Mitt musikalhjärta

Mitt musikalhjärta har åter väckts till liv efter besöket på Wasa teater och musikalen Fighting Star. Inspiration och motivation flödar, men framför allt en stark vilja av att själv åstadkomma någonting så fantastiskt som en fin musikalupplevelse för någon annan. Jag hade glömt hur mycket mitt hjärta brinner för musikaler.

Jag hade rätt höga förväntningar på Fighting Star.  Jag har gått på många otroligt fina musikaler i mitt liv och hade av någon anledning förväntat mig en liknade upplevelse som efter de flesta musikaler jag sett. Jag måste erkänna att musikaler gör mig aningen ”hög”. Jag blir väldigt inspirerad och lever mig lätt in i berättelsen som utspelar sig på teaterscenen.

     Jag började fundera om jag hade satt för höga förväntningar på Fighting Star, för jag upplevde nämligen inte den där speciella känslan i början. Jag följde noggrant med i handling och allt som skedde på scenen, men jag drogs inte med på samma sätt som jag brukar göra. Efter första akten hade jag nästan gett upp hoppet om den där känslan. Musikalen var inte dålig, men jag saknade verkligen den där medryckande känslan. Andra akten började och jag kände mig som en åskådare utan större förväntningar.
   Snart hände dock någonting. Efter ett tag var jag väldigt insatt i pjäsen och stampade diskret takten till sångerna för mig själv. Jag vågar nästan säga att jag så småningom satt där på plats 92 och log. Musikalkänslan infann sig. Speciellt i den fenomenala avslutningen rycktes jag fullkomligt med och viljan att själv delta var hade inte varit så stark på länge. Det kändes fantastiskt.

    Jag fick min unika musikalkänsla tillslut och det tackar jag hjärtligt för. Fighting Star är sevärd, trots den långa frånvaron av min speciella musikalkänsla. Verkligt duktiga skådespelare och musiker. Speciellt roligt är det med så många kända ansikten på scenen som gör ett mycket fint och imponerande jobb. Det finns dessutom en fin tanke bakom det hela och jag skulle vilja påstå att den som är öppen för tankeställare verkligen har en chans att finna en sådan efter besöket vid Wasa teater på musikalen Fighting Star.

Rebecca

Solterapi

Solen tittade fram idag. Jag blev så glad! Jag satte mig ner och njöt av solens ljus mot mitt ansikte. Den vandrade dock snabbt vidare och snart var den försvunnen. En liten dos med solljus fick jag i alla fall, det tackar jag för.


Rebecca

Paus från verkligheten

Idag drömmer jag mig bort till min plats igen. Min plats där på stranden, som jag nämnde här för några inlägg sedan. När det är mörkt, grått och dystert där ute har jag ett större behov av den där platsen. Grejen är den att jag just nu helst av allt skulle vilja befinna mig där, inte bara i tankarna.
  Idag har jag börjat med någonting nytt. Jag har börjat skriva dikter. Det visade sig dessutom vara en bra sak, för med hjälp av dikterna kan jag ta en kort paus från allting. Jag lägger all koncentration på orden som formas i huvudet och som jag sedan skriver ner. Jag skriver inte egentligen om någonting speciellt, bara sådant som dyker upp i huvudet. Det kan vara en känsla, vilja, önskan eller bara någonting jag kommer att tänka på. Att skriva dikter har fått mig att kunna ta den där ibland mycket välbehövda pausen från verkligheten. Kanske en eller annan dikt dyker upp här någon gång, men tills vidare behåller jag dem för mig själv.


Rebecca

Ett framtida yrke?

Jag fick en riktigt fin och skön fredagskväll. Tack till alla som bidrog till det!
  Idag har jag för första gången varit ensam på jobbet. Jag jobbar ett par gånger i månaden vid ett loppis, men jag har inte skött om butiken på egenhand tidigare. Jag väntar bara på samtalet från chefen som undrar vad jag riktigt har sysslat med... Jag skulle i alla fall inte bli förvånad om hon hör av sig, men jag  tror att jag klarade mig relativt bra och det är jag rätt stolt över. Jag har dessutom kommit fram till en sak idag: Jag kommer verkligen inte att jobba i en butik eller något liknande när det blir dags att välja yrkesbana. Det visste jag redan i och för sig, men nu har jag det bekräftat. Jag vill jobba med människor. Det var dagens lärdom.


Rebecca

Ett råd

En efterlängtad helg har äntligen infunnit sig. Trots det känns det som om jag inte riktigt kan slappna av. Det är rätt stressigt just nu och jag har mycket gå gång. Det brukar bli så när provperioderna i gymnasiet närmar sig. Ingen panik, allt på en gång liksom.
  En sak och en dag i taget. Det var det som jag skrev om här om dagen. Skall försöka leva upp till det också och inte stressa sönder mig igen. Jag har tyvärr tendens att göra det ibland. Jag har dock blivit lite bättre på att ta en dag i taget och det gläds jag över. Jag tror, nej, jag vet att det är viktigt att komma ihåg. Så i kväll kommer jag att försöka koppla av och inte fundera på allting jag borde göra. Jag skall helt enkelt prioritera hälsan och göra enbart sådant som jag tycker om att göra och som får mig att känna mig glad. Det råder jag också er att göra!


Rebecca

Be kind to one another

Jag läste just ett fint och tänkvärt citat på facebook. Jag vet dock inte vem som har yttrat citatet, men det lyder så här:

"Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. 

Always."

Alla har vi erfarenheter i bagaget som inte många vet om. Där har vi ännu en orsak till att vara snälla med varandra.

Som Ellen Degeneres alltid säger i slutet av sin tv-show: Be kind to one another! Bye bye! 


Rebecca

Vart tog tiden vägen?

Ibland kan jag se framför mig hur min framtid kommer att se ut, eller åtminstone hur jag skulle vilja att den ser ut. Ibland kan jag bara ta en dag i taget och inte tänka på framtiden alls. Jag antar att det är livet. 

  Jag tror dock att vi människor borde leva mer i nuet. Jag tror inte det är så konstigt att dagens statistik över antalet utbrända/utmattade i samhället ständigt ökar. Inte med tanke på dagens stress med allting. Jag dras själv med i all stress, men trots det förstår jag inte varför allting förväntas gå så snabbt. För det är ju så. Allting ska fungera snabbt och smidigt idag, helst många saker på samma gång där till. Multitasking, så att säga, är idag ett begrepp som de flesta känner till och som de flesta använder sig av. Vart tog tiden när folk tog tid på sig och gjorde en sak i taget vägen?

Än en gång, 

Predikaren 3:1-8.

Rebecca

Ett vänligt ord kan göra under

Jag uppmanade er för ett tag sedan att försöka göra någon glad. Jag skrev att en enkel hälsning eller en liten komplimang kunde lysa upp en annan människas dag.
  Jag har en gång blivit tilldelad ett litet ord, eller rättare sagt en liten mening, som har etsat sig fast i mitt minne. Den här lilla meningen har jag sparat i en pärla i mitt armband med fina minnen. Ibland när jag mår dåligt så greppar jag pärlan och förflyttar mig tillbaka till just den där stunden när meningen yttrades. Det får mig att le och känna mig värdefull.
  Det här är ett bevis på att också de små sakerna räknas. Jag är helt säker på att jag kommer att komma ihåg den där stunden och den där meningen länge, kanske till och med i hela mitt liv. Spara inte på de fina saker du skulle kunna berätta åt dem du tycker om! Jag är ett av många levande exempel på att ett vänligt ord kan göra ens egen tillvaro ljusare. Ett vänligt ord kan faktiskt göra under.


Rebecca

Skogen

Solen och det vackra vädret lockade ut mig på en långpromenad idag igen. Det var så skönt att promenera i solskenet. Efter ca. två kilometer vek jag av vägen och styrde stegen in i skogen. Skogen är en av mina platser där jag samlar krafter. Jag mår bra av att vandra i skogen och en söndag som denna var det extra skönt att få njuta av naturen. Jag satte mig faktiskt ner på en sten en stund bara för att njuta av omgivningen. Förhoppningsvis fick jag tillräckligt med energi för att få en bra start på den kommande veckan. 

Rebecca

Lördagfunderingar

There's a song that's inside of my soul.

It's the one that I've tried to write over and over again...

"Only Hope", Mandy Moore

En del promenader reder ut tankar och funderingar, en del gör det inte. Jag tycker bäst om de som gör det, men vi kan inte alltid få det vi vill ha.

Rebecca

"Ett ord har fastnat i halsen"

"En annan gång kanske jag kan lösa det hela på ett annat sätt. 

Jag önskar att jag vore tillräckligt stark för att vara svag. 

"Du är aldrig någonsin ensam" säger de. 

Vad skall jag göra? 

En vänlig hand känns för mycket begärt. 

Jag vill inte såra någon. 

Jag vill inte vara här. 

Ett ord har fastnat i halsen."

M.

Rebecca 

Min mask

Jag har en mask.
  Det är ingen daggmask eller något annat liknande djur. Det är heller inte en maskeradmask. Ingen halv, vit mask som fantomen på operan har. Inte heller är det en ansiktsmask för att göra huden i ansiktet mjukt och lent. Nej, det är en helt annan typ av mask jag pratar om.
  Min mask är osynlig, men ibland ack så synlig. Åtminstone för vissa människor, de som känner mig väl. Börjar det ringa klockor? Min mask lägger jag främst på mig när jag inte mår bra, men när jag helst inte vill visa det till någon. Min mask är genomskinlig för dem som har sett mig må dåligt utan masken framför ansiktet. Jag skulle nästan kunna kalla min mask för en sköld. Samtidigt som jag skyddar mig själv vill jag skydda andra. Jag vill inte att alla ska se hur dåligt jag mår.
  Den här masken är inte alltid hälsosam. Den får mig att ljuga, både för andra och för mig själv. Tillslut spricker masken och då brister allting. I det ögonblicket har masken inte fört med sig någonting gott alls.
  Jag har många gånger skrivit om hur bra det är att släppa ut sina känslor och prata med någon om det som tynger ner en. Jag håller fortfarande stenhårt fast vid det. Detta är en påminnelse.
  Jag ber er slänga alla era masker. Visst, vid vissa tillfällen behövs också dessa masker, men det går inte att använda dem för mycket. Precis som med allt annat, måtta med allt! För stor användning av dessa masker orsakar bara ytterligare problem. Det gäller att lära sig när masken verkligen behövs och när den inte gör det. Det är inte lätt, men hälsosamt. Prioritera din hälsa!


Rebecca

Ett gott skratt förlänger livet

Ett ytterst efterlängtat höstlov har äntligen anlänt. Det känns så otroligt skönt att få ta det lugnt några extra dagar så här mitt i höstvädret. I mitt fall behövs det verkligen. Jag påverkas nämligen ganska mycket av årstiderna. Jag blir t.ex mycket lättare nedstämd på hösten och det mesta är aningen tyngre ibland. Då kommer höstlovet som räddaren i nöden.
  Just nu unnar jag mig faktiskt en lugn stund i soffan med datorn i famnen bara för att välkomna höstlovskänslan och så småningom börja varva ner efter allt vad som heter skolarbeten.
  Många goda skratt har jag fått tack vare youtube, eller rättare sagt youtube-videorna med Ylvis. Jag såg just på den här videon och jag tror faktiskt inte jag har skrattat så mycket till en video som denna:

Ibland måste man helt enkelt unna sig att bara ta det lugnt och göra sådant som man mår bra av. Ylvis får mig att skratta och jag älskar att skratta.


Rebecca

Gör någon glad

Den där känslan som uppstår när du vet att du har gjort någon glad. Är den inte fantastisk? Tänk att du kan göra en annan person lycklig genom så små och enkla sätt. Jag har, som sagt, alltid tyckt om att hjälpa människor och att göra andra glada. Här om dagen fick jag faktiskt vara med om att jag gjorde en människa glad genom en så enkel handling att jag inte ens tänkte på att det kunde göra denne glad. 

  Det är inte alltid de stora gärningarna som är de bästa och viktigaste. De små gärningarna är minst lika viktiga. Tänk att du genom en enkel hälsning kan lysa upp en annan människas dag. 

  Jag har en uppgift åt er för nästa vecka som startar i morgon. Försök göra någon glad eller hjälpa någon minst en gång per dag. Kom ihåg att det inte behöver vara så märkvärdigt. Du kan t.ex. hälsa på någon som ser ensam ut, håll upp dörren för någon, fråga om du kan hjälpa, ge komplimanger osv. En liten vänlig handling kan betyda så mycket. 

Rebecca