Jag gömmer mig i texter. Jag skriver ner ord. Ord som bildar meningar. Jag riktar all min fokus på att komponera ihop dessa meningar. Jag försöker skapa meningar så väl genomtänkta att det i någons öron kan uppfattas som musik. Allt för att styra bort från det jag inte vill tänka på eller känna. Bort från min frustration. Bort från min resfeber. Bort från mina ovälkomna tankar. Men kraften räcker inte alltid till. Ibland smyger sig allting på bakifrån, hur ovälkommet det än är. Det är då jag inser fakta. Jag kan inte gömma mig. Jag måste möta det. Möta min frustration. Möta min resfeber. Möta mina ovälkomna tankar. Jag måste acceptera dem innan jag kan besegra dem. Det är svårt. Men det sägs att det går.
Rebecca,
vid sina sinnes fulla bruk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar