tag på sömn. Jag är så upp i varv, jag bara måste få ut det på något sätt. Jag gör det gärna genom att skriva. Jag gör det.

Rebecca

Vad musiken bringar

Många tankar, men utan funderingar. Logiskt, eller hur? Kanske inte. Det är dock det bästa sättet jag finner för att beskriva min tillvaro. Jag tänker mycket, men jag har ingenting att fundera över. Det resulterar i ett ytterst få antal texter. Dessa kunde jag dessutom lika gärna sända direkt till papperskorgen.
   Det är då jag flyr till musikens underbara värld och låter mig uppslukas av allt den för med sig. I och för sig anser jag att jag alltid har musiken med mig, men dessa gånger är specifika. Dessa gånger lägger jag ingen press på mig själv. Jag varken skriver eller komponerar. Jag bara lyssnar. Väntar på inspiration, avvaktar och ser vilka känslor den skänker, ser vad den bringar mig idag. För med musik i tillvaron kan vad som helst hända. Det är det som gör den så fantastisk, så laddad, så spänningsfylld. Så enastående.


Rebecca

Tiden är lustig

Mycket kan hända på kort tid. Idag har det gått 31 dagar av året 2014. I mina öron låter 31 dagar som en relativt kort tid. Det beror förstås på vad det handlar om, men i det här fallet gör det det. När jag blickar tillbaka på den sista dagen av året 2013 känns det som en evighet sedan vi förberedde oss på att välkomna det annalkande året 2014. Det känns som om jag har hunnit göra hur mycket som helst sedan det.

Tiden är lustig på det viset och det kommer den antagligen alltid att vara. 

Rebecca

Ett inlägg

Man kan inte vara på topp hela tiden. Bristen på blogginlägg den senaste tiden har helt enkelt berott på den inspirationsbrist för blogginlägg jag lider av. Fullkomlig inspirationsbrist kan man dock inte säga att jag lider av. Jag har nämligen skrivit en hand full låtar, både text och musik. Texterna har bara runnit ur mig och melodin har inte tagit länge att finna. Tack vare min mini-hemmastudio har jag dessutom haft möjlighet att spela in och experimentera med mina låtar. Jag har i vissa fall kunna pyssla med det en hel kväll, jag har totalt slukats upp av det jag hållit på med. En helt underbar känsla! Jag är verkligt tacksam för den gåva jag fått.


Rebecca

En prestationsprinsessas berättelse

Jag har nyligen läst boken "Duktighetsfällan: en överlevnadsbok för prestationsprinsessor" och kunde inte låta bli att spinna vidare på ämnet prestationskrav. Jag tycker det är skrämmande hur snabbt prestationskraven har ökat bara på de senaste åren. Ännu mer skrämmande är det att märka hur allt fler unga människor far illa på grund av alla dessa prestationskrav och att det till och med har gått så långt att det idag inte är ovanligt att unga drabbas av stress och utmattning. Bristen på självkänsla är stor när man väl hamnat i duktighetsfällan. Det är då risken finns att man börjar söka bekräftelse genom att prestera. Då är det bara perfekta resultat som gäller. Att söka perfektion är dock som att söka en nål i en höstack. Trots det styrs man av tankar som "ett perfekt resultat bringar bekräftelse och lycka"  och i värsta fall slutar man helt att lyssna på sig själv och springer rakt in i väggen. Därefter väntar en lång och tung återhämtning. 
   Under en lång tid i skolan var jag en prestationsprinsessa fångad i duktighetsfällan. Min självkänsla låg på botten och jag försökte med alla mina krafter att tillfredsställa mitt behov av bekräftelse genom att ständigt prestera. Det spelade ingen roll vad det handlade om. Resultatet skulle vara gott i så väl modersmål som fysik, även om jag aldrig riktigt trivts i fysikens värld. Goda resultat regnade in, men samtidigt sjönk jag ständigt längre ner i ett djupt mörker. Tillslut tog min energi slut. Jag gick på sparlåga, men så småningom började även den falna. Den lilla energi jag hade lades på skolarbete. Efter skoldagen hade jag inte energi att göra något över huvudtaget. Jag hade inte ens energi nog för vänner. Mitt liv cirkulerade kring att prestera och duktighetsfällan hade ett stadigt grepp om mig. 
   Så här såg mitt liv ut för ett par år sedan. Jag var en prestationsprinsessa som sakta men säkert drogs in fällan. Jag hade bara ett fåtal vänner och jag hade hela tiden svårt att se framåt. Tack och lov fick jag hjälp, dock inte en dag för tidigt. Vid tiden när jag påbörjade mina gymnasiestudier lärde jag mig att jag inte behöver prestera för att förtjäna eller erhålla bekräftelse. Mina vitsord kanske sjönk en aning, men det var det värt, för jag fick ett liv utanför skolans väggar. Idag har jag många underbara vänner som tycker om mig för den jag är, inte för att jag presterar. Jag trivs i skolan och sköter mina arbeten, men har lärt mig att sätta vettiga mål. Prestationsprinsessan inom mig kommer antagligen aldrig att helt försvinna, men hon får finnas där i bakgrunden som en påminnelse om att ingen är perfekt. 
   Boken Duktighetsfällan rekommenderar jag starkt till alla prestationsprinsessor där ute, vare sig du redan fastnat, håller på att fasta eller någon gång har varit fast i fällan. Också till dem som inte känner igen sig kan denna bok komma till hands någon gång i livet. 

Rebecca

Må bra-bok

Jag har en blå anteckningsbok. Jag brukar kalla den min "må bra-bok". I min "må bra-bok" skriver jag upp citat som får mig att må bra. Dessa kan vara gamla goda citat som de flesta känner igen, men också fina meningar som jag blivit tilldelad eller vackra utdrag ur låttexter. Jag kallar den min "må bra-bok" eftersom jag mår bra av att skriva i den och göra den fin, men också för att jag mår bra av att bläddra i den ibland. Den är personlig och får mig på goda tankar. Tycker du om att skriva och pyssla kan en "må bra-bok" vara någonting för dig.

"When it's all said and done you may walk insted of run

'Cause no matter what you'll never be alone..."

Lady Antebellum, Compass

Rebecca

Ett virrvarr av tankar kan vara svårt att reda ut...

...lika så intrasslade hörlurar, oborstat hår, hoptrasslat garn, en dispyt på skolgården, en bevisfattig brottsutredning eller en text skrivet av kråkfötter.

Ibland hittar vi lösningen förvånansvärt snabbt, medan vi andra gången nästan tappar hoppet om att hitta en väg ut ur virrvarret. Det är vid de senare nämnda tillfällena vi tvingas söka efter vår egen kämparglöd som finns inom oss. Bara vi orkar så hittar vi så småningom en lösning. Vi kan inte alltid gå omkring och tänka att det skall lösa sig av sig självt.
   Jag har dock kommit fram till att det fina med detta är att vi inte alltid behöver göra allting på egen hand. Även den som alltid vid alla tillfällen velat hjälpa till behöver be om hjälp ibland. Livet går inte ut på att lösa alla problem på egen hand. Vi behöver varandra, så ta hand om varandra.

Luk. 10:25-37

Rebecca

Ett arbete om arbete

Jag skickade just iväg ett arbete om arbete. I en kurs i religion fick vi alla var sitt ämne som vi skulle göra ett arbete om och jag fick "Vad är arbete och hur skall arbete avlönas?". Jag erkänner att jag inte var riktigt nöjd med min lott, det lät inte direkt som ett intressant arbete i mina öron. Jag blev dock positivt överraskad. När jag väl började fundera och brainstorma hittade jag plötsligt både motivation och fina idéer som jag kunde skriva om. Det hela slutade med att jag nu har suttit i nästan två timmar med mitt arbete och funderat och diskuterat om hur arbete borde avlönas. Det var ett intressant arbete trots allt och det fick mig att tänka på ett citat som jag kom över för ett tag sedan: Stäng inte dörren innan du sett vad som finns bakom den.

Min dag har i stort sätt suttit i ett n igen, så nu tänker jag tillbringa resten av kvällen med en god bok.


Rebecca

"Prioritera min hälsa-dag"

Idag började läsa en ny bok.
Idag läste jag ut boken.

Jag har haft en helt och hållet ledig dag utan några "måsten". Det enda jag egentligen hade tänkt jag skulle ta tag i var ett skolarbete, men helt utan skuldkänslor sköt jag upp det arbetet. Jag tar itu med det en annan dag. Alla behöver en "Prioritera min hälsa-dag" och idag har jag haft min. Jag har bara gjort saker jag har känt för att göra. Därför började jag läsa en bok och därför har jag redan läst ut boken. Jag har samlat energi för den kommande veckan och för första gången på länge känner jag mig redo att påbörja en ny skolvecka.

Idag började jag läsa en ny bok.
Idag läste jag ut boken.

Det har varit en bra dag.


Rebecca

Är det hälsosamt att skriva av sig?

Jag är rätt lustig ibland. Nu har den efterlängtade helgen äntligen anlänt och vad är det första Rebecca gör när hon kommer hem? Jo, hon slår upp psykologiboken. Det är dock ingenting mot den gången jag tog fram en finska läsförståelse en lördagskväll... Men det var inte det jag skulle spinna vidare på.
   Ni som läst föregående inlägg minns att jag läste på psykologiprov i onsdags. Det var ovanligt roande att sitta och läsa på prov den kvällen, för jag hittade hela tiden väldigt intressanta forskningar när jag läste igenom provavsnittet. Där fanns en hel del som jag tänkte att jag skulle skriva om.

Jag läste t.ex att personer som håller alla sina känslor för sig själv kan orsaka en stressreaktion i kroppen som i sin tur leder till att stresshormonerna ökar. Detta kan leda till ett försämrat immunförsvar, eftersom stress minskar på kroppens vita blodkroppar som förstör virus.
   År 1998 undersökte Patrie & co detta fenomen lite mera ingående. De samlade ihop ett gäng försökspersoner som i 15 minuter per dag i tre dagars tid skulle skriva om någonting som som var viktigt för dem och som hade väckt känslor hos dem. Sedan delades gruppen av försökspersoner upp i tre grupper. Den första gruppen skulle fortsätta skriva om sina känslor, den andra skulle försöka tänka på någonting helt annat medan den tredje skulle skriva om likgiltiga ämnen.
   Efter en tid tog man blodprov på alla försökspersoner för att undersöka förekomsten av vita blodkroppar. Det visade sig att att de som hade fått skriva om sina känslor hade betydligt fler vita blodkroppar än dem i de andra grupperna. Detta gav alltså resultatet att det är mycket troligt att de människor som bearbetar sina känslor, både positiva och negativa, ökar chansen till ett starkare immunförsvar.
   Som skrivande människa tyckte jag att detta var ytterst intressant. Det var dessutom ännu ett bevis på att det lönar sig att inte hålla tillbaka sina känslor från omvärlden. Vill du läsa mera om detta hittar du det i "Människans psyke 4. Känslor, motiv och tänkande (Söderströms)"


Rebecca