Vart tog tiden vägen?

Ibland kan jag se framför mig hur min framtid kommer att se ut, eller åtminstone hur jag skulle vilja att den ser ut. Ibland kan jag bara ta en dag i taget och inte tänka på framtiden alls. Jag antar att det är livet. 

  Jag tror dock att vi människor borde leva mer i nuet. Jag tror inte det är så konstigt att dagens statistik över antalet utbrända/utmattade i samhället ständigt ökar. Inte med tanke på dagens stress med allting. Jag dras själv med i all stress, men trots det förstår jag inte varför allting förväntas gå så snabbt. För det är ju så. Allting ska fungera snabbt och smidigt idag, helst många saker på samma gång där till. Multitasking, så att säga, är idag ett begrepp som de flesta känner till och som de flesta använder sig av. Vart tog tiden när folk tog tid på sig och gjorde en sak i taget vägen?

Än en gång, 

Predikaren 3:1-8.

Rebecca