Möta det

Jag gömmer mig i texter. Jag skriver ner ord. Ord som bildar meningar. Jag riktar all min fokus på att komponera ihop dessa meningar. Jag försöker skapa meningar så väl genomtänkta att det i någons öron kan uppfattas som musik. Allt för att styra bort från det jag inte vill tänka på eller känna. Bort från min frustration. Bort från min resfeber. Bort från mina ovälkomna tankar. Men kraften räcker inte alltid till. Ibland smyger sig allting på bakifrån, hur ovälkommet det än är. Det är då jag inser fakta. Jag kan inte gömma mig. Jag måste möta det. Möta min frustration. Möta min resfeber. Möta mina ovälkomna tankar. Jag måste acceptera dem innan jag kan besegra dem. Det är svårt. Men det sägs att det går.


Rebecca,
vid sina sinnes fulla bruk

Det är okej

Ekvationspar, dvs. två ekvationer som vardera har två variabler, tas upp i matematikkursen jag förtillfället går. Ekvationspar räknade vi redan i högstadiet. Jag tyckte om ekvationer eftersom jag förstod mig på dem. Jag har aldrig haft några större problem med ekvationer. Men idag på mattetimmen när jag skulle räkna ekvationspar fick jag inte en enda uppgift att stämma. Inte en enda. Jag ränkade den första uppgiften, kände att jag hade det här på klart. Jag kikade snabbt på facit längst bak i boken, vände tillbaka till uppgiften men vände snabbt tillbaka till det rätta svaret igen. Mitt svar var långt ifrån det rätta. Så här fortsatte hela min lektion. För varje gång jag rättade mina uppgifter sjönk min motivation och min ork. Allting blev bara fel. Fel. Fel. Fel. Tillsist slog jag igen boken och gav upp.
   Det var inte min dag idag. För en gångs skulle kändes det okej att erkänna det. Det går inte att vara på topp varenda dag. Det går bara inte. Men det är okej! Ekvationsparen lär ändå inte försvinna någonstans i första taget, inte sant?

Rebecca

Dagens låttext

                                                   I'm losing myself

                                                  Trying to compete

                                                 With everyone else

Instead of just being me

Don't know where to turn

I've been stuck in this routine 

I need to change my ways

Instead of always being weak

I don't wanna be afraid

I wanna wake up feeling beautiful..today

And know that I'm okay

Cause everyone's perfect in unusual ways

So you see, I just wanna believe in me

Demi Lovato - Believe In Me

Rebecca

Att spotta ur sig sångtext

En dag för ett tag sedan var jag riktigt arg. Jag minns inte vad jag var så arg över, men jag minns att jag nästan kokade över av ilska och en massa andra känslor. Då satte jag upp min mini-studio, valde en karaokeversion av den mest krävande och desperata låten jag kunde komma på och började sjunga för full hals. Jag släppte ut alla mina känslor genom att nästan spotta ur mig sångtexten. Jag tog i för allt jag var värd, dock utan att övergå i skrikande. Det blev en rätt häftig version av Kelly Clarkson's Because of you. Jag är ganska glad att jag spelade in och sparade den. Jag kan tänka mig att det kan bli roligt att höra på den i framtiden. 

Att hitta ett sätt för att ge utlopp för sin ilska har jag märkt att är viktigt. Jag är en sådan människa som ofta vänder all ilska inåt, men det fungerar inte i längden. Därför testar jag nu vilka metoder som passar mig bäst. För mig var det verkligen en befrielse att bara sjunga rakt ut med alla krafter, utan att fundera desto mer på hur det lät. För någon annan kanske det inte är det rätta alternativet. Det gäller att hitta det som passar bäst för en själv. Huvudsaken är att man inte vänder ilskan inåt. Det säger jag av egen erfarenhet. Jag jobbar på det. 

Rebecca

Vem kan älska mig?

"Och när jag ser den värld jag lever i
Ett litet barn som ropar inuti
För alla har vi röster av behov
En längtan att bli älskad och betrodd"

- Carola Häggkvist

Find the strength to rice above

Min dag har varit tung både fysiskt och psykiskt. Det hör dock mina tisdagar till, men efter ett befriande boxningspass och en varm dusch känns det lite bättre. Kvällen får gå i lugnets tecken.

Rebecca

All the words unspoken...

Nu har jag äntligen hittat en ställning jag kan sitta i utan att ryggen värker så mycket. Jag kan meddela att jag inte stiger upp härifrån i första taget. Jag har haft så fruktansvärt ont i ryggen nu i två dagar. Jag har aldrig upplevt sådan olidlig, fysisk smärta som denna. Att ta sig upp efter att ha suttit eller legat är rena rama projektet. När jag är uppe står jag så länge jag orkar och när jag ligger så ligger jag tills jag blir tvungen att stiga upp. Det är för första gången jag hittat en sittande ställning som inte får mig att vilja brista i gråt.
   På grund av detta har jag haft väldigt mycket tid att fundera över saker och ting. Det är lite farligt. Jag har en tendens att överanalysera när jag tänker för mycket och det får mig ofta att börja må dåligt. Därför har jag försökt sysselsätta mig med läsning, tv-serier och skrivande. Även en och annan lugn och långsam promenad har funnits på schemat. Det är ju trots allt inte bra att ligga för mycket med ryggvärk.
   Vi skriver textkompetens i skolan och i morgon är det meningen att vi skall skriva två textkompetenser som kommer att räknas som ett prov för denna modersmålskurs. Jag hoppas bara att jag kommer att kunna skriva dem i sittande ställning...


Rebecca

Med ett kryss på min hand...

Mitt minne har inte gjort mycket annat än svikit mig den senaste tiden. Jag glömmer en hel massa saker. Jag förstår inte hur jag lyckas. Gång på gång. Det sätt som hittills fungerat bäst för mig att minnas saker och ting har varit att skriva upp det jag skall komma ihåg på handen. Det alternativet föll däremot bort när jag blev tvungen att gå med inlindad hand igen förra veckan. Nu går jag omkring med ett stort kryss på handen som skall påminna om någonting jag borde göra varje dag, men som jag gång på gång lyckas glömma bort. Inte ens det stora krysset hjälper mig att minnas. Suck, jag vet snart inte vad jag skall göra åt detta. Förslag, någon?


Rebecca

Skaparglädjen väcktes till liv

Min inspiration att skapa musik har legat på noll den senaste tiden. Jag har klinkat melodierna på piano av de redan existerande, men viljan att skapa har inte infunnit sig. Idag fick jag däremot en gnutta inspiration, tack vare en fin människa. Skaparglädjen inom mig väcktes till liv och jag satte mig framför pianot med ett tomt dokument och påbörjade någonting som mycket väl kan resultera i ännu en låt till min samling. När jag har inspiration som denna och verkligen gör någonting av den försvinner tid och rum för mig. Det kan vara så otroligt befriande. Jag fick en sådan känsla idag.


Rebecca

Ett ljus i mörkret

Jag fann nyss ett bibelord som spred ljus över en mörk stund. Små ord kan betyda mycket. Därför säger jag inte mera. Läs om ni vill.

Heb. 2:18


Rebecca