När jag var liten önskade jag att jag skulle få en lillasyster. Jag har hört att jag blev arg när pappa berättade för mig att jag hade fått en lillebror. När jag sedan fick reda på att jag skulle bli storasyster igen dök faktiskt samma önskan upp, den som jag hade haft 17 år tidigare. Jag önskade mig fortfarande en lillasyster. Men någonting inuti mig visste ändå att det inte skulle bli så. Min magkänsla skrek att jag skulle vänta mig en till lillebror och så blev det.
Jag skulle inte byta bort mina bröder för någonting i världen. Jag är rätt bra på att vara syster till pojkar, om jag får säga det själv. Det är precis så här det ska vara. Jag visste bara inte det tidigare.
Jag är även en fruktansvärt stolt storasyster. Det var jag redan när jag fick se den äldre av mina yngre bröder för första gången och stoltheten fördubblades när jag blev storasyster för andra gången. Eller nej, den gjorde mer än fördubblades. Idag är jag en ännu mer stolt storasyster över båda mina bröder än vad jag någonsin varit. Inte för någonting speciellt egentligen. Bara för att jag får kalla just dem mina bröder.
Om du har syskon, fundera på hur mycket de betyder för dig. Låt dem få veta hur mycket du älskar dem.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar