Nostalgisk vandring

Som barn var Gamla Vasa en magisk plats för mig. Jag tror att min fantasi aldrig har varit så livlig som när jag tillbringat några sommardagar i den lilla stadsdelen. Tidigare i veckan gick jag en väldigt nostalgisk vandring genom Gamla Vasa. Jag besökte många av de platser jag tyckte om som barn och jag kunde ingenting annat än att le åt alla minnen som flöt upp till ytan när jag strosade omkring. 

    Jag gick genom den mäktiga hovrättsallén och tittade upp på de präktiga lindarna och mindes regnbågsaporna som jag och min faster brukade besöka. Regnbågsaporna var osynliga apor i olika färger som bodde i lindarnas hålor. 

    Jag fortsatte min vandring med riktning mot den lilla lekparken en bit bort. Tyvärr var det inte alls lika roligt att komma fram dit, för hela parken hade förändrats. Jag möttes av nya lekställningar, utbytta gungor en hel del andra nya saker. Visst är det bra att de har restaurerat och utvidgat den mysiga lekplatsen, men för mig var det inte längre det samma. 

    Nästa mål var ruinerna av trivialskolan och Helga Marias kyrka. När jag var riktigt liten orkade jag inte riktigt gå så långt som till ruinerna, men när jag blev äldre så tyckte jag om att besöka dem. Jag tror dock att ruinerna aldrig har varit så intressanta som nu med mitt lilla intresse för historia. De är minsann fascinerande och jag tycker att de verkligen är en viktig del av Vasas historia. 

    När jag hade fascinerats av ruinerna en god stund styrde jag stegen tillbaka med ett stort leende på läpparna. Luften var vårfräsch och jag passade på att ta några riktigt stora andetag. Ett ställe lämnade jag obesökt och det var skogen bakom prästgården, men någonting måste jag ju spara till nästa nostalgitripp. 

Rebecca