Efter att ha blivit en godkänd kandidat för en bröstförminskning följde ytterligare en lång väntan. Jag hade kontakt med sjukhuset tre gånger. Första gången jag ringde för att få reda på hur kösituationen såg ut fick jag en tid till ultraljud av bysten, för att man skulle kunna försäkra sig om att där inte fanns någon cysta eller tumör som skulle kunna förhindra en operation. Andra gången jag ringde sattes jag på en "kort varsel"-lista, vilket innebar att jag kunde ta emot en tid på kort varsel ifall en operation skulle bli avbokad. Den 7.6, tredje gången jag ringde, sade sköterskan i andra änden av luren att jag inte kommer att få en tid förrän i september. Vid det här laget visste jag inte om jag hade sluppit in till universitetet eller inte, men jag berättade för sköterskan att jag kommer att flytta till Helsingfors i september och att jag skulle behöva få en operationstid före det.
– Ja, då skulle du ju nog behöva få en tid tidigare... Vänta så ska jag se... Jo, 18.8 skulle du få komma hit.
– Okej, va bra! Tack! sade jag en aning chockad.
– Bra. Tack! Hej då!
Luren lades på. Jag satt och stirrade på telefonen i handen med munnen vidöppen. Vad hade just hänt? Det slutade med att jag ringde upp på nytt.
– Hej, det är Rebecca igen. Alltså, jag måste bara fråga för att vara säker. Blir det operation den 18.8?
Sköterskan skrattade.
– Ja, du har operationstid den 18.8. Du kommer att få mera info senare. Du kommer att gå till labben för blodprov och bli intervjuad innan. Vi skickar mer info per post.
– Okej! svarade jag. Tack så mycket!
Fortsättning följer.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar