All the legends are true

Jag har alltid varit barnsligt förtjust i fantasivärldar och allt som hör till dem. Jag pratar Harry Potter, Hungerspelen, Twilight, Narnia och så vidare. Det spelar ingen roll vilken form de kommer i; böcker, serier, filmer. Jag tycker även om att skriva och fantisera på egen hand.
   För ett tag sedan hittade jag en ny favoritserie (jag har ganska många favoriter). Serien heter Shadowhunters och baserar sig på Cassandra Clare's bokserie The Mortal Instruments. "All the legends are true" (Alla legender är sanna) i serien, vilket betyder att vampyrer, varulvar, féer, trollkarlar och alla magiska varelser existerar, utan människans vetskap. Ett tillägg i skaran är de så kallade Skuggjägarna som denna serier fokuserar på. Skuggjägare är hälften människa, hälften änglar och deras jobb är att skydda människor från demoner.
   För de som inte tycker om genren fantasy och övernaturliga ting låter det här antagligen löjligt. Men för en sådan som jag ger serien Shadowhunters en ordentlig kick. Den första säsongen har börjat sändas och för oss på den här sidan av jordklotet kan vi följa serien via Netflix. Varje tisdag (onsdag natt här hos oss) kommer ett nytt avsnitt och för en vecka sedan blev det klart att en andra säsong kommer att spelas in. Gissa vem som blev exalterad?

Här kan du snabbt bekanta dig med serien:

Rebecca

Äntligen påväg!

"Har du gått ner i vikt?" frågade hon.
Frågan kom plötsligt och jag småskrattade av chocken.
"Ja" svarade jag. 
Jag talade sanning, men jag såg det inte själv och kände inte så stor skillnad. Jag hade kanske lite smalare midja och jag hade börjat känna mig starkare, men eftersom jag inte såg mycket mer än det så trodde jag inte att någon annan gjorde det heller. 
"Jag såg det på dig redan förra gången vi träffades" berättade hon. 
Oj, tänkte jag med både förvåning och glädje. 

I samband med att jag fick en medicin mot min ångestproblematik började jag sakta men säkert gå upp i vikt. Nu i efterhand har jag fått höra att medicinen jag åt har en sådan biverkning. Nästan alla som äter den går upp i vikt. Jag var inget undantag. Sanningen är att jag gick upp drygt 15 kilo, vilket jag mådde fruktansvärt dåligt över. Det hjälpte inte att träna eller banta, vikten var den samma.
   För fyra månader sedan fick jag sluta med medicinen i fråga. I samma väva skaffade jag ett eget gymkort och började regelbundet styrketräna. Då började äntligen vikten minska. Sedan dess har jag gått ner 10 kilo. Det här berättar jag inte alls för att skryta. Jag vill inte stoltsera framför någon. Men jag vill berätta min historia, för den är viktig för mig.
   Jag strävar inte till att bli smal. Jag kommer aldrig ens bli smal. Min kropp är inte skapad så. Det är jag helt och hållet okej med. Jag vill däremot känna mig bekväm i den kropp jag har. Jag vill vara frisk och stark. Det är dit jag äntligen är påväg. Det är någonting jag vill känna mig stolt över.

Rebecca
 

Du ser mig som jag är

Det är fascinerande hur saker, melodier och händelser kan etsa sig fast i minnet. För ett tag sedan när jag bar på min yngre lillebror kom jag på mig själv att nynna en sång från filmen Barbie som Prinsessan och Tiggarflickan, en film som jag såg hundratals gånger som barn, men som jag inte har sett på evigheter. Idag sökte jag upp några klipp från filmen och kunde mima till nästan varenda replik och sjunga med i varje sång.

Från och med nu kommer den här sången att finnas med på vaggsångsrepertoaren till lillprinsen.

Rebecca

Rebecca 20 år!

Åldern må enbart vara en siffra, men det betyder ju inte att man inte kan fira födelsedag! Idag tog jag steget ut ur tonåren. Idag blev jag en ung vuxen, men inuti är jag fortfarande jag.
Eller hur, broschan? ;)

Tacksam för dagen.

Rebecca

Kinesiotejp

Återigen gick jag in i en tredagarsperiod av fruktansvärd ryggvärk i bröstryggen. Jag har räknat att det ryms ca. 3-5 sådana perioder på ett år. Senast fick jag samma ryggvärk lagom till jul och nu var det dags igen. Tack och lov fick jag snabbt en tid till min fysioterapeut, så idag har jag varit på behandling och är på bättringsvägen.
   Idag testade vi någonting nytt. Efter massagebehandligen tejpade fysioterapeuten mig med två långa bitar kinesiotejp (läs mera om tejpen HÄR) från stora bröstmuskeln, upp över axeln och ner mot slutet av bröstryggen så att de båda tejpbitarna möts i mitten av ryggen och ser ut som ett V. Det här ska ge mig en bättre hållning och därmed hjälpa mig att inte spänna musklerna i bröstryggen på fel sätt. Förhoppningsvis ger detta ett gott resultat. Så här långt känns det i alla fall som om det har blivit lite lättare att andas, vilket är toppen!

Fortsättning följer...

Rebecca

Åldern är bara en siffra

Här om dagen blev lillprinsen en vecka gammal. Samtidigt påbörjade jag min sista vecka som tonåring. Men i samma takt vi blir äldre inser jag mer och mer att åldern bara är en siffra.

Utanpå förändras vi märkbart. Inuti mognar vi hela livet när vi går igenom livets alla prövningar. Men det som gör dig till dig och mig till mig förändras inte. För någon kanske det göms undan bakom en sjukdom eller en mask, men någonstans finns han eller hon alltid där.

Du är du och jag är jag. Det är ganska skönt ändå.

Rebecca

Tankar

Livet kan förändras för alltid på ett ögonblick. Både till det bättre och det sämre. Oberoende så fortsätter livet. Det finns ingen pausknapp. Vi tvingas att anpassa oss vare sig vi vill eller inte. Anpassningen kan ta tid och det gäller att gilla läget, även de jobbigaste av stunder. Det är lättare sagt en gjort, men om vi hittar knepet är sannolikheten stor att vi får ett lyckligare, mer händelserikt liv.

Gilla läget.
Se dagen som en lyckad dag.

Lev i nuet.

Rebecca