Det är okej

Ekvationspar, dvs. två ekvationer som vardera har två variabler, tas upp i matematikkursen jag förtillfället går. Ekvationspar räknade vi redan i högstadiet. Jag tyckte om ekvationer eftersom jag förstod mig på dem. Jag har aldrig haft några större problem med ekvationer. Men idag på mattetimmen när jag skulle räkna ekvationspar fick jag inte en enda uppgift att stämma. Inte en enda. Jag ränkade den första uppgiften, kände att jag hade det här på klart. Jag kikade snabbt på facit längst bak i boken, vände tillbaka till uppgiften men vände snabbt tillbaka till det rätta svaret igen. Mitt svar var långt ifrån det rätta. Så här fortsatte hela min lektion. För varje gång jag rättade mina uppgifter sjönk min motivation och min ork. Allting blev bara fel. Fel. Fel. Fel. Tillsist slog jag igen boken och gav upp.
   Det var inte min dag idag. För en gångs skulle kändes det okej att erkänna det. Det går inte att vara på topp varenda dag. Det går bara inte. Men det är okej! Ekvationsparen lär ändå inte försvinna någonstans i första taget, inte sant?

Rebecca