Jag har alltid haft svårt att känna stolthet över mig själv eller någonting jag åstadkommit. Idag har jag dock fått känna äkta stolthet över någonting som jag själv lyckats med. Den känslan var underbar. Jag mådde bättre än jag gjort på länge bara för att jag fick känna en sådan lycka. Nu tror ni säkert att jag har räddat ett liv eller funnit ett bot mot alzheimer med tanke på hur jag målar upp min stolthet. Men det är inte en sådan stolthet. Det är en liten, men ack så viktig och upplyftande stolthet jag fått känna.
I samband med min ena fadders 50-årsfirande åkte vi på en liten tripp till närmaste go-kartbana. Jag hade aldrig kört go-kart tidigare och skulle köra med ett gäng duktiga förare. Jag var lite nervös för att vara riktigt ärlig. När vi hade klätt oss i våra halare och gått ut till körbanan skulle vi få information om körningen. Killen kunde bara finska och frågade om någon kunde agera tolk till de andra, eftersom största delen av oss inte kunde tillräckligt bra finska. Jag hörde mig säga att det gick bra och i mitt stilla sinne ångrade jag mig i samma stund. Visst, jag tycker om finska och är intresserad av språket, men hur skulle jag klara av att agera tolk i en helt ny situation som denna, tänkte jag. Killen började förklara. Jag lyssnade. Efter en del info vände sig killen till mig och sade att jag kunde förklara på svenska nu. Utan att behöva fundera vände jag mig till gänget och översatte - utan problem - den info jag nyss hade fått på finska till svenska. Det här gjorde jag flera gånger. Det var bara ett par gånger jag hamnade att be om hjälp. Jag var mäkta imponerad av mig själv och kände mig stolt. Jag kan ju faktiskt!
När vi sedan satte oss bakom rattarna och körde iväg levde jag i nuet, fylldes av ett rus och en sprudlade av glädje. Vilken känsla! Det var hur roligt som helst och jag var förvånansvärt skicklig för att vara förstagångsförare. Medan resten av gänget pendlade upp och ner på resultattavlan behöll jag min andraplats hela tiden, i både första och andra etappen OCH i snabbaste varv.
Det får tyckas vara hur ytligt som helst, men jag är fruktansvärt stolt över mina prestationer idag. Det händer inte ofta, så jag tänker inte bara låta det gå förbi. Jag måste få vara stolt. Jag är stolt. Och det är okej. Inte bara okej, det är bra. Var stolt över dig själv, även i små fall som detta.
Rebecca
1/30/2016
1/29/2016
Bröstpratet nådde även hit
Den pågående diskussionen angående bröst- och skönhetsoperationer har antagligen inte gått förbi allt för många vid det här laget. Jag har försökt hänga med i svängarna, men erkänner att jag till stor del bara skummat igenom de olika bloggtexterna. Jag tycker dock att det är ett intressant ämne och jag har varit på vippen att slänga mig in i diskussionen med en kommentar, men hittills har jag hållit tyst. Tankarna måste mogna en stund till.
Rebecca
Rebecca
1/28/2016
Med dig vid min sida
You'll change inside when you realize...
Jag har blivit utsatt för mobbning, blivit utfryst, förlorat vänner. Det gav mig sår som var svåra att läka, sår som fortfarande gör sig påminda ibland när jag kommer på mig själv att tänka att det inte finns någon som någonsin kan tycka om mig. Lika bra, tänkte jag, för jag kan nog klara mig själv. Det gjorde jag inte. Men så kom det en dag, en stund, en omtanke som blev vändpunkten.
Det tog länge för mig att inse att jag faktiskt kan vara omtyckt, vara en vän, bli älskad. I de svagaste av stunder glömmer jag fortfarande bort det. Men idag har jag förändrats inuti. Jag har insett att vi behöver vänner, att vi behöver bli älskade, att vi är älskade.
The world comes to life and everything's right
From beginning to end when you have a friend by your side
that helps you define the beauty you are
When you open your heart and believe in the gift of a friend
Rebecca
1/26/2016
Dela med sig eller snåla?
Jag funderar alltid väldigt mycket på vad jag publicerar här på bloggen. Jag vill dela med mig och jag vill vara ärlig, men det finns en del saker som jag inte är beredd att dela ännu. Jag skrev just en sådan text. Jag trodde att jag var redo, men när jag i princip var färdig med texten så insåg jag att jag faktiskt inte är redo att dela den. Den får vänta i utkastet en stund.
Under de senaste åren har jag funderat väldigt aktivt på det här med att dela sina historier med människor. Förut var jag väldigt dålig på att prata om mig själv och vad som pågick inuti mig. Det gick inte så bra i längden och jag fick börja lära mig att öppna mig för andra. I början var det fruktansvärt svårt. Jag visste inte vad jag skulle dela med vem, hur mycket jag kunde dela och vad som var "acceptabelt". Det var helt enkelt svårt att hitta balansen.
Idag upplever jag att jag vet vem jag kan dela vad med och vem jag kan lita på, vem som inte för vidare den mer känsliga informationen. Det kan fortfarande vara svårt, men jag känner ofta inifrån vad jag är redo att dela och vad jag borde dela. Jag delar fortfarande inte så mycket som jag borde ibland, men jag övar på det dagligen.
Bloggen har varit ett ställe där jag har övat på. Här tänker jag även fortsätta öva på att dela med mig av mina funderingar.
Rebecca
Under de senaste åren har jag funderat väldigt aktivt på det här med att dela sina historier med människor. Förut var jag väldigt dålig på att prata om mig själv och vad som pågick inuti mig. Det gick inte så bra i längden och jag fick börja lära mig att öppna mig för andra. I början var det fruktansvärt svårt. Jag visste inte vad jag skulle dela med vem, hur mycket jag kunde dela och vad som var "acceptabelt". Det var helt enkelt svårt att hitta balansen.
Idag upplever jag att jag vet vem jag kan dela vad med och vem jag kan lita på, vem som inte för vidare den mer känsliga informationen. Det kan fortfarande vara svårt, men jag känner ofta inifrån vad jag är redo att dela och vad jag borde dela. Jag delar fortfarande inte så mycket som jag borde ibland, men jag övar på det dagligen.
Bloggen har varit ett ställe där jag har övat på. Här tänker jag även fortsätta öva på att dela med mig av mina funderingar.
Rebecca
1/23/2016
Frågor och svar
Jag har alltid velat svara på "bloggfrågor", men jag har samtidigt tyckt att det är så oseriöst. Idag struntar jag dock i att vara seriös och delar med mig av mina svar på vanliga frågor som ofta förekommer i bloggar. Läs om ni har lust.
1. När vaknade du idag? 9:00. Prick.
2. Vilken var den senaste boken du läste? Igår läste jag några sidor ur Duktighetsfällan. Senaste boken jag läste ut var Brinna, bli bränd, glöda igen.
3. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Jag skrämde M och F efter middagen genom att i misstag smälla en stor Toblerone i bordet. Båda hoppade till och jag kunde inte låta bli att skratta.
4. Hur löd det senaste sms:et du fick? Styrkekramar!
5. Vad är det konstigaste du ätit? Kotunga.
6. Vilken hemsida besöker du dagligen? Facebook.
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS! Jag är inte bra på att tala i telefon.
8. Vad är det knasigaste du gjort? Jag har gjort en hel del knasiga saker. Det knasigaste jag kommer på just nu är att jag har gått omkring på gatorna vid Spaniens solkust och pratat dålig tyska högt för mig själv.
9. Vem är din förebild? Jag har många förebilder, främst privatpersoner så jag nämner inga namn.
10. Tycker du om kaffe? Jodå.
11. Är du en beroendemänniska? Jag blir lätt beroende av saker och ting, ja.
12. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, finska och lite tyska.
13. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej, men jag har blivit fotograferad av en fartkamera, men fick varken varning eller böter.
14. Dansar du i bilen? Så gott jag kan.
15. Har du varit med i tidningen? Ja. En del gånger inför MGP och någon gång i samband med projekt i skolan.
16. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Jesus och Wolfgang Amadeus Mozart, för att nämna två helt olika personer.
Har du en egen fråga till mig ska du inte tveka att ställa den.
Rebecca
1/22/2016
Gåvor och bördor
Jag tänker fortsätta på ämnet högkänslighet och berätta lite om mina högkänsliga drag. Högkänslighet kan vara både en börda och en gåva på samma gång. Det gäller att hitta sina egna gränser, upptäcka vad som ger och vad som tar och hur man ska hantera olika situationer. Jag kommer att lägga fram tre mer positiva och tre mer negativa drag av högkänslighet, så som jag upplever dem. Här är det viktigt att komma ihåg att vi alla fungerar och reagerar olika på saker och ting. Det jag upplever kan se ut på ett helt annat sätt för någon annan.
Tre jobbiga ting med att vara högkänslig enligt Rebecca:
1. Även de roligaste av stunder tröttar ut mig.
– Som högkänslig registrerar, analyserar och behandlar man ofta intryck väldigt djupt och intensivt. I situationer där det händer mycket – mycket ljud, ljus, människor eller bara ett väldigt intensivt möte med någon – jobbar hjärnan väldigt hårt. Det här gör att jag ofta blir överstimulerad fortare än andra, även om jag har hur roligt som helst. Jag har väldigt svårt de dagar då allting sitter i ett. Jag behöver pauser för att kunna bearbeta alla intryck. Det kan bli väldigt jobbigt, speciellt när jag håller på med någonting roligt.
2. Jag får väldigt lätt dåligt samvete.
– Så fort jag tror att jag har gjort minsta lilla fel eller sårat någon ens bara lite kan jag få väldigt dåligt samvete och det kan sitta i väldigt länge. Jag kan även få dåligt samvete över sådant som jag själv inte gjort, men som orsakat någon smärta.
3. Jag har svårt för att vara impulsiv.
– Mitt kontrollbehov är enormt och jag slänger mig ytterst sällan in i situationer som jag inte fått förbereda mig ordentligt inför. Dessutom känner jag mig väldigt sällan riktigt förberedd, även om jag har lagt ner min själ över förberedelserna.
Det där är väl inte så farligt, tänker någon kanske när de har läst mina tre punkter. Men jag har väldigt lätt för att förstora saker och ting och även den minsta händelsen kan påverka mig djupt. Därför är just dessa punkter jobbiga för mig.
Tre positiva ting med att vara högkänslig enligt Rebecca:
1. Jag upplever att jag har en mycket god förmåga att förstå.
– Jag har ibland blivit en aning förvånad över min förmåga att förstå mig på människor och deras situation i livet. Även om jag själv inte har varit med om någonting liknande och även om jag själv inte skulle tänka på samma sätt så upplever jag att jag kan leva mig in och förstå mig på människor som öppnar sig för mig. Det är en gåva jag värnar om.
2. Jag är rätt kreativ och mår bra av att få utlopp för min kreativitet.
– Jag tycker om att fundera och finna lösningar. Om jag får säga det själv är jag även ganska bra på det. Jag tycker om att skapa. Jag tycker om att skapa musik, pyssla, handarbeta, fotografera, skriva och teckna. Jag mår som allra bäst när jag får använda min kreativitet till att hjälpa andra på något sätt.
3. Jag kan känna av och bli påverkad av stämningar i rum eller hos personer.
– Det här är en punkt som kan vara både positiv och negativ, men jag väljer att framhäva det positiva. Jag känner lätt av stämningar och kan påverkas djupt av andra människors känslor och sinnesstämning. I jobbiga situationer, t.ex när någon är väldigt ledsen, kan det vara tungt att påverkas så mycket av någon annans smärta. Men även i dessa situationer är jag glad att jag har den förmågan, eftersom jag upplever att jag kan hjälpa andra på ett sätt som alla inte kan. Det bästa med att känna av stämningar är förstås när någons glädje påverkar mig. Även i de tyngsta stunderna kan jag bli upplyft av någon med positiv sinnesstämning och ett glatt leende på läpparna.
Som sagt så fungerar vi alla olika. Det här är jag, Rebecca. Så här fungerar jag. Kanske någon kände igen sig, kanske inte. Jag vill ändå tro att det viktiga är att jag berättar och är ärlig. I bästa fall kanske jag till och med kan hjälpa eller tipsa någon genom min ärlighet. Jag vill också påpeka att man inte behöver vara högkänslig ifall man känner igen sig på någon punkt. Vi har alla olika gåvor i olika former, oberoende hur vi fungerar som människa.
Rebecca
rebeccafunderar@gmail.com
Tre jobbiga ting med att vara högkänslig enligt Rebecca:
1. Även de roligaste av stunder tröttar ut mig.
– Som högkänslig registrerar, analyserar och behandlar man ofta intryck väldigt djupt och intensivt. I situationer där det händer mycket – mycket ljud, ljus, människor eller bara ett väldigt intensivt möte med någon – jobbar hjärnan väldigt hårt. Det här gör att jag ofta blir överstimulerad fortare än andra, även om jag har hur roligt som helst. Jag har väldigt svårt de dagar då allting sitter i ett. Jag behöver pauser för att kunna bearbeta alla intryck. Det kan bli väldigt jobbigt, speciellt när jag håller på med någonting roligt.
2. Jag får väldigt lätt dåligt samvete.
– Så fort jag tror att jag har gjort minsta lilla fel eller sårat någon ens bara lite kan jag få väldigt dåligt samvete och det kan sitta i väldigt länge. Jag kan även få dåligt samvete över sådant som jag själv inte gjort, men som orsakat någon smärta.
3. Jag har svårt för att vara impulsiv.
– Mitt kontrollbehov är enormt och jag slänger mig ytterst sällan in i situationer som jag inte fått förbereda mig ordentligt inför. Dessutom känner jag mig väldigt sällan riktigt förberedd, även om jag har lagt ner min själ över förberedelserna.
Det där är väl inte så farligt, tänker någon kanske när de har läst mina tre punkter. Men jag har väldigt lätt för att förstora saker och ting och även den minsta händelsen kan påverka mig djupt. Därför är just dessa punkter jobbiga för mig.
Tre positiva ting med att vara högkänslig enligt Rebecca:
1. Jag upplever att jag har en mycket god förmåga att förstå.
– Jag har ibland blivit en aning förvånad över min förmåga att förstå mig på människor och deras situation i livet. Även om jag själv inte har varit med om någonting liknande och även om jag själv inte skulle tänka på samma sätt så upplever jag att jag kan leva mig in och förstå mig på människor som öppnar sig för mig. Det är en gåva jag värnar om.
2. Jag är rätt kreativ och mår bra av att få utlopp för min kreativitet.
– Jag tycker om att fundera och finna lösningar. Om jag får säga det själv är jag även ganska bra på det. Jag tycker om att skapa. Jag tycker om att skapa musik, pyssla, handarbeta, fotografera, skriva och teckna. Jag mår som allra bäst när jag får använda min kreativitet till att hjälpa andra på något sätt.
3. Jag kan känna av och bli påverkad av stämningar i rum eller hos personer.
– Det här är en punkt som kan vara både positiv och negativ, men jag väljer att framhäva det positiva. Jag känner lätt av stämningar och kan påverkas djupt av andra människors känslor och sinnesstämning. I jobbiga situationer, t.ex när någon är väldigt ledsen, kan det vara tungt att påverkas så mycket av någon annans smärta. Men även i dessa situationer är jag glad att jag har den förmågan, eftersom jag upplever att jag kan hjälpa andra på ett sätt som alla inte kan. Det bästa med att känna av stämningar är förstås när någons glädje påverkar mig. Även i de tyngsta stunderna kan jag bli upplyft av någon med positiv sinnesstämning och ett glatt leende på läpparna.
Som sagt så fungerar vi alla olika. Det här är jag, Rebecca. Så här fungerar jag. Kanske någon kände igen sig, kanske inte. Jag vill ändå tro att det viktiga är att jag berättar och är ärlig. I bästa fall kanske jag till och med kan hjälpa eller tipsa någon genom min ärlighet. Jag vill också påpeka att man inte behöver vara högkänslig ifall man känner igen sig på någon punkt. Vi har alla olika gåvor i olika former, oberoende hur vi fungerar som människa.
Rebecca
rebeccafunderar@gmail.com
1/21/2016
1/20/2016
Knäpp eller högkänslig?
Det var inte så länge sedan som jag för första gången stötte på begreppet högkänslig. Idag har jag kommit fram till att jag har många drag av högkänslighet och kan i princip klassas som högkänslig, även om jag inte är högkänslig ända ut i fingertopparna. För en dryg vecka sedan beställde jag nämligen boken Älska dig själv: en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar, skriven av Ilse Sand (andra utgåvan, 2015). Jag slukade boken på ett dygn. Den gav mig aha-upplevelser, förståelse och intressant fakta om hur det är att leva med högkänslighet. Många gånger kände jag igen mig så väl, andra gånger inte lika mycket, men jag kunde återigen inse fakta att jag har en väldigt känslig själ och kanske till och med ett känsligare nervsystem än genomsnittet.
Vad innebär då högkänslighet och vad betyder det att en person är högkänslig? År 2013 grundades en förening, HSP - Suomen erityisherkat ry, Högkänsliga i Finland rf. På deras hemsida har begreppet högkänslighet förklarats så här:
Högkänsliga personer (på eng. Highly Sensitive Person, HSP) har ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet. De förnimmer och observerar sin omgivning noggrant och reagerar kraftigt på den.
Högkänsligheten inverkar på människors benägenhet att bli belastade och en känslig person behöver självreglering för att må bra. Många känsliga upplever därför en konflikt mellan omgivningens krav och de egna behoven.
Under mina år som tonåring har jag känt mig en aning udda. Jag har inte alls haft samma behov eller vilja av utekvällar, stora evenemang eller fester som mina jämnåriga vänner har haft. Jag har njutit av lediga lördagskvällar hemma i soffan och jag har aldrig gillat att befinna mig i stora folksamlingar/på högljudda platser/i livliga lokaler etc. Genom att läsa boken som jag nämnde tidigare har jag fått lära mig att jag inte är udda, att jag inte behöver skämmas över den jag är, utan att jag istället kan lära mig att leva med min högkänslighet.
Här är det mycket viktigt att påpeka att högkänslighet inte alltid är en börda. Forskning har visat att personer med drag av högkänslighet har tendens att vara lyckligare än andra när omgivningen är harmonisk. Högkänsliga besitter även andra viktiga personlighetsdrag eller förmågor på grund av ett rikt inre liv. Dessa kan t.ex vara ökad kreativitet, rik förmåga till förståelse och hög uppmärksamhetsförmåga.
En högkänslig person registrerar även detaljer och känslor som andra ofta inte gör, vilket kan göra det lätt för en högkänslig att känna av stämningar i rum eller hos personer. När jag en gång hade kontakt med en mycket förkrossad och djupt ledsen person, välde dessa känslor över mig. Känslorna var så otroligt starka trots att jag själv egentligen inte var ledsen. Jag var så klart ledsen för personen i fråga, men jag blev förbluffad över de starka känslor jag kände och det fick mig att känna mig en aning sinnesrubbad. Idag vet jag att jag inte är galen eller knäpp och det är jag tacksam för.
Högkänslighet är kanske ett relativt nytt begrepp för många, men högkänslighet är ingenting nytt för världen. Det har uppskattats att ca. 15-20 % av världens befolkning är högkänsliga och högkänslighet förekommer även hos djur. Utan en viss procent högkänsliga individer skulle i stort sätt alla jordens levande arter vara utdöda på grund av bristen på de resurser en högkänslig individ besitter.
En person som inte känner till sin egen högkänslighet kan ibland känna sig udda, ja, till och med knäpp. Så ska det inte få vara. Vill du veta mer om högkänslighet kan du besöka hemsidan som jag nämnde, klicka här. Boken Älska dig själv hittar du på adlibris, klicka här.
Jag svarar också så gott jag kan på frågor, så hör gärna av dig ifall du vill diskutera det viktiga ämnet (t.ex via rebeccafunderar@gmail.com).
Rebecca
Vad innebär då högkänslighet och vad betyder det att en person är högkänslig? År 2013 grundades en förening, HSP - Suomen erityisherkat ry, Högkänsliga i Finland rf. På deras hemsida har begreppet högkänslighet förklarats så här:
Högkänsliga personer (på eng. Highly Sensitive Person, HSP) har ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet. De förnimmer och observerar sin omgivning noggrant och reagerar kraftigt på den.
Högkänsligheten inverkar på människors benägenhet att bli belastade och en känslig person behöver självreglering för att må bra. Många känsliga upplever därför en konflikt mellan omgivningens krav och de egna behoven.
Under mina år som tonåring har jag känt mig en aning udda. Jag har inte alls haft samma behov eller vilja av utekvällar, stora evenemang eller fester som mina jämnåriga vänner har haft. Jag har njutit av lediga lördagskvällar hemma i soffan och jag har aldrig gillat att befinna mig i stora folksamlingar/på högljudda platser/i livliga lokaler etc. Genom att läsa boken som jag nämnde tidigare har jag fått lära mig att jag inte är udda, att jag inte behöver skämmas över den jag är, utan att jag istället kan lära mig att leva med min högkänslighet.
Här är det mycket viktigt att påpeka att högkänslighet inte alltid är en börda. Forskning har visat att personer med drag av högkänslighet har tendens att vara lyckligare än andra när omgivningen är harmonisk. Högkänsliga besitter även andra viktiga personlighetsdrag eller förmågor på grund av ett rikt inre liv. Dessa kan t.ex vara ökad kreativitet, rik förmåga till förståelse och hög uppmärksamhetsförmåga.
En högkänslig person registrerar även detaljer och känslor som andra ofta inte gör, vilket kan göra det lätt för en högkänslig att känna av stämningar i rum eller hos personer. När jag en gång hade kontakt med en mycket förkrossad och djupt ledsen person, välde dessa känslor över mig. Känslorna var så otroligt starka trots att jag själv egentligen inte var ledsen. Jag var så klart ledsen för personen i fråga, men jag blev förbluffad över de starka känslor jag kände och det fick mig att känna mig en aning sinnesrubbad. Idag vet jag att jag inte är galen eller knäpp och det är jag tacksam för.
Högkänslighet är kanske ett relativt nytt begrepp för många, men högkänslighet är ingenting nytt för världen. Det har uppskattats att ca. 15-20 % av världens befolkning är högkänsliga och högkänslighet förekommer även hos djur. Utan en viss procent högkänsliga individer skulle i stort sätt alla jordens levande arter vara utdöda på grund av bristen på de resurser en högkänslig individ besitter.
En person som inte känner till sin egen högkänslighet kan ibland känna sig udda, ja, till och med knäpp. Så ska det inte få vara. Vill du veta mer om högkänslighet kan du besöka hemsidan som jag nämnde, klicka här. Boken Älska dig själv hittar du på adlibris, klicka här.
Jag svarar också så gott jag kan på frågor, så hör gärna av dig ifall du vill diskutera det viktiga ämnet (t.ex via rebeccafunderar@gmail.com).
Rebecca
1/15/2016
1/14/2016
Vila i frid, Alan Rickman
Den här veckan har världen mist två jämnåriga legender i samma otäcka och plågsamma sjukdom. I kväll sörjer jag med många andra en av tidernas mest briljanta skådespelare. En chockvåg sköljde över mig när jag läste nyheten att Alan Rickman, 69 år gammal, avlidit i cancer.
Redan i ung ålder lyckades Rickman förtrolla mig med sitt talangfulla skådespeleri och sin magiska röst genom rollen som Professor Snape i Harry Potter-filmerna. Sedan dess har jag följt hans karriär och förälskat mig i hans karaktär. För mig är Rickman inte bara Severus Snape, han är även Colonel Brandon i Sense and Sensibility, Harry i Love Acutally, Hans Gruber i Die Hard, Sheriff of Nottingham i Robin Hood: Prince of Thieves och Judge Turpin i Sweeney Todd. För mig har han förgyllt varenda film han har medverkat i. Han var en man med otrolig talang.
En bön till Alan Rickman's anhöriga. Må hans ovärderliga karaktär och prestationer leva vidare i generationer.
Rebecca
Redan i ung ålder lyckades Rickman förtrolla mig med sitt talangfulla skådespeleri och sin magiska röst genom rollen som Professor Snape i Harry Potter-filmerna. Sedan dess har jag följt hans karriär och förälskat mig i hans karaktär. För mig är Rickman inte bara Severus Snape, han är även Colonel Brandon i Sense and Sensibility, Harry i Love Acutally, Hans Gruber i Die Hard, Sheriff of Nottingham i Robin Hood: Prince of Thieves och Judge Turpin i Sweeney Todd. För mig har han förgyllt varenda film han har medverkat i. Han var en man med otrolig talang.
En bön till Alan Rickman's anhöriga. Må hans ovärderliga karaktär och prestationer leva vidare i generationer.
Rebecca
1/06/2016
I ärlighetens namn
Som sagt så strävar jag mot att vara mer ärlig i år. Jag vill börja simpelt med en lista.
Vad du (kanske) inte visste om mig är...
...att det börjar klia i mina öron om jag tuggar vissa sorter av tuggummi och jag har aldrig stött på någon med samma problem.
...att jag tycker om att lacka mina naglar, men jag trivs inte med att ha lackade naglar och tar därför ofta bort lacket någon timme efteråt.
...att jag tycker om smink, men jag bär inte smink så ofta och brukar nämna sminkning som en av mina dolda talanger.
...att jag spelar The Sims 3 i få och korta perioder, men när jag väl gör det brukar jag glömma bort tid och rum och sitta och spela i några timmar.
...att jag är intresserad av både bilar och flygplan och tycker om att fundera på sådant med min far.
Dessa fem påståenden är helt sanna och ärliga även om de inte verkar så seriösa eller viktiga. Nästa gång dyker jag djupare, men här har vi väl ändå en rätt bra början?
Rebecca
Vad du (kanske) inte visste om mig är...
...att det börjar klia i mina öron om jag tuggar vissa sorter av tuggummi och jag har aldrig stött på någon med samma problem.
...att jag tycker om att lacka mina naglar, men jag trivs inte med att ha lackade naglar och tar därför ofta bort lacket någon timme efteråt.
...att jag tycker om smink, men jag bär inte smink så ofta och brukar nämna sminkning som en av mina dolda talanger.
...att jag spelar The Sims 3 i få och korta perioder, men när jag väl gör det brukar jag glömma bort tid och rum och sitta och spela i några timmar.
...att jag är intresserad av både bilar och flygplan och tycker om att fundera på sådant med min far.
Dessa fem påståenden är helt sanna och ärliga även om de inte verkar så seriösa eller viktiga. Nästa gång dyker jag djupare, men här har vi väl ändå en rätt bra början?
Rebecca
1/05/2016
Rykande hett i kylan
Ända sedan jag var liten har mina föräldrar alltid uppmanat mig att ha mössa och handskar med mig i bilen, oberoende hur långt vi ska åka. Varmblodig som jag är har jag inte tagit detta till mig på så stort allvar. Efter dagens händelse på motorvägen kommer jag förhoppningsvis att bättra mig.
Jag och min bror var påväg in till stan när värmemetaren helt plötsligt slog i taket och motorlampan började lysa på instrumentbrädan. När jag automatiskt saktade in började bilen föra obehagliga ljud ifrån sig och vi hade därmed inget annat val än att styra in mot kanten av motorvägen och stanna där. Min bror satte igång varningsljusen, jag stängde av motorn och sade "Jaha, det var dags att ringa till pappa nu". Ända sedan jag fick mitt körkort har pappa uppmanat mig att ringa honom så fort jag hannar i situationer lik denna och därför var ett telefonsamtal till honom det första jag tänkte på när bilen stod stilla.
Efter en hel del telefonsamtal, funderingar och sökande under motorhuven tog vi beslutet att starta motorn för att se vad som hände. Inga lampor lyste, motorn var kall och inga ovanliga ljud hördes. Vi fick därför klartecken att fortsätta vår färd in till stan. Vi hade haft tur, även om felet fortfarande är oklart.
Hela denna händelse, från att värmemetaren fick fnatt till att vi kunde fortsätta vår färd normalt, tog ungefär en halv timme. Ute var det ca -16 grader och inne i bilen var det i princip lika kallt som där ute. Varken jag eller min bror hade handskar eller mössor och vi frös som bara den, även jag som normalt inte fryser. När vi väl kom in till stan gick vi raka vägen in till ett café och beställde två stora koppar med rykande hett kaffe.
Vad jag dock tycker att är intressant är att ingen stannade för att se om vi behövde hjälp. Där stod vi, två ungdomar under motorhuven på en liten ford mitt på motorvägen och ingen stannade för att se om vi var okej. Är det bara jag som inbillar mig att man stannar för att hjälpa ensamma fordon med påslagna varningsblinkers?
Rebecca
Jag och min bror var påväg in till stan när värmemetaren helt plötsligt slog i taket och motorlampan började lysa på instrumentbrädan. När jag automatiskt saktade in började bilen föra obehagliga ljud ifrån sig och vi hade därmed inget annat val än att styra in mot kanten av motorvägen och stanna där. Min bror satte igång varningsljusen, jag stängde av motorn och sade "Jaha, det var dags att ringa till pappa nu". Ända sedan jag fick mitt körkort har pappa uppmanat mig att ringa honom så fort jag hannar i situationer lik denna och därför var ett telefonsamtal till honom det första jag tänkte på när bilen stod stilla.
Efter en hel del telefonsamtal, funderingar och sökande under motorhuven tog vi beslutet att starta motorn för att se vad som hände. Inga lampor lyste, motorn var kall och inga ovanliga ljud hördes. Vi fick därför klartecken att fortsätta vår färd in till stan. Vi hade haft tur, även om felet fortfarande är oklart.
Hela denna händelse, från att värmemetaren fick fnatt till att vi kunde fortsätta vår färd normalt, tog ungefär en halv timme. Ute var det ca -16 grader och inne i bilen var det i princip lika kallt som där ute. Varken jag eller min bror hade handskar eller mössor och vi frös som bara den, även jag som normalt inte fryser. När vi väl kom in till stan gick vi raka vägen in till ett café och beställde två stora koppar med rykande hett kaffe.
Vad jag dock tycker att är intressant är att ingen stannade för att se om vi behövde hjälp. Där stod vi, två ungdomar under motorhuven på en liten ford mitt på motorvägen och ingen stannade för att se om vi var okej. Är det bara jag som inbillar mig att man stannar för att hjälpa ensamma fordon med påslagna varningsblinkers?
Rebecca
1/01/2016
Välkommen 2016!
Jag har blickat tillbaka ganska mycket på det gångna året de senaste dagarna och har varit mer exalterad över ett nytt år än vad jag brukar vara. 2015 kändes inte riktigt som mitt år. Det har gått upp och ner och hit och dit och det känns ganska skönt att få lägga året bakom mig och börja på ett nytt. Jag brukar inte avlägga nyårslöften och jag har inte heller gjort ett undantag i år, men jag hoppas att jag kommer att upptäcka lite mer av den Rebecca jag är och vill vara. Jag vill sträva efter att vara mer ärlig och att grubbla mindre. Det är inte ett löfte, men det är någonting jag vill kämpa för.
När jag har tänkt tillbaka på året som gått har jag utan problem kunnat säga vilken dag på året som varit den allra bästa. Det var utan tvivel den 31.5, dagen då jag hade min studentfest. Med de mest underbara människorna i mitt liv fick jag fira att jag blev dimitterad från gymnasiet, att mitt blod och mitt svett och mina många tårar ledde mig till en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag var alldeles överväldigad av all den kärlek, omtanke och glädje jag fick under dagen och för det är jag evigt tacksam.
2015 innehöll även mycket förvirring, utmattning, osäkerhet och ångest. Jag kan inte plocka ut den sämsta dagen på året, men jag kommer ihåg många tunga och jobbiga stunder. Även om jag många gånger har känt mig väldigt ensam så är jag evigt tacksam för alla de som sett mig, hjälpt mig och hållit om mig när det varit som allra värst. Utan alla underbara människor runt omkring mig skulle inte de mörkaste av stunder innehålla ens en liten glimt av ljus. Det är tack vare er kan jag se ljuset i mörkret.
Tack och förlåt till allt och alla 2015. Välkommen 2016!
Rebecca
När jag har tänkt tillbaka på året som gått har jag utan problem kunnat säga vilken dag på året som varit den allra bästa. Det var utan tvivel den 31.5, dagen då jag hade min studentfest. Med de mest underbara människorna i mitt liv fick jag fira att jag blev dimitterad från gymnasiet, att mitt blod och mitt svett och mina många tårar ledde mig till en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag var alldeles överväldigad av all den kärlek, omtanke och glädje jag fick under dagen och för det är jag evigt tacksam.
2015 innehöll även mycket förvirring, utmattning, osäkerhet och ångest. Jag kan inte plocka ut den sämsta dagen på året, men jag kommer ihåg många tunga och jobbiga stunder. Även om jag många gånger har känt mig väldigt ensam så är jag evigt tacksam för alla de som sett mig, hjälpt mig och hållit om mig när det varit som allra värst. Utan alla underbara människor runt omkring mig skulle inte de mörkaste av stunder innehålla ens en liten glimt av ljus. Det är tack vare er kan jag se ljuset i mörkret.
Tack och förlåt till allt och alla 2015. Välkommen 2016!
Rebecca
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)