Lucka 9 – I din hand

Många som känner till min historia – mina bördor jag burit, gärningar jag utfört och tankar jag tänkt – har frågat mig hur jag klarade mig igenom det allra mörkaste. Svaret skulle kunna vara hur långt som helst, men det finns en psalm i Psaltaren som sammanfattar det rätt bra.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.

Om jag står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör.

Innan ordet är på min tunga

vet du, Herre, allt jag vill säga.

Du omger mig på alla sidor,

jag är helt i din hand.

Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd.

(Ps. 139:1-6)

Även i de mörkaste av stunder har jag haft någon vid min sida. Även när jag har känt mig som den ensammaste människan på jorden har jag aldrig varit helt lämnad.
   Jag tror inte att Gud vill att vi ska må dåligt, men jag tror att vi med Hans hjälp kan få ut någonting gott ur de svårigheter vi tvingas gå igenom. Jag har lärt mig otroligt mycket av mörkret. Det jag är mest tacksam över är min förstärkta relation till Han som alltid funnits vid min sida. Jag såg det kanske inte då, men nu kan jag se tillbaka och förstå saker och ting på ett helt nytt sätt. Jag förstår inte allt, men jag tror att jag förstår så mycket jag behöver förstå.

Tänkt tillbaka på en svår tid eller händelse i ditt liv. Kan du se hur Gud bar dig i sin hand? Har du fått ut någonting positivt ur det negativa?

Rebecca