Tiden är lustig

Mycket kan hända på kort tid. Idag har det gått 31 dagar av året 2014. I mina öron låter 31 dagar som en relativt kort tid. Det beror förstås på vad det handlar om, men i det här fallet gör det det. När jag blickar tillbaka på den sista dagen av året 2013 känns det som en evighet sedan vi förberedde oss på att välkomna det annalkande året 2014. Det känns som om jag har hunnit göra hur mycket som helst sedan det.

Tiden är lustig på det viset och det kommer den antagligen alltid att vara. 

Rebecca

Ett inlägg

Man kan inte vara på topp hela tiden. Bristen på blogginlägg den senaste tiden har helt enkelt berott på den inspirationsbrist för blogginlägg jag lider av. Fullkomlig inspirationsbrist kan man dock inte säga att jag lider av. Jag har nämligen skrivit en hand full låtar, både text och musik. Texterna har bara runnit ur mig och melodin har inte tagit länge att finna. Tack vare min mini-hemmastudio har jag dessutom haft möjlighet att spela in och experimentera med mina låtar. Jag har i vissa fall kunna pyssla med det en hel kväll, jag har totalt slukats upp av det jag hållit på med. En helt underbar känsla! Jag är verkligt tacksam för den gåva jag fått.


Rebecca

En prestationsprinsessas berättelse

Jag har nyligen läst boken "Duktighetsfällan: en överlevnadsbok för prestationsprinsessor" och kunde inte låta bli att spinna vidare på ämnet prestationskrav. Jag tycker det är skrämmande hur snabbt prestationskraven har ökat bara på de senaste åren. Ännu mer skrämmande är det att märka hur allt fler unga människor far illa på grund av alla dessa prestationskrav och att det till och med har gått så långt att det idag inte är ovanligt att unga drabbas av stress och utmattning. Bristen på självkänsla är stor när man väl hamnat i duktighetsfällan. Det är då risken finns att man börjar söka bekräftelse genom att prestera. Då är det bara perfekta resultat som gäller. Att söka perfektion är dock som att söka en nål i en höstack. Trots det styrs man av tankar som "ett perfekt resultat bringar bekräftelse och lycka"  och i värsta fall slutar man helt att lyssna på sig själv och springer rakt in i väggen. Därefter väntar en lång och tung återhämtning. 
   Under en lång tid i skolan var jag en prestationsprinsessa fångad i duktighetsfällan. Min självkänsla låg på botten och jag försökte med alla mina krafter att tillfredsställa mitt behov av bekräftelse genom att ständigt prestera. Det spelade ingen roll vad det handlade om. Resultatet skulle vara gott i så väl modersmål som fysik, även om jag aldrig riktigt trivts i fysikens värld. Goda resultat regnade in, men samtidigt sjönk jag ständigt längre ner i ett djupt mörker. Tillslut tog min energi slut. Jag gick på sparlåga, men så småningom började även den falna. Den lilla energi jag hade lades på skolarbete. Efter skoldagen hade jag inte energi att göra något över huvudtaget. Jag hade inte ens energi nog för vänner. Mitt liv cirkulerade kring att prestera och duktighetsfällan hade ett stadigt grepp om mig. 
   Så här såg mitt liv ut för ett par år sedan. Jag var en prestationsprinsessa som sakta men säkert drogs in fällan. Jag hade bara ett fåtal vänner och jag hade hela tiden svårt att se framåt. Tack och lov fick jag hjälp, dock inte en dag för tidigt. Vid tiden när jag påbörjade mina gymnasiestudier lärde jag mig att jag inte behöver prestera för att förtjäna eller erhålla bekräftelse. Mina vitsord kanske sjönk en aning, men det var det värt, för jag fick ett liv utanför skolans väggar. Idag har jag många underbara vänner som tycker om mig för den jag är, inte för att jag presterar. Jag trivs i skolan och sköter mina arbeten, men har lärt mig att sätta vettiga mål. Prestationsprinsessan inom mig kommer antagligen aldrig att helt försvinna, men hon får finnas där i bakgrunden som en påminnelse om att ingen är perfekt. 
   Boken Duktighetsfällan rekommenderar jag starkt till alla prestationsprinsessor där ute, vare sig du redan fastnat, håller på att fasta eller någon gång har varit fast i fällan. Också till dem som inte känner igen sig kan denna bok komma till hands någon gång i livet. 

Rebecca

Må bra-bok

Jag har en blå anteckningsbok. Jag brukar kalla den min "må bra-bok". I min "må bra-bok" skriver jag upp citat som får mig att må bra. Dessa kan vara gamla goda citat som de flesta känner igen, men också fina meningar som jag blivit tilldelad eller vackra utdrag ur låttexter. Jag kallar den min "må bra-bok" eftersom jag mår bra av att skriva i den och göra den fin, men också för att jag mår bra av att bläddra i den ibland. Den är personlig och får mig på goda tankar. Tycker du om att skriva och pyssla kan en "må bra-bok" vara någonting för dig.

"When it's all said and done you may walk insted of run

'Cause no matter what you'll never be alone..."

Lady Antebellum, Compass

Rebecca

Ett virrvarr av tankar kan vara svårt att reda ut...

...lika så intrasslade hörlurar, oborstat hår, hoptrasslat garn, en dispyt på skolgården, en bevisfattig brottsutredning eller en text skrivet av kråkfötter.

Ibland hittar vi lösningen förvånansvärt snabbt, medan vi andra gången nästan tappar hoppet om att hitta en väg ut ur virrvarret. Det är vid de senare nämnda tillfällena vi tvingas söka efter vår egen kämparglöd som finns inom oss. Bara vi orkar så hittar vi så småningom en lösning. Vi kan inte alltid gå omkring och tänka att det skall lösa sig av sig självt.
   Jag har dock kommit fram till att det fina med detta är att vi inte alltid behöver göra allting på egen hand. Även den som alltid vid alla tillfällen velat hjälpa till behöver be om hjälp ibland. Livet går inte ut på att lösa alla problem på egen hand. Vi behöver varandra, så ta hand om varandra.

Luk. 10:25-37

Rebecca

Ett arbete om arbete

Jag skickade just iväg ett arbete om arbete. I en kurs i religion fick vi alla var sitt ämne som vi skulle göra ett arbete om och jag fick "Vad är arbete och hur skall arbete avlönas?". Jag erkänner att jag inte var riktigt nöjd med min lott, det lät inte direkt som ett intressant arbete i mina öron. Jag blev dock positivt överraskad. När jag väl började fundera och brainstorma hittade jag plötsligt både motivation och fina idéer som jag kunde skriva om. Det hela slutade med att jag nu har suttit i nästan två timmar med mitt arbete och funderat och diskuterat om hur arbete borde avlönas. Det var ett intressant arbete trots allt och det fick mig att tänka på ett citat som jag kom över för ett tag sedan: Stäng inte dörren innan du sett vad som finns bakom den.

Min dag har i stort sätt suttit i ett n igen, så nu tänker jag tillbringa resten av kvällen med en god bok.


Rebecca

"Prioritera min hälsa-dag"

Idag började läsa en ny bok.
Idag läste jag ut boken.

Jag har haft en helt och hållet ledig dag utan några "måsten". Det enda jag egentligen hade tänkt jag skulle ta tag i var ett skolarbete, men helt utan skuldkänslor sköt jag upp det arbetet. Jag tar itu med det en annan dag. Alla behöver en "Prioritera min hälsa-dag" och idag har jag haft min. Jag har bara gjort saker jag har känt för att göra. Därför började jag läsa en bok och därför har jag redan läst ut boken. Jag har samlat energi för den kommande veckan och för första gången på länge känner jag mig redo att påbörja en ny skolvecka.

Idag började jag läsa en ny bok.
Idag läste jag ut boken.

Det har varit en bra dag.


Rebecca

Är det hälsosamt att skriva av sig?

Jag är rätt lustig ibland. Nu har den efterlängtade helgen äntligen anlänt och vad är det första Rebecca gör när hon kommer hem? Jo, hon slår upp psykologiboken. Det är dock ingenting mot den gången jag tog fram en finska läsförståelse en lördagskväll... Men det var inte det jag skulle spinna vidare på.
   Ni som läst föregående inlägg minns att jag läste på psykologiprov i onsdags. Det var ovanligt roande att sitta och läsa på prov den kvällen, för jag hittade hela tiden väldigt intressanta forskningar när jag läste igenom provavsnittet. Där fanns en hel del som jag tänkte att jag skulle skriva om.

Jag läste t.ex att personer som håller alla sina känslor för sig själv kan orsaka en stressreaktion i kroppen som i sin tur leder till att stresshormonerna ökar. Detta kan leda till ett försämrat immunförsvar, eftersom stress minskar på kroppens vita blodkroppar som förstör virus.
   År 1998 undersökte Patrie & co detta fenomen lite mera ingående. De samlade ihop ett gäng försökspersoner som i 15 minuter per dag i tre dagars tid skulle skriva om någonting som som var viktigt för dem och som hade väckt känslor hos dem. Sedan delades gruppen av försökspersoner upp i tre grupper. Den första gruppen skulle fortsätta skriva om sina känslor, den andra skulle försöka tänka på någonting helt annat medan den tredje skulle skriva om likgiltiga ämnen.
   Efter en tid tog man blodprov på alla försökspersoner för att undersöka förekomsten av vita blodkroppar. Det visade sig att att de som hade fått skriva om sina känslor hade betydligt fler vita blodkroppar än dem i de andra grupperna. Detta gav alltså resultatet att det är mycket troligt att de människor som bearbetar sina känslor, både positiva och negativa, ökar chansen till ett starkare immunförsvar.
   Som skrivande människa tyckte jag att detta var ytterst intressant. Det var dessutom ännu ett bevis på att det lönar sig att inte hålla tillbaka sina känslor från omvärlden. Vill du läsa mera om detta hittar du det i "Människans psyke 4. Känslor, motiv och tänkande (Söderströms)"


Rebecca

Stress och gråt

Det finns ingenting som tar så mycket av min energi som stress. Det tror jag att många andra håller med mig om. Idag har det varit en ytterst stressig dag och jag har varit oförmögen att lugna ner mig. Tillsist stötte jag på den där sista droppen som fick bägaren att rinna över och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Det brukar bli så för mig, säkert för många andra också. Efteråt brukar det dock kännas lite bättre eller åtminstone lite lättare. 

   Jag tror det är bra att gråta lite ibland, att få släppa ut det som trycker på inifrån. Åtminstone för mig medför tårar en känsla av lättnad. Därför kan jag tycka att det är skönt att gråta ibland. Men jag har också varit med om de gånger som jag så gärna skulle vilja gråta men inte lyckats framkalla tårar. Det är en otroligt jobbig känsla. 

   Som tur var så var det inte en sådan dag idag. Jag grät och lät tårarna rinna och efteråt kändes det bättre. Jag fick en känsla av lättnad och en kram av min vän. Efter det kände jag att jag kunde fortsätta dagen, dock i ett mindre stressigt tempo. 

Rebecca

Provläsning och skrivlust

Oj, det där måste jag skriva om när jag läst färdigt. Och det där måste jag skriva. Ja, och så ska jag ju skriva det där och så måste jag komma ihåg att skriva om det där...

Med jämna mellanrum dök dessa tankar upp när jag läste på psykologiprovet. Timmar av läsning gjorde mig dock tillsist så trött så nu när jag läst färdigt är huvudet alldeles tomt och alla mina funderingar om skrivning har flutit iväg. Men nu när jag tagit mig igenom provavsnittet belönar jag mig med en längre paus. Jag tänker lägga mig ner, lyssna på musik och hoppas på att den förlorade skrivlusten hittar tillbaka. Önska mig lycka till!


Rebecca

Måndagsfunderingar

Jullovet lider mot sitt slut. I morgon är det dags att med "nya krafter" återvända till skolan och påbörja vårterminen. För min del innebär detta att jag nu officiellt har tagit mig igenom halva gymnasiet. När jag tänker tillbaka på första dagen i gymnasiet känns det som om det vore igår. Okej. Inte riktigt, men att jag har gått där i ett och ett halvt år känns bara underligt. Men tiden sägs ju gå snabbt när man har roligt och i detta fall kan jag ingenting annat än att säga att det stämmer, för jag trivs otroligt bra i det gymnasium jag studerar i.
   Dessa "nya krafter" kan jag dock inte säga att jag känner av. Även om jag verkligen trivs i skolan så känns det rätt motigt att återvända i morgon. Jag känner mig inte riktigt utvilad på grund av en del halvdåliga nätter den senaste tiden. Däremot brukar det ju gå bra bara man tar sig dit och börjar på, så jag hoppas på det bästa.

Till alla er som börjar en ny termin i morgon önskar jag lycka till!


Rebecca

En liten gnutta inspiration

Jag skrev en låttext igår. Jag vet inte när jag senast hittat inspiration för någonting sådant. Idag redigerade jag texten, flyttade meningar, lade till och plockade bort ord, vände texten ut och in tills jag blev nöjd. Sedan greppade jag min gitarr, tog ett ackord, sökte en melodi och improviserade. Detta resulterade till sist i en sång. Nu spelas den om och om igen i mitt huvud, dock fortfarande i ett improvisationsstadium eftersom melodin inte är helt spikad ännu.
  En liten stund av flödande inspiration resulterade i en sång. En sång som jag antagligen aldrig kommer att våga framföra för någon, men som jag tror att alltid på något sätt kommer att vara viktig för mig att minnas. Jag tycker det är fascinerade vad en liten gnutta inspiration kan åstadkomma.


Rebecca

No more champagne 

And the fireworks are through

Here we are

Me and you

Feeling lost and feeling blue

It's the end of the party

And the morning seems so grey

So unlike yesterday

Now's the time for us to say:

Happy new year, happy new year 

May we all have a vision now and then

Of a world where every neighbour is a friend

Happy new year, happy new year

May we all have our hopes 

Our will to try

If we don't we might as well lay down and die

You and I