Ni vet de där dagarna då det känns som om precis allting skiter sig? Om inte ska ni skatta er lyckliga. Jag hade en riktigt dålig dag igår. Nästan allting gick snett. Jag ska inte gå in på detaljer, men när kvällen kom kunde jag inte hålla tårarna borta. Till råga på allt sov jag väldigt oroligt och vaknade i genomsnitt varenda halvtimme. Idag känner jag mig riktigt mör och nästan lite likgiltig till världen runt omkring mig. Det har varit en tuff vecka med mycket program.
Redan igår bestämde jag mig för att gå på skolornas vårgudstjänst som ägde rum idag. Jag kände att det skulle kunna göra mig gott. Temat för gudstjänsten kunde inte ha varit mera passande för mig. "Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag". En liten lättnad infann sig inuti mig när prästen yttrade orden. Vi behöver inte vara ensamma, eller rättare sagt, vi ska inte vara ensamma med våra bördor. Under gårkvällen hade jag nämligen bett en god vän om hjälp, men jag hade haft väldigt dåligt samvete över att jag hade öst mitt elände över henne. Samma god vän till mig befann sig också i kyrkan idag, men när jag skulle be om förlåtelse för kvällen så sade hon att det inte finns någonting att be om förlåtelse för. Jag fick därmed dubbel bekräftelse över att jag inte hade agerat felaktigt. Människor finns till för varandra, i både vått och torrt.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar