Den som väntar på någonting gott...

Jag läser igenom gamla funderingar. Jag tänker tillbaka på när jag kunde skriva ett blogginlägg varje dag utan större ansträngning. 
  Mina texter uppkommer i perioder. Ibland känns det som om inspirationen aldrig tar slut. Däremellan lyckas jag inte skriva någonting vettigt på flera dagar.
  Just nu saknar jag mina funderingar som jag lyckas bilda till text. Jag vet att de finns där någonstans, men för tillfället har jag bara ett stort virrvarr av meningar i huvudet som jag inte lyckas reda ut. Då och då lyckas jag greppa tag om en mening som jag tappert försöker spinna vidare på, men dessa lösryckta meningar har inte resulterat i något vidare läsbart ännu. 
  Det sägs att den som väntar på någonting gott aldrig väntar för länge. Den som väntar på någonting tycker sällan det är trevligt att få höra det. Men det ligger någonting i det. Tänk om vi hela tiden kunde på få det vi ville ha direkt vår önskan uttalas. Tänk om vi aldrig skulle behöva vänta på någonting. Petra Mede, årets julvärd för SVT, sade innan Kalle Ankas Jul skulle köra igång att det är stunden just före den väntade händelsen som är den allra bästa. Och när du tänker efter, håller du inte med? Är det inte så att det är just innan du öppnar paketet som det är mest spännande? Är det inte tiden du går och väntar på att få återse din vän efter ett års tid som är den mest spänningsfyllda? När det hela sedan händer rinner tiden bara iväg. 
  Just nu väntar jag på att hitta den där rätta meningen att spinna vidare på. Jag väntar på en nytänd glödlampas sken. Jag väntar på det där magiska ögonblicket när en idé väcks till liv. Jag väntar på inspiration. Det är precis nu det är som mest spännande. Var kommer jag att hitta min inspiration och vad kommer jag att kunna åstadkomma med hjälpa av den?


Rebecca

Rebeccas Julhälsning

Stämningsfull julmusik ljuder genom huset. Endast ljusslingan i julgranen, ljusstaken på fönsterbrädet och de tända ljusen på borden lyser upp rummet. I fönstret lyser även "Tro, Hopp och Kärlek" och sprider ett rött och juligt ljus till utsidan där ett tunt täcke av snö har lagt sig på marken. På bordet står en korg med julgodis samt en låda med valnötter och en nötknäckare. Familjen är samlad och njuter av varandras sällskap. Det går nästan att ta på julstämningen som infunnit sig. 

Med detta vill jag önska er alla en riktigt god och fridfull julhelg. Njut av allt som julen för med sig och sprid julglädje på det sätt som passar dig bäst. 

Rebecca

Dagens visdomsord

"Trying to be everything can make you lose your mind"

Lady Antebellum, "American Honey"

Rebecca

Det är mycket nu!

Övning, planering, prov, julfester, julklappar, städning, val, förändring, förvirring, julmusik, julkonsert, skolarbete, föredrag, mer övning, prov igen, påminnelser, stress, valmöjligheter, funderingar, beslutsångest, prov återigen, glömska, stress över glömska, jobba, tänka om, studera, skynda...

Stanna upp. Andas.


Rebecca

Tillbakablick och guldkorn

Jag sitter just nu och läser igenom mina blogginlägg. Det är ganska intressant att läsa om mina egna funderingar, hur jag har vuxit i mig själv och vad jag har åstadkommit. Jag har plockat ut så kallade "guldkorn" ur texter som jag tänkte dela med er en gång till. Små påminnelser i vardagen. 

"Det är inte alltid de stora gärningarna som är de bästa och viktigaste. De små gärningarna är minst lika viktiga. Tänk att du genom en enkel hälsning kan lysa upp en annan människas dag"
 (Gör någon glad)

"Jag fortsatte vandra och kände hur inspirationen kom ifatt mig. Allt jag såg var vackert. Att jag såg gav mig nya funderingar och ny inspiration. 
   Jag tror vi allt för sällan tänker på vilken otrolig värld vi lever i. För egentligen är varje liten skapelse helt fantastisk i sig själv"
(Ny inspiration)

"Utmaningen är att ta sig igenom det svåra i livet och fortsätta se framåt mot det ljusa"
(En djupare nivå)

"Med detta vill jag alltså säga att hur djup eller grund grop du än fallit i ska du inte behöva klara dig ur den på egen hand. Det är okej att vara svag ibland. Det är okej att ha en dålig dag"
(Vittnesbörd)

"Det är inte värt att hålla jobbiga saker för sig själv om man inte mår bra av det. Detta säger jag av egen erfarenhet" 
(Stjäla tid?)

"När kände du dig trygg senast? Ta tag i det ögonblicket. Då har du hittat en plats"  
(Favoritplats)

"Allt detta på grund av att jag tog steget ut ur bekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbit just då, men i det långa loppet är det verkligen värt det!"
 (Utanför bekvämlighetszonen)

Jag erkänner att jag inte alltid är så bra på att följa dessa uppmaningar själv, men jag strävar efter att en dag kunna säga att jag verkligen har lyckats. Det är inte alltid lätt och vi kan inte lyckas varje dag eller varje gång, men de gånger vi faktiskt gör det kan vi känna oss stolta!

Rebecca

Skriv

I huvudet spelas den finska nationalsången, på finska, om och om igen medan magen i desperata försök signalerar att jag är hungrig. Huvudvärken smyger sig fram och nacken är i verkligt behov av massage, spänd som den är. Men allt detta knuffar jag åt sidan för en stund.

   Just nu är det min skrivstund. En stund då jag skriver ner allt jag kommer att tänka på. Det finns inga hinder. Även om jag bara skriver om hungern som gnager så är det okej, bara jag skriver det jag känner för. Jag skriver så att tangentbordet ryker. Jag älskar det. Flytet i fingrarna som formar ord genom att finna och trycka ner rätt bokstav på tangentbordet. Vid ett sådant tillfälle mår jag bra.

Rebecca

Du måste finnas

Det finns ingen sång som skänker mig större inspiration än Björn Ulvaeus och Benny Anderssons "Du måste finnas". Själv är jag ytterst förtjust i Maria Ylipää's version av sången som hon sjöng när hon spelade Kristina i musikalen Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern i Helsingfors. Här är en video från när Maria Ylipää sjunger sången under invigningen av Friends Arena.

Rebecca

Vårt land

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,

Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,

Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,

Mer älskad än vår bygd i nord,

Än våra fäders jord.

Trevlig självständighetsdag!

Hyvää itsenäisyyspäivä!

Rebecca

Tick tack...

Min klocka tickar snabbare än tiden just nu. Jag är en dag för tidig med allting. Tisdagar är normalt den dag i veckan jag är tröttast. Denna vecka var det måndag. Torsdagar är normalt den dag i veckan jag tycker är tyngst att ta sig igenom. Denna vecka var det onsdag. Idag, torsdag, har jag redan tagit helg. Energinivån har legat på noll hela dagen. Jag vet inte vad detta beror på. Kanske för att jag varit beredd på en kortare vecka. Självständigheten i landet firas med ledighet, vilket betyder att skolan är stängd i morgon. Jag erkänner att en ledig fredag inte kunde komma mer passande än denna. 

Rebecca

Dagens citat

Om förvirring är första steget mot kunskap så måste jag vara ett geni. 

// Larry Leissner 

Rebecca

Dagens fundering

Jag har aldrig varit bra på att hantera situationer där jag tvingas att välja. Jag vet inte varför, men det har helt enkelt aldrig varit min starka sida. Även om det inte är min starka sida är jag väl medveten om att jag genom hela mitt liv kommer att tvingas göra val. Och egentligen gör vi val hela tiden. Att inte ta ställning och att inte välja är trots allt också ett val...


Rebecca

En timme hit, en annan dit

En extra timme eller så skulle inte sitta fel. Ibland känns helt enkelt dygnets 24 timmar alldeles för få och korta. Däremellan känns de väldigt utdragna. Ni vet, de dagar då sängen aldrig sänt ut så lockande signaler förut.
  Det här var någonting som dök upp i mina tankar igår kväll. Då hade jag plötsligt det där behovet av ett par extra timmar. Idag är det helt tvärtom. Om det inte skulle förstöra min dygnsrytm skulle jag helt säkert gå och lägga mig nu. Helst skulle jag inte möta världen förrän i morgon. Detta fungerar dock inte i praktiken och det vet vi alla. Men den där känslan av för få eller för många timmar på ett dygn är rätt jobbig, inte sant?
  De som känner till detta blir helt enkelt tvungna att gilla läget och acceptera det hela. Det är hur som helst ingenting vi rår för. Till er alla som har en jobbig dag sänder jag ut en virtuell styrkekram!


Rebecca

Utanför bekvämlighetszonen

Igår besökte jag zonen utanför bekvämligheten, dvs. obekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbigt, men idag är jag tacksam över att jag gjorde det.
  Det finns många olika situationer och handlingar som jag tycker är obekväma. Dessa obekvämligheter är dessutom inte obekväma för många andra än mig. För ett tag sedan på en andakt fick vi som uppgift att innan årets slut göra någonting som vi inte känner oss riktigt bekväma i. Jag erkänner att jag inte tog uppgiften på allvar, varför skulle jag utsätta mig för något sådant? Men igår gjorde jag det.
  Jag är, som tidigare nämnt, en mycket känslig person. Jag har därför fått som uppgift att skriva ner mina känslor och tankar för att sedan ha någon att läsa dem. Detta har jag alltid låtit komma in genom en örat för att sedan skjuta ut det ur det andra. Det har nämligen aldrig känts bekvämt att låta någon ta del av mina innersta känslor, även om jag nog förstått att det vore bra för mig. Igår tog jag dock steget som ledde mig ut ur bekvämlighetszonen. Jag skrev ner en lång lista på hur jag kände mig. Sedan frågade jag en fin människa om denne kunde ta sig tid att läsa den. Jag fick skicka listan till denna person som sedan läste igenom och kommenterade den. Jag fick fina kommentarer att begrunda och flera ljus tändes inom mig. Tårarna rann, men det var det värt.
  Tack vare detta har jag fått må bra idag. Den där klumpen av tankar och funderingar som jag själv inte lyckats reda ut har äntligen lösts upp. Allt detta på grund av att jag tog steget ut ur bekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbit just då, men i det långa loppet är det verkligen värt det!


Rebecca

Det man inte vet har man ingen aning om

Jag är en skrivande människa. Jag skriver ofta och mycket. Jag skriver i princip varenda dag. De senaste dagarna har inte varit några undantag, även om det kanske ser ut så. Jag har bara inte skrivit här på bloggen. Ibland blir det så och jag tycker det är alldeles okej. Mina dagliga funderingar har helt enkelt gått till något annat än till blogginlägg. Även om de inte dyker upp här så dyker de kanske upp någon annan stans. Det gäller att hålla ögonen öppna. Jag funderar alltid. Inte bara på blogspot. 

Rebecca

Just keep holding on

Hittills idag har allting suttit i ett. Jag måste börja planera mina dagar bättre. Som tur är har jag en timmes paus nu innan jag beger mig i väg på nästa uppdrag. Jag hoppas på en lugnare dag i morgon. Jag säger inte att mina program har varit jobbiga eller tråkiga, men det mesta tar mycket energi av mig just nu. "But down the road the sun is shining, just keep holding on". 

En trevlig lördagskväll önskar jag er alla!


Rebecca

One day you will

Det finns en låt som ger mig lite hopp när jag känner mig liten och tom. Idag tänkte jag dela med den till er i hopp om att den även skulle kunna hjälpa er i svåra situationer. Öppna ditt hjärta och lyssna på texten.

"You walk outside and all you see is rain

You look inside and all you feel is pain

And you can't see it now

But down the road the sun is shin gin

In every cloud there's a silver lining

Just keep holding on"

Rebecca

Överanvända tack och förlåt?

I hela mitt liv har jag varit en väldigt känslig person. Detta gör att jag kan ta illa upp för väldigt små och negativa saker, men samtidigt nästan spricka av glädje åt små positiva. På grund av detta, och samtidigt lite på grund av min vilja och uppfostran att vara artig, tror jag att jag har börjat överanvända ord som tack och förlåt. Jag har i alla fall på senare dagar märkt att folk lite smått irriterar sig på att jag både tackar och ber om förlåtelse aningen för mycket. 

  Av någon anledning ledde detta mig till denna blogg: http://mjuklandningar.blogspot.fi/2012/07/tack-och-forlat.html

  Jag och bloggens skribent verkar ha detta "överanvändingsproblem" gemensamt. "Jag har haft svårt att acceptera att någon gör något för mig gratis, så jag måste tacka ettusenfemtielva gånger när det händer", skriver skribenten. Detta är någonting som jag själv kunde ha skrivit. Skribenten skriver i nästa stycke om att hon bad om förlåtelse för att hon blev sjuk när hon och hennes vänner var på besök i hennes hemstad. "Inte behöver du ju be om förlåtelse för att du blivit sjuk?! Det är sjukt", svarade hennes vänner. Detta är dock någonting som jag troligtvis också skulle ha bett om förlåtelse för. 

  Med detta menar jag inte att tack och förlåt inte borde användas. Jag vill bara påpeka att kan vara mycket lätt att just överanvända dessa ord. Jag tror dessutom att orden tappar lite sin mening om man använder dem alltid och till allting. För att inte tala om mottagaren av din tacksägelse/ursäkt som så småningom kan bli riktigt irriterad över att du inte kan förstå att "det är okej nu". 

  Detta är i alla fall någonting att tänka på. 

Rebecca

  

Svag men ändå stark

I föregående inlägg skrev jag att det är okej att vara svag. Genom både mina egna och andras ord fick jag idag en liten stund av mod att låta mig själv vara svag. Tack vare detta inser verkligen hur gott det kan göra att släppa ut sina funderingar, för om jag inte skulle ha gjort det skulle jag knappast våga göra det som jag gjorde idag. Det tog mycket av mina krafter, men det var verkligen värt det hela i slutändan. Nu efteråt känner jag mig så mycket lättare.

   Idag har jag även lärt mig en del andra "saker" som det är okej att vara. Det är t.ex helt okej att vara stolt över sig själv eller någonting du lyckats åstadkomma. Speciellt om du lyckats med någonting som för dig har varit jobbigt och otänkbart förut. Jag är lite stolt över mig själv idag och jag tror jag har rätt att vara det också, för idag övervann jag en rädsla. Jag visade mig svag och det tror jag i det långa loppet har gjort mig lite starkare. Jag är helt medveten om att det krävs att jag mer än en gång visar mig svag, men idag har jag i alla fall fått en början på min kamp.

Rebecca

Stark nog att visa sig svag

För mig kopplas svaghet direkt till någonting negativt och det är inte bra. Ingen vill väl vara en svag människa, men jag tror det skulle göra en gott att tillåta sig själv att vara det ibland. För det är okej att vara svag. Det här är dock någonting som jag inte riktigt har lärt mig det ännu.

  Jag har gång på gång fått höra att svaghet inte skall kopplas till någonting negativt. Det är en styrka att kunna visa sig svag. Jag förstår och tror på detta, men trots det har jag väldig svårt att ta det till mig. Jag bara fortsätter att kämpa. 

  Jag vet dock hur resultatet av att konstant kämpa ser ut. Det är ingen vacker syn. Det är ingenting jag vill uppleva igen och det är verkligen ingenting jag skulle vilja att någon annan behövde uppleva. Trots detta fortsätter jag kämpa och vågar inte visa mig svag. På det sättet hjälper jag varken mig eller någon annan. 

Jag önskar att jag hade styrkan att vara svag. 

Rebecca

Ett behov av regn

Under torka önskas regn. Under regn önskas uppehåll av nederbörd. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.
  Jag är för tillfället i behov av regn. Möjligheten till regn finns, men av någon anledning fylls molnen ständigt med mer och mer vatten utan att ge ifrån sig något över huvud taget. Tappra försök i form fukt och enstaka droppar är allt vad som åstadkoms. Det skulle vara trevlig att kunna förutspå regn och torka. Jag tror jag är i behov av en meteorolog.


Rebecca

Min grej

Att skriva skänker mig ro och glädje. Detta leder i sin tur till ett smärre problem de dagar då jag inte har någonting att skriva om, dagar då tankeverksamheten står stilla. Jag tycker inte om dessa dagar, men det vet ni som har följt min blogg ett tag redan. 

  Hela helgen har jag haft det där suget av att få skriva någonting vettigt, någonting bra. Min hjärna har dock satt stopp för att kunna förverkliga min önskan.

  Jag har läst någonstans att en bra bloggare aldrig skriver att hon inte har någonting att skriva om. Jag håller till viss del med detta påstående. Jag tror dock det spelar roll på hur du skriver att du inte har någonting att skriva om. Jag började t.ex detta inlägg utan att egentligen ha en aning om vad jag skulle skriva. Och egentligen har jag inte kommit med någonting vettigt ännu. Ett par rader blir det ju dock och jag tror det är det som är huvudsaken. Jag tror att huvudsaken är att du skriver, om det är så att du verkligen vill skriva. Jag anser att flum kan vara hur bra som helst ibland. Flummiga texter kan tolkas av läsarna och på så sätt kan texten få flera olika meningar, beroende på vem som läser den. 

  Så skriv för allt vad ni går för om det känns så! I mitt fall fungerar skrivandet som terapi, det har en lugnande effekt på mig och får mig att känna mig glad. Att skriva är helt enkelt min grej. Testa dig fram för att ta redan på vad som är din grej.

Rebecca

Skriva hela dagen

Myser för tillfället i soffan och hör regnet smattra mot fönstret. Idag har det varit en bra dag. Idag har jag fått må extra bra. Hela dagen har gått åt till att göra en av de saker som skänker mig mest ro och glädje. Jag har nämligen fått skriva hela skoldagen lång och det har fått mig att må mycket bra! Jag kom hem med ett stort leende på läpparna, en fin kolumn och många fina minnen till bagaget.
Glad idag. Nöjd idag.

Rebecca

En lättnadens suck

Idag drar jag verkligen en lättnadens suck, av flera goda orsaker. Äntligen känns det lite lättare att leva igen. Jag kan riktigt känna hur den där alldeles speciella huvudvärken, som jag alltid får efter en stressig period, infinner mig. Jag skulle vilja ställa mig högst upp på ett berg och ropa TACK till allt och alla!

Idag drar jag en lättnadens suck, tack för det!


Rebecca

Reflection

Look at me 

You may think you see 

Who I really am 

But you'll never know me 

Every day 

It's as if I play a part 

Now I see 

If I wear a mask 

I can fool the world 

But I cannot fool my heart 

Who is that girl I see 

Staring straight back at me? 

When will my reflection show 

Who I am inside? 

I am now 

In a world where I 

Have to hide my heart 

And what I believe in 

But somehow 

I will show the world 

What's inside my heart 

And be loved for who I am 

Who is that girl I see 

Staring straight back at me? 

Why is my reflection 

Someone I don't know? 

Must I pretend that I'm 

Someone else for all time? 

When will my reflection show 

Who I am inside? 

There's a heart that must be 

Free to fly 

That burns with a need to know 

The reason why 

Why must we all conceal 

What we think, how we feel? 

Must there be a secret me 

I'm forced to hide? 

I won't pretend that I'm 

Someone else for all time 

When will my reflection show 

Who I am inside? 

When will my reflection show 

Who I am inside?

Written and produced by: Matthew Wilder & David Zippel

Preformed by: Christina Aguilera

Rebecca

Tacksam

Idag är jag tacksam. Tacksam för alla de fina människor jag har runt omkring mig. Människor som bryr sig om mig och ser mig som den jag är. Jag är tacksam för den hjälp jag kan erbjuda och den hjälp som jag själv får. Jag är tacksam för förståelse, accepterande och vänlighet. Jag är tacksam för att det finns någon som ser efter mig och som följer mig på livets väg.

Idag är jag tacksam och jag har mycket att vara tacksam över. Vad är du tacksam över?


Rebecca

Mitt musikalhjärta

Mitt musikalhjärta har åter väckts till liv efter besöket på Wasa teater och musikalen Fighting Star. Inspiration och motivation flödar, men framför allt en stark vilja av att själv åstadkomma någonting så fantastiskt som en fin musikalupplevelse för någon annan. Jag hade glömt hur mycket mitt hjärta brinner för musikaler.

Jag hade rätt höga förväntningar på Fighting Star.  Jag har gått på många otroligt fina musikaler i mitt liv och hade av någon anledning förväntat mig en liknade upplevelse som efter de flesta musikaler jag sett. Jag måste erkänna att musikaler gör mig aningen ”hög”. Jag blir väldigt inspirerad och lever mig lätt in i berättelsen som utspelar sig på teaterscenen.

     Jag började fundera om jag hade satt för höga förväntningar på Fighting Star, för jag upplevde nämligen inte den där speciella känslan i början. Jag följde noggrant med i handling och allt som skedde på scenen, men jag drogs inte med på samma sätt som jag brukar göra. Efter första akten hade jag nästan gett upp hoppet om den där känslan. Musikalen var inte dålig, men jag saknade verkligen den där medryckande känslan. Andra akten började och jag kände mig som en åskådare utan större förväntningar.
   Snart hände dock någonting. Efter ett tag var jag väldigt insatt i pjäsen och stampade diskret takten till sångerna för mig själv. Jag vågar nästan säga att jag så småningom satt där på plats 92 och log. Musikalkänslan infann sig. Speciellt i den fenomenala avslutningen rycktes jag fullkomligt med och viljan att själv delta var hade inte varit så stark på länge. Det kändes fantastiskt.

    Jag fick min unika musikalkänsla tillslut och det tackar jag hjärtligt för. Fighting Star är sevärd, trots den långa frånvaron av min speciella musikalkänsla. Verkligt duktiga skådespelare och musiker. Speciellt roligt är det med så många kända ansikten på scenen som gör ett mycket fint och imponerande jobb. Det finns dessutom en fin tanke bakom det hela och jag skulle vilja påstå att den som är öppen för tankeställare verkligen har en chans att finna en sådan efter besöket vid Wasa teater på musikalen Fighting Star.

Rebecca

Solterapi

Solen tittade fram idag. Jag blev så glad! Jag satte mig ner och njöt av solens ljus mot mitt ansikte. Den vandrade dock snabbt vidare och snart var den försvunnen. En liten dos med solljus fick jag i alla fall, det tackar jag för.


Rebecca

Paus från verkligheten

Idag drömmer jag mig bort till min plats igen. Min plats där på stranden, som jag nämnde här för några inlägg sedan. När det är mörkt, grått och dystert där ute har jag ett större behov av den där platsen. Grejen är den att jag just nu helst av allt skulle vilja befinna mig där, inte bara i tankarna.
  Idag har jag börjat med någonting nytt. Jag har börjat skriva dikter. Det visade sig dessutom vara en bra sak, för med hjälp av dikterna kan jag ta en kort paus från allting. Jag lägger all koncentration på orden som formas i huvudet och som jag sedan skriver ner. Jag skriver inte egentligen om någonting speciellt, bara sådant som dyker upp i huvudet. Det kan vara en känsla, vilja, önskan eller bara någonting jag kommer att tänka på. Att skriva dikter har fått mig att kunna ta den där ibland mycket välbehövda pausen från verkligheten. Kanske en eller annan dikt dyker upp här någon gång, men tills vidare behåller jag dem för mig själv.


Rebecca

Ett framtida yrke?

Jag fick en riktigt fin och skön fredagskväll. Tack till alla som bidrog till det!
  Idag har jag för första gången varit ensam på jobbet. Jag jobbar ett par gånger i månaden vid ett loppis, men jag har inte skött om butiken på egenhand tidigare. Jag väntar bara på samtalet från chefen som undrar vad jag riktigt har sysslat med... Jag skulle i alla fall inte bli förvånad om hon hör av sig, men jag  tror att jag klarade mig relativt bra och det är jag rätt stolt över. Jag har dessutom kommit fram till en sak idag: Jag kommer verkligen inte att jobba i en butik eller något liknande när det blir dags att välja yrkesbana. Det visste jag redan i och för sig, men nu har jag det bekräftat. Jag vill jobba med människor. Det var dagens lärdom.


Rebecca

Ett råd

En efterlängtad helg har äntligen infunnit sig. Trots det känns det som om jag inte riktigt kan slappna av. Det är rätt stressigt just nu och jag har mycket gå gång. Det brukar bli så när provperioderna i gymnasiet närmar sig. Ingen panik, allt på en gång liksom.
  En sak och en dag i taget. Det var det som jag skrev om här om dagen. Skall försöka leva upp till det också och inte stressa sönder mig igen. Jag har tyvärr tendens att göra det ibland. Jag har dock blivit lite bättre på att ta en dag i taget och det gläds jag över. Jag tror, nej, jag vet att det är viktigt att komma ihåg. Så i kväll kommer jag att försöka koppla av och inte fundera på allting jag borde göra. Jag skall helt enkelt prioritera hälsan och göra enbart sådant som jag tycker om att göra och som får mig att känna mig glad. Det råder jag också er att göra!


Rebecca

Be kind to one another

Jag läste just ett fint och tänkvärt citat på facebook. Jag vet dock inte vem som har yttrat citatet, men det lyder så här:

"Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. 

Always."

Alla har vi erfarenheter i bagaget som inte många vet om. Där har vi ännu en orsak till att vara snälla med varandra.

Som Ellen Degeneres alltid säger i slutet av sin tv-show: Be kind to one another! Bye bye! 


Rebecca

Vart tog tiden vägen?

Ibland kan jag se framför mig hur min framtid kommer att se ut, eller åtminstone hur jag skulle vilja att den ser ut. Ibland kan jag bara ta en dag i taget och inte tänka på framtiden alls. Jag antar att det är livet. 

  Jag tror dock att vi människor borde leva mer i nuet. Jag tror inte det är så konstigt att dagens statistik över antalet utbrända/utmattade i samhället ständigt ökar. Inte med tanke på dagens stress med allting. Jag dras själv med i all stress, men trots det förstår jag inte varför allting förväntas gå så snabbt. För det är ju så. Allting ska fungera snabbt och smidigt idag, helst många saker på samma gång där till. Multitasking, så att säga, är idag ett begrepp som de flesta känner till och som de flesta använder sig av. Vart tog tiden när folk tog tid på sig och gjorde en sak i taget vägen?

Än en gång, 

Predikaren 3:1-8.

Rebecca

Ett vänligt ord kan göra under

Jag uppmanade er för ett tag sedan att försöka göra någon glad. Jag skrev att en enkel hälsning eller en liten komplimang kunde lysa upp en annan människas dag.
  Jag har en gång blivit tilldelad ett litet ord, eller rättare sagt en liten mening, som har etsat sig fast i mitt minne. Den här lilla meningen har jag sparat i en pärla i mitt armband med fina minnen. Ibland när jag mår dåligt så greppar jag pärlan och förflyttar mig tillbaka till just den där stunden när meningen yttrades. Det får mig att le och känna mig värdefull.
  Det här är ett bevis på att också de små sakerna räknas. Jag är helt säker på att jag kommer att komma ihåg den där stunden och den där meningen länge, kanske till och med i hela mitt liv. Spara inte på de fina saker du skulle kunna berätta åt dem du tycker om! Jag är ett av många levande exempel på att ett vänligt ord kan göra ens egen tillvaro ljusare. Ett vänligt ord kan faktiskt göra under.


Rebecca

Skogen

Solen och det vackra vädret lockade ut mig på en långpromenad idag igen. Det var så skönt att promenera i solskenet. Efter ca. två kilometer vek jag av vägen och styrde stegen in i skogen. Skogen är en av mina platser där jag samlar krafter. Jag mår bra av att vandra i skogen och en söndag som denna var det extra skönt att få njuta av naturen. Jag satte mig faktiskt ner på en sten en stund bara för att njuta av omgivningen. Förhoppningsvis fick jag tillräckligt med energi för att få en bra start på den kommande veckan. 

Rebecca

Lördagfunderingar

There's a song that's inside of my soul.

It's the one that I've tried to write over and over again...

"Only Hope", Mandy Moore

En del promenader reder ut tankar och funderingar, en del gör det inte. Jag tycker bäst om de som gör det, men vi kan inte alltid få det vi vill ha.

Rebecca

"Ett ord har fastnat i halsen"

"En annan gång kanske jag kan lösa det hela på ett annat sätt. 

Jag önskar att jag vore tillräckligt stark för att vara svag. 

"Du är aldrig någonsin ensam" säger de. 

Vad skall jag göra? 

En vänlig hand känns för mycket begärt. 

Jag vill inte såra någon. 

Jag vill inte vara här. 

Ett ord har fastnat i halsen."

M.

Rebecca 

Min mask

Jag har en mask.
  Det är ingen daggmask eller något annat liknande djur. Det är heller inte en maskeradmask. Ingen halv, vit mask som fantomen på operan har. Inte heller är det en ansiktsmask för att göra huden i ansiktet mjukt och lent. Nej, det är en helt annan typ av mask jag pratar om.
  Min mask är osynlig, men ibland ack så synlig. Åtminstone för vissa människor, de som känner mig väl. Börjar det ringa klockor? Min mask lägger jag främst på mig när jag inte mår bra, men när jag helst inte vill visa det till någon. Min mask är genomskinlig för dem som har sett mig må dåligt utan masken framför ansiktet. Jag skulle nästan kunna kalla min mask för en sköld. Samtidigt som jag skyddar mig själv vill jag skydda andra. Jag vill inte att alla ska se hur dåligt jag mår.
  Den här masken är inte alltid hälsosam. Den får mig att ljuga, både för andra och för mig själv. Tillslut spricker masken och då brister allting. I det ögonblicket har masken inte fört med sig någonting gott alls.
  Jag har många gånger skrivit om hur bra det är att släppa ut sina känslor och prata med någon om det som tynger ner en. Jag håller fortfarande stenhårt fast vid det. Detta är en påminnelse.
  Jag ber er slänga alla era masker. Visst, vid vissa tillfällen behövs också dessa masker, men det går inte att använda dem för mycket. Precis som med allt annat, måtta med allt! För stor användning av dessa masker orsakar bara ytterligare problem. Det gäller att lära sig när masken verkligen behövs och när den inte gör det. Det är inte lätt, men hälsosamt. Prioritera din hälsa!


Rebecca

Ett gott skratt förlänger livet

Ett ytterst efterlängtat höstlov har äntligen anlänt. Det känns så otroligt skönt att få ta det lugnt några extra dagar så här mitt i höstvädret. I mitt fall behövs det verkligen. Jag påverkas nämligen ganska mycket av årstiderna. Jag blir t.ex mycket lättare nedstämd på hösten och det mesta är aningen tyngre ibland. Då kommer höstlovet som räddaren i nöden.
  Just nu unnar jag mig faktiskt en lugn stund i soffan med datorn i famnen bara för att välkomna höstlovskänslan och så småningom börja varva ner efter allt vad som heter skolarbeten.
  Många goda skratt har jag fått tack vare youtube, eller rättare sagt youtube-videorna med Ylvis. Jag såg just på den här videon och jag tror faktiskt inte jag har skrattat så mycket till en video som denna:

Ibland måste man helt enkelt unna sig att bara ta det lugnt och göra sådant som man mår bra av. Ylvis får mig att skratta och jag älskar att skratta.


Rebecca

Gör någon glad

Den där känslan som uppstår när du vet att du har gjort någon glad. Är den inte fantastisk? Tänk att du kan göra en annan person lycklig genom så små och enkla sätt. Jag har, som sagt, alltid tyckt om att hjälpa människor och att göra andra glada. Här om dagen fick jag faktiskt vara med om att jag gjorde en människa glad genom en så enkel handling att jag inte ens tänkte på att det kunde göra denne glad. 

  Det är inte alltid de stora gärningarna som är de bästa och viktigaste. De små gärningarna är minst lika viktiga. Tänk att du genom en enkel hälsning kan lysa upp en annan människas dag. 

  Jag har en uppgift åt er för nästa vecka som startar i morgon. Försök göra någon glad eller hjälpa någon minst en gång per dag. Kom ihåg att det inte behöver vara så märkvärdigt. Du kan t.ex. hälsa på någon som ser ensam ut, håll upp dörren för någon, fråga om du kan hjälpa, ge komplimanger osv. En liten vänlig handling kan betyda så mycket. 

Rebecca

Wait

Man kan helt enkelt inte vara på topp hela tiden. Just nu är jag väldigt ordlös, därav de få blogginläggen den senaste tiden. Jag tar därför och vänder mig till musiken och använder texten i den.

Rebecca

Can't give up now

Ibland känns allting hopplöst. Allting känns jobbigt, ingenting går som jag vill och känslan av värdelöshet slår rot och börjar gro inuti mig. Jag tror de flesta som läser detta känner igen sig på något sätt i det jag skriver idag. För ingenting kan gå bra hela tiden. Det har jag skrivit förut. Hur du än försöker kommer du inte att lyckas undvika alla gropar i livets väg. Så är det bara. Det är något som vi tvingas acceptera. 

  Den här låten som jag tänkte bjuda på idag handlar om att inte ge upp även när det är som jobbigast. Jag tycker det är en väldigt fin och genomtänkt låt och jag uppmanar er alla att speciellt lägga märke till den fenomenala texten. 

"I just can't give up now. I've come too far from where I started from. Nobody told me the road would be easy and I don't believe He brought me this far to leave me."

Rebecca

Good Day

"You're far too bright to hide it any longer. 

You know what didn't kill you made you stronger.

... 

Open your eyes now, 'cause the worst part is over. 

It's a good day to have a good day. 

Spread your wings and just fly away. It's a good day to have a good day.

 Everything's gonna be okay."

Sarah Kelly, "Good Day"

Den här låten dyker väldigt ofta upp i mitt huvud när jag mår bra och har en bra dag. I morse är ett exempel på det, eftersom jag vaknade upp och kände mig bra!

  Idag passar den dock ovanligt bra, eftersom den långa och tunga provveckan tog slut idag. Jag har verkligen fått kämpa mer än vanligt med alla prov den här gången, men nu är det över. Dessutom har jag hunnit med andra viktiga saker idag. Dagen har faktiskt varit en "bra dag att ha en bra dag" på många olika sätt. 

Rebecca

Min plats

Jag har varit ganska tom på ord de senaste dagarna. Ganska tom över lag. Brist på motivation och energi nu när hösten är på ingång. Jag har börjat drömma mig bort, bort till ett soligt och varmt ställe. Ett ställe med en stor och vacker strand med det där härliga ljudet av vågor som sköljer upp på stranden. Dit vill jag bege mig.
  Jag har bloggat om favoritplatser i ett tidigare skede. Då nämnde jag att ett favoritställe kunde finnas endast i tankarna för att få en att känna trygghet. Just nu fantiserar jag mig bort till min strand. Just nu är det min plats. Min plats där jag känner trygghet. Min plats där jag mår bra...


Rebecca

You'll be in my heart

Hela min värld innehåller mängder av olika former av musik. Jag lyssnar på all möjlig slags musik i alla möjliga stilar. Det finns dock en sorts musik som ligger mig väldigt nära hjärtat och det är ingenting mindre än Disney-musiken. De som komponerar musiken till Disney-filmerna vet verkligen vad de håller på med. Musiken och texterna är för det mesta helt fantastiska och i de flesta av låtarna gömmer sig ofta ett djupare budskap. Ett budskap som man vanligtvis inte uppfattar när man ser filmerna som barn, men som senare uppfattas och har tendens till att ställa tankeställare. 

  En av mina favoriter just nu kommer från filmen om Tarzan. Phil Collins version av "You'll be in my heart" är en riktig feel-good-låt som jag lyssnar på väldigt ofta. Otroligt vacker musik och text. Lyssna och njut!

Rebecca

Du kan!

"Känslan när någonting släpper och det känns lite bättre är nästan lite obeskrivlig"

Aningen konstig mening jag kokade ihop här om dagen, men som jag fortfarande håller stenhårt fast vid. Tänk dig att du har gått och funderat, oroat eller varit ledson över någonting en hel dag... 

Allting känns jobbigt och tankarna återvänder ständigt till "det där jobbiga" som du egentligen borde släppa ut för att kunna må bättre och gå vidare. För att göra det hela svårare anser du att du inte kan, vill eller har någon att dela dessa jobbiga tankar med. Istället låter du dem snurra på i ditt eget huvud. Du tror att du kan hantera det, men innerst inne vet du vad du egentligen borde göra. Grejen är den att du helt enkelt inte "kan". 

Nu skall jag ta och berätta dig en sak. Du kan!

Den där känslan du har som säger dig att du inte kan, den är inte riktig och den är inte din. Den gäller inte. Lyssna inte på den, för du kan. Så gör det! Jag kan med nästan full säkerhet säga att det lönar sig. Håll inte dina jobbiga tankar inom dig om de får dig att må dåligt!

Även detta skriver jag av egen erfarenhet. Jag har själv haft väldigt svårt att följa detta, men här om dagen bestämde jag mig för att för en gångs skull lyssna på det som blivit sagt till mig, dvs att höra av mig om jag vill prata. Det var efter detta som jag kokade ihop ovanstående mening; Känslan när någonting släpper och det känns lite bättre är nästan lite obeskrivlig. För så var det verkligen. Det där jobbiga släppte lite bara genom att ha fått prata om det. Det kändes bra.

Rebecca

Mycket på G

Det är mycket på gång nu. Främst för att provveckan närmar sig, men även andra orsaker bidrar till det snabba tempot just nu. Jag har dock kommit fram till att jag behöver må relativt bra för att få någonting gjort. Jag skulle nämligen spendera lite tid med skolbok inför ett av de kommande proven, men mitt huvud värkte som aldrig förr och jag kunde inte för något i världen koncentrera mig. Då bestämde jag mig för att helt enkelt ta en värktablett, lägga mig ner på sängen med bra roman och bara vänta ut huvudvärken för att sedan göra ett nytt försök med provläsandet. Och bra gick det! Nu känner jag mig mera motiverad till läsningen. Dessutom fick jag lite egentid med min roman på köpet. It's a win-win situation. 

  Så, nu skall jag återgå till den finländska historiens vändpunkter och utvecklingslinjer en stund. Ha det gott!

Rebecca

Evolution vs. God

En otroligt intressant video som jag verkligen rekommenderar dig att ta tid att titta på och fundera över.

Rebecca

Something to think about

"You can mouth the words of a prayer all day long and just waste your time, unless you also speak with your heart. And to speak with your heart means to embody first. If you pray for love, be loving. If you pray for wealth, be generous. If you pray for health, practice health yourself. What is your favorite prayer? How can you begin to embody it?"

(alldevotion.com)

Rebecca

Prioritera

När det kommer till att prioritera är jag inte den bästa inom området. Någon gång i tiden trodde jag att jag kunde klara av att göra allt själv, sköta allt själv och ha hälsan i behåll. Snart listade jag, med hjälp av andra, ut att det inte går att tänka så. Kanske kan jag klara av allting själv, men då tvingas jag ge upp min egen hälsa. Idag vet jag att det inte är värt priset.
  Jag tvingades därför att börja prioritera. Vad anser jag vara viktigast just nu? Om du som läser inte ser detta som ett problem erkänner jag mig mäkta imponerad, för det här har alltid varit otroligt svårt för mig. Helst skulle jag vilja hinna med allt och lite till, samtidigt som jag skulle vara bra på det. Det fanns en tid när jag försökte mig på detta. Resultatet av det klingar inte bra i någons öron.
  Prioritering var alltså det jag fick ge mig in på och idag har det gått ett tag sedan jag lärde mig detta. Jag kan inte direkt säga att jag har blivit bra på det. Som sagt, jag är inte den bästa inom området. Jag har dock börjat må mycket bättre.
  Jag har ofta haft skolarbeten rätt högt på min prioriteringslista, men idag tänker jag flytta ner det några steg. Jag har varit så jobbigt trött nu i tre dagar, därför tänker jag nu lägga allt skolarbete åt sidan ett tag och lägga på ett avsnitt av Sherlock och bara ta det lugnt. Idag prioriterar jag min hälsa.


Rebecca

Ny inspiration

"...men om någonting skall kallas ett intressant fenomen så måste det ändå vara det där magiska ögonblicket när en idé väcks till liv. Det där ögonblicket när inspirationen tar fart och börjar gro. Det om någonting är fascinerande."

Jag var ute på en promenad en sval höstkväll. Mitt huvud värkte, mina axlar var spända, motivationen och inspirationen låg på noll. Jag masade mig motvilligt ur soffan, snörde på mig skorna och traskade iväg. Jag tog varken musik eller telefon med mig. Jag lät bara mina tankar snurra fritt.
  När jag hade gått en stund närmade jag mig en bro. Jag gick ut på bron och tittade ut över ån. Och vilken syn jag fick! Det var som om det jag såg var taget från ett museum med berömda målningar av fantastiska landskap. Vattnet låg spegelblankt och en lätt dimma gjorde bilden mystiskt, men samtidigt otroligt vacker. Det var bara en ram som fattades. Jag fortsatte vandra och kände hur inspirationen kom ifatt mig. Allt jag såg var vackert. Att jag såg gav mig nya funderingar och ny inspiration.
  Jag tror vi allt för sällan tänker på vilken otrolig värld vi lever i. För egentligen är varje liten skapelse helt fantastisk i sig själv.


Rebecca

Intressant fenomen

"Att hitta inspiration och motivation är inte alltid det lättaste. Ibland kan de till och med kännas fullkomligt omöjligt. Däremellan flödar inspirationen och idéerna blir alldeles för många. Jag tycker detta är ett intressant fenomen..."


Rebecca

Favoritplats

"Vilken är din favoritplats på jorden?" är en fråga som dyker upp nu som då. Jag har aldrig riktigt kunna svara på den frågan. Jag bor inte på samma ställe hela tiden. Jag har två hem, därför har inte direkt "hemma" varit ett riktigt bra svar på frågan för mig. Jag har två rum, två sängar, två vardagsrum... två hem, helt enkelt. Visst, jag känner mig trygg på båda ställena, men inget av dem har riktigt varit min favoritplats.

  Men nu har jag hittat min plats. Det är en plats som skänker mig lugn, trygghet och en hel dos med goda minnen. Det är en plats jag kan låta mina tankar sväva fritt. En plats där jag kan samtala och känna gemenskap. Det kanske låter som en magisk plats, en overklig plats. För mig är den lite "magisk" också, för jag mår så otroligt bra av att besöka den här platsen. Men overklig är den inte.  

  Jag trodde aldrig att en favoritplats kunde betyda så mycket för en själv. Nu vet jag och det känns bra att ha en favoritplats att återvända till. 

En favoritplats behöver inte nödvändigtvis vara en konkret plats. En plats i ett sammanhang, i en viss grupp eller bara ett väldigt glatt och starkt minne kan vara minst lika bra. Men jag tror att dessa "favoritplatser" är ganska viktiga. Jag tror att vi alla behöver alla en plats där vi känner trygghet, en plats som skänker oss en positiv sinnesstämning.

  Det sista jag vill göra är att göra någon upprörd. Om du som läser detta anser dig inte ha en favoritplats skall du inte känna dig ledsen. Du kanske bara inte har upptäckt den ännu, det tog som sagt länge för mig att hitta min plats. Jag ber dig dock att fortsätta söka, svaret finns nog där någonstans. När kände du dig trygg senast? Ta tag i det ögonblicket. Då har du hittat en plats. 

        

Rebecca

  

Förvirrad

Jiaohf aufgh oa gahsorguhwa rgeuhr aigh sjdogi sdhg a hdvlgisrhgasiod omsadigh sdghisdhg sdgihs gishg oishdmvgisdhgishgpshidäu hihp dohja. Apaäg pr amm¨rou wffp sgg ahlsjhg jo hgoaoglhrg aihg ailshgpw ighöaofighl oaihg iroghap gagåaäelkrh aig arerg.
 Aaofhwfgpr gomgmwgj japgj rpergl. Oergjh aorgihwirgphwegn wiefh efi hfie si eogihwg wig spig . Jakfj soihaoighwoigg svvh sidghv  osig oafwihgpwg pjgworäg ifmhg wgiheg wpepowejg sdglweg. Af aoif. Diaodhgoaihgo idfhoihg gagieug pquööeih qpfihq fpifqfuwefåoe foquef. Kaoejfh owufhowaif oihf sfhaoifho fhorf owirf oewrfg eourgohvsjvhap0åqwp eef pwoufåw qo 4åweuf¨wpe fåowufåqw0euf åwqufåwu vw. Loiwahf oih pwihr piahvishfpwfåqw ufåwu jdvpodsj vposahpv aåoj åwougåwur gåowufouw ouw gou wåguwårgu wåpg.

Nej, det finns ingenting gömt här ovanför. Nej, det är inte ord som jag har kastat om. Nej, det är inte någon mening med detta. Förutom att det är ungefär så här jag känner mig. Det är ingen känsla jag kan sätta fingret på. Jag vet inte hur jag känner mig. Jag vet inte. Jag är förvirrad.

"Jag tycker inte om obehagliga känslor som jag inte kan sätta fingret på. Jag tycker de är konstiga, helt enkelt obehagliga. Speciellt om det är ett ihopsläng av en massa olika känslor. Känslor man inte får grepp om. Känslor man inte vet var de uppstod eller kom ifrån. Obehagligt, det är vad jag vill säga om dem."

(Vittnesbörd)

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte hur jag mår, jag vet inte vad jag känner. Egentligen vet jag inte om jag mår bra eller dåligt. Hur konstigt är inte det? Det är en konstig känsla jag har just nu och jag vet inte vad det betyder. Jag vet ingenting. Förvirrad. Förvirrad är ordet. 

Jag skriver det här för att skriva av mig. Om det betyder någonting eller inte vet jag ej. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Förvirrad.

Rebecca 

Nattliga funderingar

Jag formande just ett inlägg till bloggen. Jag tyckte själv att jag var på god väg att skapa någonting riktigt bra. Jag läste igenom det en gång och var förvånansvärt nöjd med resultatet. Jag skrev lite till och läste igenom allt igen. Det var då jag märkte att det jag skrev egentligen handlade om vad för sorts egenskap jag skulle vilja ha och inte en sådan jag har, som jag först trodde att jag skrev om. Jag funderade om jag trots denna upptäckt kunde publicera inlägget. Jag var så nöjd med det jag hade åstadkommit.
  Det var mitt samvete som stoppade mig. Jag tycker verkligen inte om att ljuga, hur skulle jag då kunna publicera ett inlägg som jag själv inte kan leva upp till? Nej, inlägget får vänta.
  Jag fick däremot en idé. Inlägget som jag nyss formade kan istället bli ett mål att försöka nå. Jag skrev trots allt om en fin egenskap jag skulle vilja besitta och förbättra, varför då inte anta utmaningen och försöka leva upp till det? Det var trots allt en bra sak som jag hur som helst borde bli bättre på.
  Tacka vettja dessa nattliga funderingar. Nu har jag ett nytt, nyttigt, mål att nå. Ett mål som jag med säkerhet kan nå bara jag bestämmer mig för att göra det. Och jag har bestämt mig!


Rebecca

So many stories...

Rebecca

Stjäla tid?

Jag tycker inte om att släppa en bomb på någon med bekännelser om hur dåligt jag mår. Jag tycker verkligen inte om det. Jag har dock lärt mig att det är ytterst nödvändigt ibland för min egen hälsas skull. Grejen är den att jag känner mig så skyldig när jag berättar om svåra saker som tynger mig. Jag känner mig skyldig till lyssnarens jobbiga känslor, som jag inbillar mig att uppstår. Jag tror att lyssnaren börjar må dåligt av att höra det jag säger. Jag tror att lyssnaren kommer att se mig som en svag, konstig och självisk människa som bara släpper ur sig allt hon känner. Det är jag inte och det vill jag inte stämplas som! Dessutom känns det som om att jag stjäl tid av den som lyssnar. Tid som denne kunde lägga på någonting roligare eller viktigare. Eller tid som denne kunde lägga på någon annan som kanske behöver denne mera än jag, vilket för mig känns som vem som helst.
  En gång fick jag en order om att se det från den andra sidan. Se det som om jag vore lyssnaren. Hur skulle jag känna om en människa kom fram till mig och bad att få prata med mig eftersom hon/han mår dåligt? Personligen skulle jag bli glad om en person skulle anse att jag skulle vara en trygg människa att prata med. Jag skulle med öppen famn ta emot en personen i fråga och försöka hjälpa denne på något sätt. Så är jag "funtad". Jag tycker verkligen om att hjälpa andra och jag vill att folk ska kunna lita på mig.
  Så om jag lägger ihop dessa ekvationer med varandra borde jag ju rimligtvis få som svar att jag inte borde vara rädd att söka hjälp hos någon jag litar på. Min lyssnare kanske känner sig bra, för att jag sökte mig till henne/honom. Kanske min lyssnare verkligen vill hjälpa mig och anser inte att jag kommer och stör eller stjäl tid.
  Enklast är det att fråga. Och det svar du får måste du helt enkelt lita på. Det är trots allt en människa du litar på som du har sökt dig till. Håll bara inte inne dina jobbiga känslor för dig själv! Om du verkligen inte vill släppa dem på någon eller inte har någon som kan hjälpa dig, sök då hjälp hos en kurator eller psykolog. Det är inte värt att hålla jobbiga saker för sig själv om man inte mår bra av det. Detta säger jag av egen erfarenhet.


Rebecca

Allt har sin tid

 Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

(Predikaren 3:1-8)

Gåvor

Jag älskar musik. Det går inte en dag utan att jag på något sätt musicerar. Jag sjunger i princip varje dag och jag tycker om att prova på olika instrument. Jag behärskar en del, men jag är ingen höjdare på något av dem. Nej, sången är min grej. När jag sjunger känner jag mig fri. En sångstund är en av de stunder i livet när jag känner mig fullkomligt glad. 

  Ibland funderar jag hur mitt liv skulle se ut idag om jag inte hade sången och musiken. Jag skulle helt säkert inte vara den jag är, för musiken har gett mig så otroligt mycket. Jag vet att det är lite konstigt att tänka i dessa banor, men ibland kan jag helt enkelt inte låta bli. 

  Innan jag lyckades ta mig ur min grop kändes det ofta som om musiken var det ända som folk kände till mig för. Om jag inte hade fått gåvan att kunna sjunga, vem skulle jag vara då? Antagligen ingen. På dessa vägar gick mina tankar. Visst funderar jag fortfarande på det här ibland, men inte på samma "oroliga" sätt.

   Idag har jag funnit mig själv och insett att även om sången och musiken fortfarande är en mycket stor del av mitt liv, som jag ogärna skulle ge bort och som jag är så otroligt tacksam för, finns det även andra saker som gör mig till den jag är. Det är någonting som jag är tacksam för att ha upptäckt. För jag tror inte att det är meningen att vi människor ska leva på bara en sak här i livet. Vi har alla olika sidor som vi kan dela med oss av. Alla är vi olika och alla har vi fått en hel massa fina gåvor att använda och dela med varandra. Det är inte bara den där ena saken som gör dig till den du är, även hur bra du är på den eller hur känd du är för den. Du är du och du besitter en hel massa gåvor och erfarenheter som tillsammans gör dig till den du är.  

Du är du och du duger, du är du och du duger.

Du är du och du duger. Ja, du passar perfekt i Guds famn.

Rebecca

Vittnesbörd

"Jag tycker inte om obehagliga känslor som jag inte kan sätta fingret på. Jag tycker de är konstiga, helt enkelt obehagliga. Speciellt om det är ett ihopsläng av en massa olika känslor. Känslor man inte får grepp om. Känslor man inte vet var de uppstod eller kom ifrån. Obehagligt, det är vad jag vill säga om dem."

Jag har varit sjuk, rättare sagt deprimerad. Under många år gick jag omkring med tvångstankar och ångest. Jag hade inte många vänner, mest på grund av att jag inte hade orken att umgås med dem. Under den här tiden var obehagliga känslor min vardag. En dag utan dessa känslor var som en dag utdragen ur en sagobok, så kändes det i alla fall. Dagarna handlade i princip om att försöka orka med skolarbetet, vilket var det ända min energi räckte till. Detta resulterade i sin tur att jag stressade sönder mig på skolarbeten. Jag trodde att jag behövde vara bäst i allt för att folk överhuvudtaget skulle se mig. 

  Idag låter det här konstigt, även i mina öron ibland. Idag är jag nämligen en helt annan människa. Jag är glad, social och mer eller mindre ett litet busfrö med energi som jag ibland inte vet vart jag ska lägga. Det känns som om jag har hittat mig själv. Det här är den Rebecca jag verkligen är. 

  Trots detta kommer de jobbiga känslorna tillbaka ibland. Jobbiga stunder och ibland till och med dagar med tvångstankar och ångest. Min ork tar slut och det känns som om jag inte vore värt någonting. Då är jag otroligt tacksam för de vänner jag har. Vänner som jag ännu har svårt att tro på när de säger att de bryr sig om mig. Vänner som sitter vid min sida när jag mår som sämst och som erbjuder sin hjälp. Vänner som lär mig att jag får vara svag när jag tror att jag borde vara stark. Vänner som helt enkelt tycker om mig för den jag är. Dessa vänner är guldvärda. Jag är evigt tacksam för att de har blivit sända till mig. Det gör mig ännu mer övertygad om att det finns en högre makt att tro på, en som hör våra böner.

  Hur vi än försöker kommer vi alltid att stöta på gropar i våra liv. Dagar då allting känns jobbigt och ingenting går som man vill. Jag har alltid trott att jag måste vara stark. Jag har alltid trott att jag måste klara mig igenom dessa gropar på egen hand. Detta visade sig vara fel. Jag har lärt mig att man inte alltid behöver vara stark. Jag får vara svag och jag får söka hjälp utan att känna mig som en förlorare. När jag mår som sämst kommer jag inte alltid ihåg detta, det är någonting jag tvingas lära mig ännu bättre.

  Med detta vill jag alltså säga att hur djup eller grund grop du än fallit i ska du inte behöva klara dig ur den på egen hand. Det är okej att vara svag ibland. Det är okej att ha en dålig dag. Var bara inte rädd att söka hjälp. Antingen hos en vän, familjemedlem, en annan människa du litar på eller Gud. De finns vid din sida, både när du mår dåligt och när du mår bra. 

Rebecca

  

Sånger är texter

I mitt liv som "aktiv funderare" är det rätt vanligt att mina funderingar inte får tillräckligt med utrymme p.g.a att det händer mycket i livet för stunden. Jag befinner mig i en sådan period just nu, därför har bloggen stått stilla några dagar. Men idag började min hjärna forma ett inlägg igen. Jag började fundera över hur lite jag har funderat och skrivit på den senaste tiden. Jag har haft så fullspäckat schema den senaste veckan att det helt enkelt inte funnits tid eller ork för sådant. Jag började fundera över mitt senaste blogginlägg, dvs. låten Golden av Lady Antebellum. I den stunden när jag publicerade den kändes det mest som om att jag borde blogga, men jag hade ingen text och därför tänkte jag att en låt är bättre än ingenting. I efterhand, nu när jag började fundera över detta, insåg jag än en gång hur mycket en enda liten sång kan förmedla.
  I modersmål talar vi just nu om texter av alla olika slag. Sånger räknas till kategorin "texter". En sång var därför inte helt taget ur luften när jag publicerade mitt senaste inlägg. Sången representerade den dagens text, även om den inte ursprungligen var skriven av mig. Efter att ha funderat över det kom jag fram till att just den sången kanske hade ett budskap till någon. Jag kanske bara var helt omedveten om det.
  Så även om det någon gång dyker upp ett inlägg med en sång så ber jag er att lyssna på den. Den kan ha ett gömt budskap. Lyssna och fundera!


Rebecca

Golden

Rebecca

En djupare nivå

I morse när jag hade bestämt mig för att ta min blå skjorta på mig så tänkte jag att jag skulle vara riktigt duktig och stryka den innan. Den var trots allt rätt skrynklig. Jag tog fram strykbrädan och strykjärnet och började stryka skjortan när järnet var varmt. Innan jag fortsätter min historia så kan jag berätta att jag ibland funderar på rätt konstiga saker, t.ex hur varmt ett strykjärn egentligen kan bli. Jag vet inte varför jag får dessa tankar i huvudet, de bara kommer.
  Ni kanske redan har lyckats lista ut fortsättningen på min historia. För idag blev det den dagen då Rebecca fick veta exakt hur varmt ett strykjärn kan bli. Aj, säger jag bara. Och dum som jag var vid det tillfället så fortsatte jag styrka skjortan utan att tänka på att kyla ner mitt finger som fått smaka på hettan. Det fick jag sedan ångra bittert på första lektionen för dagen när fingret värkte så mycket att jag bokstavligen svettades av smärtan. Det blev inte många matteuppgifter räknade den lektionen eftersom jag tvingades att kyla ner fingret på alla möjliga sätt för att slippa smärtan. Jag gjorde ett försök med att skriva med vänsterhand, men det gick som det gick. Inte bra alltså. Efter lektionen fick jag springa hem efter is och plåster.
  Och vad vill komma fram till med detta? Att man skall ha stor respekt för strykjärn och vara försiktig när du använder dem? Nja, det också, men detta går dessutom att relatera till något på en djupare nivå. Jag tänkte främst på livet. Vi lär oss att ha respekt för livet. Det håller jag med om. Det är trots allt den vackraste gåva vi har fått. Men bara för att vi har respekt för livet innebär det inte att vi inte skall leva det eller vara rädda för att leva våra liv. Jag kommer att använda strykjärnet igen, helt säkert, men nästa gång är jag antagligen lite mer försiktig. Jag ger inte upp bara för att det gick fel en gång. Nej, jag lärde mig av mitt misstag och försöker igen. Så borde det vara i livet också. I livet får vi sår hur vi än försöker undvika det. Utmaningen är att ta sig igenom det svåra i livet och fortsätta se framåt mot det ljusa. Upp på hästryggen igen! "He bliir noo braa!"


Rebecca

En fin plan

De tre sista veckorna på sommarlovet var väldigt intensiva för min del. Två läger och ännu lite jobb där emellan. Detta resulterar i att jag inte har hunnit samla nya krafter inför skolstarten och det märker jag nu. Redan första riktiga dagen i skolan kändes det ett x-antal gånger väldigt svår att komma igenom lektionerna eftersom jag var, och fortfarande är, så trött. Att ta en tupplur nu kommer tyvärr inte på fråga, eftersom det då kommer bli stört omöjligt för mig att somna i kväll sedan. Det i sin tur för med sig ännu en kort natt och det behöver jag verkligen inte. Nej, jag får nog helt enkelt försöka sova långa nätter denna vecka och vila upp mig en aning på helgen sedan. Lycka till med det önskar jag mig själv. Nåja, jag har en fin plan i alla fall.

Dagens musiktips. Härligt skön musik av Maria Cederholm. Vackra texter, fina melodier och en duktig sångerska. Lyssna, fundera och njut!

Rebecca

Ps 25:4

Idag började ett nytt läsår. För mig innebar det ett läsår som andra årets studerande på gymnasiet. "Mellanbarn" kallade de oss och visst ligger det någonting i det. Vi är inte nya elever på väg in i ett nytt mönster, men vi är inte heller på väg bort från skolarbetet. Däremot påpekade de ändå i skolan att andra årets studerande brukar vara de tröttaste i skolan eftersom det ligger mycket ansvar och uppgifter på oss. Allt från gulnäbbsintagning och julfestplanerande till studieresor och förberedelser inför studenten.
  Jag har dock på känn att det här kommer att blir ett bra läsår. Jag litar på Hans vägledning och tror att jag kommer att passa bra som andra årets studerande. Så brukar det vara för mig. När jag befinner mig i ett skede i livet vet jag om det passar mig eller inte. Alltid just innan jag ska fylla år brukar jag känna att jag är redo att bli ett år äldre, att jag inte passar som 16-åring längre, som ett exempel. Och nu känns titeln "andra årets studerande" riktigt bra. Inte längre yngst i skolan, men inte heller abiturient.

Med detta vill jag önska alla studerande, oberoende vad/var/hur, en riktigt fin start på det nya läsåret.


Rebecca