Den senaste tiden har jag funderat en hel del på mitt bloggande. Jag har frågat runt lite för att ta reda på vad mina läsare tycker. Jag vill tacka så mycket för de fina kommentarerna och den uppmuntran jag har fått för mitt skrivande! Det som gläder mig mest är att jag tydligen har kunnat beröra eller väcka tankar hos andra och det är en viktigt del av varför jag skriver i ett öppet forum.
En sak som jag dock har fått höra är att en hel del av er tycker att jag är lite för "hemlighetsfull" i mitt skrivande, dvs. att ni inte riktigt får tillgång till hela historien, om jag har förstått er rätt?
När jag började blogga var det ett sätt för mig att dagligen få göra någonting som jag brinner för, samtidigt som jag kunde känna att jag fick min röst hörd. Sedan dess har jag utvecklats något otroligt och idag står jag på en helt annan grund än vad jag gjorde då. Jag har börjat öppna på det lock jag har haft slutet. Jag har börjat berätta sådant jag inte förr har vågat prata om. Orsaken till att jag ibland kan verka hemlighetsfull eller kanske inte ger ut all information är att jag fortfarande är osäker. Jag vet vad jag vill, men jag vet inte alltid om jag är redo för det. Att verka hemlighetsfull har därför blivit en täckmantel. Jag skriver, men inte allt.
Jag är ledsen ifall mitt sätt att skriva har irriterat någon. Det här är en stor process för mig för att nå till målet: att kunna prata öppet om det mesta. Jag tror ändå att många av er har märkt att jag blir modigare och visar en ny, mer personlig sida av mig själv. Jag hoppas bara att ni orkar stå ut med mina icke-sagda hemligheter ännu ett tag. Ni som läser min blogg betyder mycket för mig och att ha er med mig i min personliga process är guld värt.
Här har jag själv svarat på en av era kommentarer, så därför avslutas inte denna lucka med en fråga.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar