Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
Zacharias Topelius - Vintergatan
Jag är en kvällsgrubblare och har ofta långa perioder av sömnlösa kvällar på grund av detta. Jag har aldrig riktigt hittat något bra sätt att stänga av tankarna. Jag tror inte att jag är den enda med detta problem. Jag tycker dock att Topelius målar upp en god bild av hur vi skulle kunna se på våra sömnlösa nätter. Jag läste också någon annan stans att man borde lära sig att njuta av de nätter vi ofrivilligt vakar. Hela tillvaron skulle ju kännas så mycket lättare, inte sant?
Vad gör du när du inte kan somna? Hur ska vi finna glädje i sömnlöshet?
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar