Hej bara.

Plötsligt som från ingenstans fick jag tillbaka den där fruktansvärda ryggvärken jag har haft tidigare. Jag tror jag är inne på min fjärde gång på knappt ett år. Igår var smärtan så olidlig att jag grät när jag försökte hitta en ställning som inte tog så sjukt att sitta eller ligga i. Idag är det bättre, men inte bra. Jag kan i alla fall sitta nu. Igår tvingades jag att ligga eller stå och satt upprätt så lite som möjligt. Jag försökte ta en lugn promenad, men när jag kom hem var smärtan hemskare än någonsin. Jag har med andra ord inte gjort så mycket det senaste dygnet. På grund av smärtan har jag heller inte hunnit tänka på så mycket annat. Det kanske är fel att säga att det har varit skönt att inte ha så många tankar, men bortsätt från smärtan så har det faktiskt varit skönt med ett lugnare huvud. Ni vet, sådär för att se någonting positivt i det hela. Hej bara. Typ.

Rebecca

En bit i taget

Det är svårare att stänga av och starta om än vad man skulle kunna tro. Det skrev jag i mitt senaste inlägg. Det är fortfarande sant och precis det som jag skrev har blivit verklighet: När jag väl saktade ner så kraschade jag ordentligt. Jag har inte riktigt pusslat ihop bitarna av mig själv ännu. Jag tvingas vara tålmodig och ta en bit i taget. Det mest problematiska är att en del bitar är nya. Efter kraschen ska en del bitar bytas ut mot nya, eftersom en del av mitt liv har förändrats. Efter tolv år går inte i skolan längre. Jag har i princip fått sommarlov redan i mars. Jag har påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv. Nu ska jag lista ut vad jag ska göra av framtiden. Vilken väg ska jag gå? Valmöjligheterna är otaliga och det är lite skrämmande. Inte så lite skrämmande heller. Jag får ständigt påminna mig själv om att bara ta den där ena biten i taget, även om det inte heller är så lätt.

Rebecca

Stäng av och starta om

Det är betydligt svårare att varva ner och ta det lugnt än man skulle kunna tro ibland. Jag har just avslutat en mycket intensiv period av studentskrivningar. När jag nu plötsligt är färdig sitter den där känslan av att jag borde göra någonting fortfarande kvar. Hela min kropp har spänt sig under den här intensiva perioden och kan inte slappna av bara för att jag säger att den ska göra det. Jag tror det var därför jag städade så flitigt i helgen. Jag hade en isittande känsla av att jag borde göra någonting och tog ut den energin på städning. Idag har jag därför verkligen ansträngt mig för att ta det lugnt och bara göra sådant som jag velat göra.
   När jag väl har "lärt mig" att ta det lugnt kommer jag antagligen att vara riktigt slut ett par dagar innan jag hunnit ladda batterierna igen. Jag brukar fungera så. Därför är det skönt att veta att jag har en rätt lång tid framför mig utan så fasligt många "måsten". Jag gissar att det blir en hel del pysslande. Vi får se vad framtiden har att erbjuda. Vi återkommer!

Rebecca

Uppdatering

Igår och idag har jag lagt väldigt mycket tid på att storstäda mitt rum. Nu är det så fruktansvärt mysigt att jag inte ens vill lämna det. Det behöver jag i princip inte heller. Jag har ju sommarlov, typ. Det är över. Jag kom mig igenom det. Studentskrivningarna är gjorda och den vita mössan skymtar.

Rebecca

Födelsedag

Födelsedagen är en speciell dag för födelsedagsbarnet, vare sig det känns så eller inte. Det är trots allt dagen du är född på. Det är från födelsedagen du börjar räkna dagarna, månaderna och åren i ditt liv. Födelsedagen berättar att du har funnits här på jorden ett helt år till. För många anses livet vara den finaste gåvan man kan få, så varför inte fira det finaste man fått? 

   Idag har blivit nitton år gammal. Idag är det min födelsedag och jag kan, utan att skämmas, säga att jag tycker det känns speciellt festligt idag. Jag känner mig lite extra speciell, för idag är det min dag. Det är jag som är födelsedagsbarnet. Även om dagen i princip är som alla andra dagar, så känns den här dagen speciell för mig och så ska det få vara!

   Jag har "firat" min nittonårsdag med att skriva studenten i finska och med att besöka jourläkaren på HVC, vilket slutade med att jag fick årets andra antibiotikakur för öroninflammation. Trots det har jag haft ett leende på läpparna. Jag har nämligen fått många gratulationer i olika former, jag har fått en hel del underbara kramar och i kväll har min bror lovat att fira med mig. Vi ska äta chips och titta på disneyfilm. I mina ögon är det en riktigt fin födelsedag. 

Rebecca

Lördagskväll

Jag tror det är någon eller någonting här i världen som inte vill låta mig boxas, eller träna över huvudtaget. Efter den fem veckor långa influensan kom jag igång med boxningen igen efter en längre paus på grund av olika orsaker. Det kändes så fantastiskt bra och jag var så taggad.
    Nu sitter jag här, uppkrupen i en fåtölj med datorn famnen. I det vänstra örat susar det så förfärligt och i det högra örat piper det. Båda öronen är igentäppta och jag hör väldigt dåligt. Snuvan sitter fast i näsan och gör det svårt att andas ibland. Insidan av halsen gör sig påmind varenda gång jag sväljer eller rör på mig lite extra och jag svettas även när jag sitter stilla.
    Ikväll försöker jag att gilla läget och inte tänka så mycket på det lördagsgodis jag åt. Med ett glas cider i handen önskar jag er en trevlig lördagskväll. Skål!

Rebecca

Så trött, så trött

Än en gång konstaterar jag att den normala människan inte är gjord för att sitta instängd i en tyst skrivsal i sex timmar och skriva. Det är otroligt hur mycket energi det går åt till att försöka vara koncentrerad så länge. Så fort jag stiger ut ur salen drabbas jag av en enorm fysisk och psykisk trötthet som växer sig större och större i takt med att dygnets timmar går. Nu, halv sju på kvällen, kan jag ingenting annat än längta till läggdags. Jag tänker inte ens ställa in väckning inför morgonen. Jag tänker sova tills jag vaknar och ta en lugn förmiddag. Det låter ljuvligt i mina öron.

Rebecca

Vårpoesi

Jag sitter i soffan och äter upp de godsaker som lämnade över från dagens studentpicknick. Innan jag steg in genom dörren hem satte jag mig på trappan och lät solen hela de sår som skapades av isoleringen i skrivsalen. Som jag har saknat solen. Mitt huvud är trött efter fem timmar essäskrivning, men doften av vår piggar upp de tröttaste av huvuden. Jag blir väldigt poetisk av vårdagar som denna. Om inte solen skulle ha stängts ut från skrivsalen skulle mitt språk i essän möjligtvis vara mera poetiskt. Om det vore bra eller dåligt vet jag ej. En essä blev i alla fall skriven.

Rebecca

En svag doft av vår

Rebecca

ESC - sångtävling eller tillställning för politiska åsikter?

Sedan finalen av Finlands uttagning till Eurovision Song Contest (ESC) har det pågått vilda diskussioner angående vinnarbidraget. Jag har valt att hålla låg profil, men väljer att uttrycka min åsikt nu efter en tid av funderingar.

Pertti Kurikan Nimipäivät, bandet som Finland skickar till ESC i Wien, är ett finskt punkband från Helsingfors. Alla medlemmarna av bandet har någon form av funktionsnedsättning och bandet har därmed väckt många reaktioner både i Finland och ute i världen. Låten som bandet vann UMK med heter Aina mun pitää.

Finland är delad angående Pertti Kurikan Nimipäivät och dess bidrag. Både ris och ros utdelas. En del anser att det rätta bidraget vann, att detta kan leda till topplacering i ESC. Andra väljer att kalla bidraget för ett skämt och anser att vinnarna blev vinnare på grund av sympatiröster.

Jag själv hör till den gruppen som anser att ESC ska vara en sångtävling, inte en tillställning för politiska åsikter och ställningstaganden. Visst, jag tycker det är fint att Finland visar att det inte är någon skillnad hurudan människa man är, men jag tycker inte ESC är rätt ställe att visa det om inte låten i sig är bra. Jag tycker ESC ska handla om låten och sångrösten, inte om politiska åsikter om människors ställning eller människan i sig.

ESC är inte längre den sångtävling som den ursprungligen var. Det handlar inte längre om vilken låt som är bäst eller vem som sjunger vackrast. ESC har blivit, som tidigare nämnt, ännu en tillställning där politiska åsikter tagit över. Ifjol stod en skäggig dam som vinnare och jag tvivlar på att det var låten i sig som samlade rösterna. Idag kommer mina favoritbidrag nästan jämt i botten på listan av röster. Det beror på att mina favoritbidrag anses vara "tråkiga" eller "för vanliga". Jag funderar nämligen inte på vilka åsikter som förmedlas, jag fastnar för duktiga sångare och välgjorda låtar. Därför har jag slutat titta på de flesta sångtävlingar som sänds på tv. De intresserar mig inte längre. Det tycker jag är fruktansvärt tråkigt.

Så vart leder mina funderingar? Vad har jag för åsikt? Jag skulle nästan vilja säga att jag inte har en åsikt, eftersom jag inte är säker på vad ESC är längre. Om ESC är en tillställning där världen ställer upp folk av olika slags minoriteter så hejar jag högt på vårt lands bidrag. Om ESC är en sångtävling är jag ytterst skeptisk. Sanningen är den att ESC idag är ingendera. Därför lider jag brist på åsikter angående Finlands bidrag till ESC 2015.

Rebecca

Någonting jag kan

Min vänstra hands fingertoppar börjar vara ordentligt hårda nu igen. Jag har den senaste tiden hittat tillbaka till min vän gitarren, men jag känner mig verkligen ringrostig. Jag märker att tekniken finns kvar där någonstans, men ännu kopplar det inte riktigt så som det brukade. Jag har haft en för lång paus och märker nu hur mycket glädje gitarren skänker mig (även om den ibland är blandad med en och skär irritation när fingrarna inte alltid lyder). Övning ger färdighet brukar de som vet säga. Det gäller att bita ihop och fortsätta kämpa. Det är i alla fall någonting jag kan!

Rebecca

Essäskrivning

Nu har jag skrivit klart en övningsessä inför det kommande essäprovet och varvar ner med några bloggrader. Jag måste faktiskt erkänna att jag känner mig rätt nöjd med essän jag har skrivit. Beroende på bedömningen kanske jag publicerar den här vid senare tillfälle. Jag valde att skriva en av de uppgifter utan bifogande material. Jag gjorde det eftersom jag vet att jag behärskar materialbaserade essäer och för att jag inte riktigt gillade något av materialen. Jag valde en rubrik och satte igång processen för essäskrivning. Rubriken löd Är religionen en privatsak? och jag tyckte det passade bra att skriva den eftersom jag läser alla kursböcker i religion just nu. Mer än så säger jag inte just nu, utan sparar mina tankar till ett senare tillfälle.

Rebecca

1 mars

Rebecca