All form av energi rann ur mig efter att jag skrev min första "riktiga" tent idag. Det känns som om jag hade byggt upp och samlat på mig all energi inför provet och när det sedan var skriver tog allting slut. Jag var slut. Jag är slut.
Det här är ändå en rätt skön "sluthet" om jag jämför den med andra gånger jag har sagt att jag är slut. Om jag skulle ha sagt "jag är slut" för ett år sedan skulle det ha betytt någonting helt annat. Då skulle jag inte bara vara trött och energilös, då skulle jag även ha varit tom och apatisk. Att inse det fyller mig lite. Att kunna se sina framsteg sporrar en att gå vidare, kämpa mera för det man vill komma till eller åstadkomma.
Mina tankar flyger vidare och jag börjar dagdrömma...
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar