En timme hit, en annan dit

En extra timme eller så skulle inte sitta fel. Ibland känns helt enkelt dygnets 24 timmar alldeles för få och korta. Däremellan känns de väldigt utdragna. Ni vet, de dagar då sängen aldrig sänt ut så lockande signaler förut.
  Det här var någonting som dök upp i mina tankar igår kväll. Då hade jag plötsligt det där behovet av ett par extra timmar. Idag är det helt tvärtom. Om det inte skulle förstöra min dygnsrytm skulle jag helt säkert gå och lägga mig nu. Helst skulle jag inte möta världen förrän i morgon. Detta fungerar dock inte i praktiken och det vet vi alla. Men den där känslan av för få eller för många timmar på ett dygn är rätt jobbig, inte sant?
  De som känner till detta blir helt enkelt tvungna att gilla läget och acceptera det hela. Det är hur som helst ingenting vi rår för. Till er alla som har en jobbig dag sänder jag ut en virtuell styrkekram!


Rebecca

Utanför bekvämlighetszonen

Igår besökte jag zonen utanför bekvämligheten, dvs. obekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbigt, men idag är jag tacksam över att jag gjorde det.
  Det finns många olika situationer och handlingar som jag tycker är obekväma. Dessa obekvämligheter är dessutom inte obekväma för många andra än mig. För ett tag sedan på en andakt fick vi som uppgift att innan årets slut göra någonting som vi inte känner oss riktigt bekväma i. Jag erkänner att jag inte tog uppgiften på allvar, varför skulle jag utsätta mig för något sådant? Men igår gjorde jag det.
  Jag är, som tidigare nämnt, en mycket känslig person. Jag har därför fått som uppgift att skriva ner mina känslor och tankar för att sedan ha någon att läsa dem. Detta har jag alltid låtit komma in genom en örat för att sedan skjuta ut det ur det andra. Det har nämligen aldrig känts bekvämt att låta någon ta del av mina innersta känslor, även om jag nog förstått att det vore bra för mig. Igår tog jag dock steget som ledde mig ut ur bekvämlighetszonen. Jag skrev ner en lång lista på hur jag kände mig. Sedan frågade jag en fin människa om denne kunde ta sig tid att läsa den. Jag fick skicka listan till denna person som sedan läste igenom och kommenterade den. Jag fick fina kommentarer att begrunda och flera ljus tändes inom mig. Tårarna rann, men det var det värt.
  Tack vare detta har jag fått må bra idag. Den där klumpen av tankar och funderingar som jag själv inte lyckats reda ut har äntligen lösts upp. Allt detta på grund av att jag tog steget ut ur bekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbit just då, men i det långa loppet är det verkligen värt det!


Rebecca

Det man inte vet har man ingen aning om

Jag är en skrivande människa. Jag skriver ofta och mycket. Jag skriver i princip varenda dag. De senaste dagarna har inte varit några undantag, även om det kanske ser ut så. Jag har bara inte skrivit här på bloggen. Ibland blir det så och jag tycker det är alldeles okej. Mina dagliga funderingar har helt enkelt gått till något annat än till blogginlägg. Även om de inte dyker upp här så dyker de kanske upp någon annan stans. Det gäller att hålla ögonen öppna. Jag funderar alltid. Inte bara på blogspot. 

Rebecca

Just keep holding on

Hittills idag har allting suttit i ett. Jag måste börja planera mina dagar bättre. Som tur är har jag en timmes paus nu innan jag beger mig i väg på nästa uppdrag. Jag hoppas på en lugnare dag i morgon. Jag säger inte att mina program har varit jobbiga eller tråkiga, men det mesta tar mycket energi av mig just nu. "But down the road the sun is shining, just keep holding on". 

En trevlig lördagskväll önskar jag er alla!


Rebecca

One day you will

Det finns en låt som ger mig lite hopp när jag känner mig liten och tom. Idag tänkte jag dela med den till er i hopp om att den även skulle kunna hjälpa er i svåra situationer. Öppna ditt hjärta och lyssna på texten.

"You walk outside and all you see is rain

You look inside and all you feel is pain

And you can't see it now

But down the road the sun is shin gin

In every cloud there's a silver lining

Just keep holding on"

Rebecca

Överanvända tack och förlåt?

I hela mitt liv har jag varit en väldigt känslig person. Detta gör att jag kan ta illa upp för väldigt små och negativa saker, men samtidigt nästan spricka av glädje åt små positiva. På grund av detta, och samtidigt lite på grund av min vilja och uppfostran att vara artig, tror jag att jag har börjat överanvända ord som tack och förlåt. Jag har i alla fall på senare dagar märkt att folk lite smått irriterar sig på att jag både tackar och ber om förlåtelse aningen för mycket. 

  Av någon anledning ledde detta mig till denna blogg: http://mjuklandningar.blogspot.fi/2012/07/tack-och-forlat.html

  Jag och bloggens skribent verkar ha detta "överanvändingsproblem" gemensamt. "Jag har haft svårt att acceptera att någon gör något för mig gratis, så jag måste tacka ettusenfemtielva gånger när det händer", skriver skribenten. Detta är någonting som jag själv kunde ha skrivit. Skribenten skriver i nästa stycke om att hon bad om förlåtelse för att hon blev sjuk när hon och hennes vänner var på besök i hennes hemstad. "Inte behöver du ju be om förlåtelse för att du blivit sjuk?! Det är sjukt", svarade hennes vänner. Detta är dock någonting som jag troligtvis också skulle ha bett om förlåtelse för. 

  Med detta menar jag inte att tack och förlåt inte borde användas. Jag vill bara påpeka att kan vara mycket lätt att just överanvända dessa ord. Jag tror dessutom att orden tappar lite sin mening om man använder dem alltid och till allting. För att inte tala om mottagaren av din tacksägelse/ursäkt som så småningom kan bli riktigt irriterad över att du inte kan förstå att "det är okej nu". 

  Detta är i alla fall någonting att tänka på. 

Rebecca

  

Svag men ändå stark

I föregående inlägg skrev jag att det är okej att vara svag. Genom både mina egna och andras ord fick jag idag en liten stund av mod att låta mig själv vara svag. Tack vare detta inser verkligen hur gott det kan göra att släppa ut sina funderingar, för om jag inte skulle ha gjort det skulle jag knappast våga göra det som jag gjorde idag. Det tog mycket av mina krafter, men det var verkligen värt det hela i slutändan. Nu efteråt känner jag mig så mycket lättare.

   Idag har jag även lärt mig en del andra "saker" som det är okej att vara. Det är t.ex helt okej att vara stolt över sig själv eller någonting du lyckats åstadkomma. Speciellt om du lyckats med någonting som för dig har varit jobbigt och otänkbart förut. Jag är lite stolt över mig själv idag och jag tror jag har rätt att vara det också, för idag övervann jag en rädsla. Jag visade mig svag och det tror jag i det långa loppet har gjort mig lite starkare. Jag är helt medveten om att det krävs att jag mer än en gång visar mig svag, men idag har jag i alla fall fått en början på min kamp.

Rebecca

Stark nog att visa sig svag

För mig kopplas svaghet direkt till någonting negativt och det är inte bra. Ingen vill väl vara en svag människa, men jag tror det skulle göra en gott att tillåta sig själv att vara det ibland. För det är okej att vara svag. Det här är dock någonting som jag inte riktigt har lärt mig det ännu.

  Jag har gång på gång fått höra att svaghet inte skall kopplas till någonting negativt. Det är en styrka att kunna visa sig svag. Jag förstår och tror på detta, men trots det har jag väldig svårt att ta det till mig. Jag bara fortsätter att kämpa. 

  Jag vet dock hur resultatet av att konstant kämpa ser ut. Det är ingen vacker syn. Det är ingenting jag vill uppleva igen och det är verkligen ingenting jag skulle vilja att någon annan behövde uppleva. Trots detta fortsätter jag kämpa och vågar inte visa mig svag. På det sättet hjälper jag varken mig eller någon annan. 

Jag önskar att jag hade styrkan att vara svag. 

Rebecca

Ett behov av regn

Under torka önskas regn. Under regn önskas uppehåll av nederbörd. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.
  Jag är för tillfället i behov av regn. Möjligheten till regn finns, men av någon anledning fylls molnen ständigt med mer och mer vatten utan att ge ifrån sig något över huvud taget. Tappra försök i form fukt och enstaka droppar är allt vad som åstadkoms. Det skulle vara trevlig att kunna förutspå regn och torka. Jag tror jag är i behov av en meteorolog.


Rebecca

Min grej

Att skriva skänker mig ro och glädje. Detta leder i sin tur till ett smärre problem de dagar då jag inte har någonting att skriva om, dagar då tankeverksamheten står stilla. Jag tycker inte om dessa dagar, men det vet ni som har följt min blogg ett tag redan. 

  Hela helgen har jag haft det där suget av att få skriva någonting vettigt, någonting bra. Min hjärna har dock satt stopp för att kunna förverkliga min önskan.

  Jag har läst någonstans att en bra bloggare aldrig skriver att hon inte har någonting att skriva om. Jag håller till viss del med detta påstående. Jag tror dock det spelar roll på hur du skriver att du inte har någonting att skriva om. Jag började t.ex detta inlägg utan att egentligen ha en aning om vad jag skulle skriva. Och egentligen har jag inte kommit med någonting vettigt ännu. Ett par rader blir det ju dock och jag tror det är det som är huvudsaken. Jag tror att huvudsaken är att du skriver, om det är så att du verkligen vill skriva. Jag anser att flum kan vara hur bra som helst ibland. Flummiga texter kan tolkas av läsarna och på så sätt kan texten få flera olika meningar, beroende på vem som läser den. 

  Så skriv för allt vad ni går för om det känns så! I mitt fall fungerar skrivandet som terapi, det har en lugnande effekt på mig och får mig att känna mig glad. Att skriva är helt enkelt min grej. Testa dig fram för att ta redan på vad som är din grej.

Rebecca

Skriva hela dagen

Myser för tillfället i soffan och hör regnet smattra mot fönstret. Idag har det varit en bra dag. Idag har jag fått må extra bra. Hela dagen har gått åt till att göra en av de saker som skänker mig mest ro och glädje. Jag har nämligen fått skriva hela skoldagen lång och det har fått mig att må mycket bra! Jag kom hem med ett stort leende på läpparna, en fin kolumn och många fina minnen till bagaget.
Glad idag. Nöjd idag.

Rebecca

En lättnadens suck

Idag drar jag verkligen en lättnadens suck, av flera goda orsaker. Äntligen känns det lite lättare att leva igen. Jag kan riktigt känna hur den där alldeles speciella huvudvärken, som jag alltid får efter en stressig period, infinner mig. Jag skulle vilja ställa mig högst upp på ett berg och ropa TACK till allt och alla!

Idag drar jag en lättnadens suck, tack för det!


Rebecca

Reflection

Look at me 

You may think you see 

Who I really am 

But you'll never know me 

Every day 

It's as if I play a part 

Now I see 

If I wear a mask 

I can fool the world 

But I cannot fool my heart 

Who is that girl I see 

Staring straight back at me? 

When will my reflection show 

Who I am inside? 

I am now 

In a world where I 

Have to hide my heart 

And what I believe in 

But somehow 

I will show the world 

What's inside my heart 

And be loved for who I am 

Who is that girl I see 

Staring straight back at me? 

Why is my reflection 

Someone I don't know? 

Must I pretend that I'm 

Someone else for all time? 

When will my reflection show 

Who I am inside? 

There's a heart that must be 

Free to fly 

That burns with a need to know 

The reason why 

Why must we all conceal 

What we think, how we feel? 

Must there be a secret me 

I'm forced to hide? 

I won't pretend that I'm 

Someone else for all time 

When will my reflection show 

Who I am inside? 

When will my reflection show 

Who I am inside?

Written and produced by: Matthew Wilder & David Zippel

Preformed by: Christina Aguilera

Rebecca

Tacksam

Idag är jag tacksam. Tacksam för alla de fina människor jag har runt omkring mig. Människor som bryr sig om mig och ser mig som den jag är. Jag är tacksam för den hjälp jag kan erbjuda och den hjälp som jag själv får. Jag är tacksam för förståelse, accepterande och vänlighet. Jag är tacksam för att det finns någon som ser efter mig och som följer mig på livets väg.

Idag är jag tacksam och jag har mycket att vara tacksam över. Vad är du tacksam över?


Rebecca