Tystnaden är alltid lika påtaglig varje gång jag förflyttar mig från mitt röda hem till mitt gula hem. I mitt röda hem bor min yngre lillebror och ju äldre han blir, desto mer livlig blir han. Ibland är tystnaden en lättnad, t.ex de dagar jag mår sämre. Ibland är tystnaden en pina.
Snart är det dags för mig att lämna både rött och gult bakom mig för att flytta till en egen liten lya. Rött och gult kommer visserligen att finnas kvar, men jag kommer att ha ett tredje hem. I mitt tredje hem bor ingen av mina bröder. I mitt tredje hem bor varken mamma eller pappa. I mitt tredje hem bor bara jag.
Som ni märker så börjar det bli rätt påtagligt för mig nu. Om drygt två veckor börjar skolan. Om knappt tre veckor får jag nycklarna till lägenheten. Efter det går flyttlasset. Det blir nog bra på ett eller annat sätt. Det vet jag. Det är bara en stor förändring och jag är inte den mest bekväma när det kommer till förändringar.
Tystnaden kommer att förändras. Den kommer antagligen att blir både tyngre och lättare. Att lämna familjen kommer att vara jobbigt och att lämna den livliga minstingen som växer i racerfart kommer antagligen att vara riktigt jobbigt. Jag borde nog börja lära honom att använda skype och facetime redan nu...
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar