6/28/2016

Påminnelser i vardagen

I min vardag har jag små påminnelser till sådant jag lätt glömmer bort. Jag tycker det är skönt att ha de där små påminnelserna. De är nämligen inte vilka påminnelser som helst. De är inte bara påminnelser på telefonen. De är konkreta saker som jag ofta bär med mig.
  Jag har tidigare pratat om min skyddsängel som hänger kring min hals. Den hänger inte där bara för utsmyckning. Nej, den påminner mig om att jag faktiskt har en skyddsängel med mig på livets väg. Den påminner mig om den fina människan som gav mig silverängeln, eftersom hon bryr sig om mig och önskar mig trygghet. Den påminner mig om att jag inte är ensam.
  Jag har även två olika pärlarmband som jag har gjort. I varje silverpärla på det ena armbandet ligger ett fint minne som jag kan behöva minnas i jobbiga stunder. Varje genomskinlig pärla i det andra armbandet representerar en viktig person i mitt liv.
  Min senaste konkreta påminnelse är ett armband som jag har gjort med bokstavspärlor. På det står det CHECK THE FACTS. Uttrycket kommer från terapiformen DBT (dialektisk beteendeterapi) och uppmanar en att "kontrollera fakta" på känslomässiga reaktioner. Om du t.ex. plötsligt känner dig värdelös ska du först kolla upp fakta på om det faktiskt finns någonting som verkligen stöder den känslan och sedan debattera och säga emot. Allt för ofta finns det nämligen ingenting som stöder dina känslor av värdelöshet, det är bara hjärnan som försöker spela dig ett spratt.

Dessa små påminnelser hjälper mig i jobbiga situationer. Jag uppmuntrar er alla - speciellt ni som lider av dålig självkänsla - att hitta egna små påminnelser som kan hjälpa er att minnas att ni är viktiga och värdefulla. Mina påminnelser fungerar inte alltid, men jag blir hela tiden bättre på att ta till dem. Om det är någonting som jag har lärt mig så är det att man inte kan komma upp från botten med ett fingerknäpp. Det behövs övning, övning och mera övning och sådant tar tid, men mina små påminnelser gör tiden lite lättare.

Rebecca

6/24/2016

Beviljad studieplats!

Nordiska språk, litteratur och översättning. Utbildningen som stod högst upp på min lista. Det ska jag få börja studera till hösten. 
  Det känns spännande, glädjefyllt, skrämmande, overkligt och nervöst. Allt på samma gång. Men under inträdesprovet gav jag allt jag hade och lät sedan Gud sköta resten. Nu har jag kommit hit, så jag lägger återigen min framtid i Hans händer. Jag ger det jag har och låter honom använda det på bästa sätt. 
  Tänk att vi har ett sådant privilegium! Gud är god.

Rebecca

6/21/2016

Thy will be done

Idag har jag lyssnat om och om på en av de vackraste av alla nya låtar runt om i världen. Hillary Scott, 30, mest känd som medlem i country-trion Lady Antebellum, har släppt en solo-singel med namnet Thy Will. Singeln kommer att finnas med på hennes första soloalbum, Love Remains, som hon spelat in med sin familj.
  Igår berättade Hillary i en intervju att hon skrev låten förra hösten när hon drabbades av ett missfall. Igår släpptes även låtens musikvideo. Jag såg intervjun strax före jag klickade mig fram till musikvideon och även om jag hade hört låten tidigare var det som om jag hörde den för första gången. Den är sprängfylld av känslor. Den är så vackert uppbyggd och texten är så berörande.

Thy will be done. Ske din vilja.


Jag ser så fram emot Love Remains. Jag har en känsla av att den kommer att vara fantastisk.

Rebecca

6/20/2016

Hopp och hjälpande händer

Beroende. Det ligger en negativ klang i ordet. Ett beroende innebär ju någonting - antingen en handling eller ett ämne - som vi behöver eller tror att vi behöver för att fungera, antingen fysiskt eller psykiskt.
  Jag tror att majoriteten tänker på alkohol, droger eller nikotin när ordet beroende tas upp, men faktum är att vi människor kan bli beroende av i princip vad som helst. Det kan vara mat, människor, träning, tuggummi, godis, nässpray, kaffe, te, dofter, telefoner, internet, spel, olika aktiviteter etc. Jag tror faktiskt att vi alla har våra egna beroenden, även om vi kanske inte tänker på det dagligen.
  Ta kaffe till exempel. Dricker du kaffe dagligen och sedan glömmer bort eftermiddagskoppen en dag kan det mycket väl hända att kroppen reagerar, t.ex med huvudvärk, trötthet eller irritation. Kroppen är van att få sin dos kaffe och om den inte får den blir det obalans, vilket i sin tur kan klassas som ett beroende av kaffe.
  Det finns givetvis olika grader av beroenden. Starka ämnen är svårare att bli fri från på samma sätt som ett länge invant beteende är svårare att bli fri från. Kaffedrickaren behöver antagligen inte kämpa allt för länge innan kroppen har vant sig att inte få den där dagliga dosen koffein, medan en f.d alkoholist antagligen får kämpa hela sitt liv för att inte falla tillbaka i gamla hjulspår. Det beror ju på att koffein inte är ett lika beroendeframkallande ämne som alkohol.
  Jag har varit beroende av en hel del, även om det mest har handlat om småsaker. Jag skulle t.ex kunna vara den där kaffedrickaren. Jag vet hur svårt det kan vara att ta sig ur ett beroende, för jag är en person som väldigt lätt blir beroende av saker och ting. Därför försöker jag hålla mig borta från sådant som jag vet att kan trigga mig och jag är också försiktig med att prova saker och ting som lätt kan framkalla ett beroende.
  En sak vet jag dock och det är att det går att ta sig ur ett beroende. Jag har stött på människor som rökt i hela sitt liv och som lyckats sluta. Jag har stött på människor med sockerberoende som lyckats ändra sina vanor. Jag har till och med talat med människor som lagt av med alkohol. Jag själv har slutat göra en del som jag trodde att jag behövde föra för att fungera.
  Om du som läser det här är beroende äv någonting vill jag att du ska veta att det finns hopp. Det går att sluta. Det kan hända att du inte klarar det på egen hand, men det innebär inte att du skulle vara svagare än någon annan. Tvärtom! Vågar du be om hjälp har du redan tagit ett stort steg genom att erkänna ditt beroende. Det finns hjälp, så var inte rädd att be om den. Vill du, så kan du!

Med önskan om styrka på färden,

Rebecca

6/18/2016

Jag kan inte – ännu.

Idag klädde jag mig i träningskläder, trotsade regnet och testade springa för första gången på flera månader. Jag har inte kunnat springa på ett bra tag nu på grund av mina ryggproblem, men efter månader av gymträning ville jag se om det hade förändrats.
   Jag fick både ett glädjande och ett ledsamt resultat. Nej, jag kan fortfarande inte springa utan att ryggen säger ifrån. Jag kom inte ens en halv kilometer innan jag tvingades hejda mig själv för att inte slita sönder min rygg. Det är givetvis de ledsamma resultatet av testet. Vad som däremot var en mycket glädjande upptäckt var att det bara var ryggen som hindrade mig att springa. Förut har flera delar av kroppen sagt ifrån, främst psyket och flåset, men nu kunde jag konstatera att jag har blivit så stark och tränat upp min kondition så pass bra att en länk inte längre är obehaglig. Bortsätt från den strejkande ryggen förstås.
  Min önskan är att jag ska kunna börja springa igen innan året är slut. Det bästa med den önskan är att jag faktiskt kan se den gå i uppfyllelse. Det behöver inte vara omöjligt, inte alls. Tills dess kan jag bara fortsätta att upprätthålla den träning jag kan ägna mig åt utan problem. Sedan blir det att låta tiden bero.

Rebecca

6/10/2016

Tacksamhet i stormen

Det är många som sov dåligt natten till idag. Många av oss har antingen hållits vaken, sovit oroligt eller haft mardrömmar på grund av nattens storm.
   Jag hör till skaran som drömde mardrömmar. En vän jag hade kontakt med idag hade också haft mardrömmar och vi fascinerades över hur mycket vi kan påverkas av dem. Jag vaknade nämligen med samma känsla av hopplöshet som jag hade i min mardröm. Av någon orsak har den känslan förföljt mig hela dagen. Jag har faktiskt mått riktigt dåligt mellan varven.

Trots det finns det tre speciella saker jag är väldigt tacksam över idag.

1. Min yngre lillebror. Han har en otrolig förmåga att lugna ner mig, sopa undan ångest och göra mer rum för glädje och kärlek istället.

2. Dagens solstråle som jag fick sitta och diskutera med inne i ett mysigt café medan regnet och blåsten härjade utanför.

3. Gruppen som samlades i församlingshemmet i kväll. Tack speciellt till J.K för "Du som är törstig" och J.E för agerandet av bollplank!

Även i de tyngsta av stunder finns det orsak till fest. Även i de tyngsta av stunder finns det orsak till tacksamhet. Idag har jag än en gång blivit påmind om att det alltid finns någon som vandrar med oss på livets väg. Han vill alltid vårt bästa. Han vill att vi ska må bra. Lägger vi det vi har i hans händer kan vi vänta oss ett fint resultat. Det kanske inte blir som VI har planerat, men det är då vi får lita på att Han som skapat oss även vet vad som är bäst för oss. Det är minsann någonting att vara tacksam för.

I den funderingen kom jag på ännu en speciell sak som jag är tacksam för idag:

4. Tack Jesus för tacksamhet!

Rebecca

6/08/2016

8.6.2016

Hårt helkroppspass på gymmet.
Lunchar.
Dricker kaffe.
Avbokar.

Min andra bror håller om mitt finger.

Dricker kaffe.
Middag.
Besöker kusiner.
Diskuterar.
Sjunger.
Diskuterar.

Grattis på födelsedagen S!

Diskuterar.
Skrattar.
Berättar.
Kör hem min första bror.
Kommer hem.

Skriver ett blogginlägg.
Tänker på skräckromanen som ligger bredvid min säng.
Lyssnar på tv-reklamen.
Vill gå och lägga mig.

Rebecca

6/07/2016

2016

Snart har halva 2016 flugit förbi. Tänk det. Under den första halvan av året har mitt liv förändrats märkbart. Jag blev storasyster igen. Jag lämnade tonåren bakom mig. Jag började jobba aktivt med mig själv på ett orört plan. Jag skrev två inträdesprov till utbildningar jag verkligen är intresserad av och jag insåg också vad jag inte vill studera.
  Redan det här är stora ting och mer finns att lägga till listan. Något som är ännu mer spännande är tanken på alla stora förändringar och projekt som jag har framför mig, dvs resten av 2016. Det är en hel del och med den cliffhangern avslutar jag detta blogginlägg.

Rebecca

6/06/2016

Inträdesprov 3 - avbokat

Den här veckan skulle jag egentligen ha gett mig av till huvudstaden igen för att skriva inträdesprov till en sjukskötarutbildning, men efter många funderingar fram och tillbaka har jag tagit beslutet att inte skriva provet. Jag vill lägga alla mina chanser till studieplats på en språkutbildning och därför känns det onödigt att slösa energi på att åka iväg och skriva ett inträdesprov till en utbildning jag inte ens vill påbörja.
  Härmed har jag alltså inträdesproven bakom mig. Nu påbörjas vandringen i väntan på resultat. Dessa bör jag få senast den första juli. Spännande tider.

Rebecca

6/01/2016

Första juni för ett år sedan

Idag är det precis ett år sedan jag hade en av de absolut lyckligaste dagarna i mitt liv hittills. Den första juni 2015 hade jag nära och kära omkring mig hela dagen eftersom jag firade min studentexamen. Jag tror inte att jag någonsin varit så rörd, nöjd, glad, upprymd och överväldigad på samma gång som jag var då. Det var en underbar upplevelse och jag behövde - och behöver fortfarande - ha just den där dagen i mitt liv. För den är jag evigt tacksam.

Till alla vårens studenter önskar jag ett stort grattis! Njut av er dag, känn er stolta och tacksamma över vad ni har åstadkommit och vad/vem ni har i era liv.

Rebecca