10/30/2016

Här bor jag! Äntligen!

Jag har fått mitt namn på dörren! Nu bor jag här på riktigt! Det är med barnslig entusiasm jag reagerar när jag kommer hem efter nästan en hel vecka hemhemma. Nu står det inte längre bara ett tråkigt lägenhetsnummer på min dörr. Nu står där mitt efternamn med stora vita bokstäver och jag jublar: NU är det på riktig!

Rebecca

10/27/2016

Grattis på födelsedagen!



Moffas flicka
Becca

Rygguppdatering, post-op

Jag fick massage igår kväll eftersom jag länge lidit av spända axlar. Jag frågade efteråt hur jag kändes och fick svaret att jag är spänd på helt andra ställen än jag brukar. Det är faktiskt positivt! Nu är jag spänd i axlarna (antagligen pga lite stress och dylikt), men inte i övre ryggens muskler eller kring skulderbladen. Det betyder alltså att operationen har hjälpt massor! Nu belastas inte min rygg på samma skadliga sätt som den gjorde tidigare. Det är alldeles underbart! Jag har heller inga ryggsmärtor längre och jag kan stå och diska fastän högen av smutsiga tallrikar är enorm. Jag känner mig fysiskt frisk på riktigt nu, tjoho!

Rebecca

10/23/2016

Håll i hatten

Ibland är jag för lite och ibland är jag för mycket. Var ligger balansen? Vad är egentligen det där lagom och hur hittar man dit? "Var den du är" skulle någon säkert säga, men vad gör man om man inte vet vem man är? Vad gör man om man så länge prioriterat sig själv allra minst att man helt enkelt inte har hunnit hitta sitt sanna jag? Och hur vet man att man vet? Vad är det som gör jag till jag?

Tankar som dessa har snurrat i mitt huvud de senaste kvällarna och har stört min nattsömn. Mitt kontrollbehov gråter i brist av kontroll och jag gråter för att någonting inuti mig gråter. Däremellan skrattar, myser och lever jag mer än på länge. Det är som om hela tillvaron är en storm av både gott och ont. Jag vet inte vad jag ska göra, så jag håller i hatten och vandrar vidare.


Rebecca

10/15/2016

När ett avslag kommer nära

Asylsökanden får dagligen tunga och jobbiga avslag. Vi finländare vet om det, men hur mycket gör vi åt det egentligen? Var ligger "det rätta" med att skicka tillbaka flyktingar till krigszoner? Ingenstans!

Tänk om det vore du eller jag? Skulle vi inte vilja tas emot med medmänslikghet efter att ha kommit bort från katastrofområden? Förstås!

Jag fick ett väldigt ledsamt meddelande av en god vän häromdagen. Migrationsverket har beslutat att avslå hennes pojkväns asylsökan. Nu ska han skickas tillbaka till ett land i krig och tvingas därmed lämna tryggheten och kärleken kvar här i Finland.

Jag tror på bönens kraft. Jag ber för min vän och hennes pojkvän, jag ber för deras relation. Jag ber om Guds beskydd. Jag ber om medmänslighet. Jag ber att det här ska få ett lyckligt slut.

Be för C & A. De behöver alla böner de kan få.


Rebecca

10/12/2016

Grammatiktent i sikte

Substantiv är namn på ting, 
till exempel boll och ring 
Verb är sådant man kan göra, 
som att hoppa, se och höra 
Adjektiven sen oss lär, 

hurudana tingen är.

Och så resten av den svenska grammatiken till den ramsan då bara. Den skulle bli oändligt lång. Det är svårare än man tror att lära sig den korrekta grammatiken på sitt eget modersmål. 


Rebecca

10/11/2016

En rad från ovan

Mina tankar och känslor har blandats ihop till en enda röra och mosas och snurras ihop som frukter i en smoothie-maker. Jag borde antagligen inte blogga just nu. Jag har läst att en god bloggare inte bloggar utan mening i sitt inlägg, vilket antagligen stämmer in på mina rader ikväll. Ändå kan jag inte låta bli. Jag har någonting som trycker på inifrån igen, någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Då brukar det vara bra för mig att skriva.
  Det skulle kunna vara saknad, längtan, rädsla eller känslan av ensamhet, men samtidigt skulle det kunna vara kärlek, förväntan, glädje eller känslan av samhörighet. Antagligen är det en blandning av alltihop. Jag brukar känna mig olustig och förvirrad när jag inte riktigt vet vad som händer.

Let go, let God. Släpp det och låt Gud komma in och ta hand om det. Se, jag kunde ge mig själv råd tänkte jag först när orden kom till mig. Men strax efter tankens uppkomst insåg jag att det inte stämmer. Let go, let God är nog inte ett råd från mitt inre. Det är nog mäktigare än så, eller hur?

Rebecca

10/08/2016

På te två trappor upp

Idag är jag tacksam för min underbara vän Elin.

Tack för att du kom hem till mig och hjälpte mig att färga håret när jag inte hade råd att gå till frisören.
Tack för att du stannade och drack en kopp te efteråt.
Tack för den spännande kvällspromenaden några timmar senare.
Tack för kvällsteet hemma hos dig efter det lilla äventyret.
Tack för alla fina diskussioner.

Tack för en fin dag!


Rebecca

Herren vår Gud vill vi tacka



Rebecca

10/06/2016

Omställning

Varje dag när jag kommer hem från skolan tittar jag på tavlan innanför dörren där det står vem som bor på vilken våning och i vilken lägenhet. Varje dag blir jag lika besviken, för efter mitt lägenhetsnummer står det ingenting. Jag har heller inte fått mitt efternamn på dörren till min lägenhet. Det gör det lite svårare för mig att känna att jag verkligen bor där.
   Sedan åker jag hemhem, men där bor jag inte heller. Jag stiger in i mitt gamla rum, men där finns inte längre de viktigaste grejerna som gjorde mitt rum till mitt rum. Sängen är bekväm och bekant, men på nattduksbordet står varken min nattuggla eller min Willow Tree-ängel. Bokhyllorna är bekanta, men där finns inte mina käraste böcker.
   Jag känner mig splittrad. Jag vet inte riktigt var jag står eller var jag bor. Officiellt är jag numera en helsingforsbo, men det känns ingenstans. Jag kommer från Österbotten och har mina rötter där, men det är ju inte mitt officiella hem längre. Så var är mitt hem?
   Mama said home is where the heart is when I left that town, sjunger Lady Antebellum i låten Home is where the heart is. Just nu håller mitt hjärta på att ställa om sig. Jag kan riktigt känna det. Det är en rätt plågsam process emellanåt, men om jag känner efter riktigt noga så känner jag att jag är på väg mot rätt håll. Jag måste bara låta det ta sin tid.
   Allting har sin tid. Livet har sin gång. Men oj vad enkelt det skulle vara om omställningar kunde ske genom ett knäpp med fingrarna.

Rebecca

10/03/2016

Nytt

Det är inte bara nya studier som tar energi och tid. Allting är så nytt och allting suger energi ur mig. Jag skulle ha så mycket att berätta, men huvudet är så fullproppat med allt nytt så bloggen kommer inte i varken första eller andra hand. Men jag är här. Jag lever och anpassar mig. Uppdateringar utlovas.

Rebecca

Efterkontroll

För en dryg vecka sedan var jag på efterkontroll till kirurgen. Han beskådade sitt jobb och såg väldigt nöjd ut. Jag fick full tillåtelse att röra mig som jag vill, dvs. börja träna igen. Jag fick också klartecken till att använda vilken bh jag vill, ingen stöd-bh längre! Allt har gått bra, jag har bra läkhud och såren ser fina ut. Inga fler kontroller till kirurgen är nödvändiga.

Resan har dock inte kommit till sin ände. Nu har jag börjat bege mig in i bh-djungeln för hitta det som passar mig. Jisses, vilka möjligheter det finns! Modell, färg, spets, push-up, utan bygel, med bygel... Aldrig har jag haft så stor valmöjlighet. Det var minst sagt överväldigande. Men på ett bra sätt!

Rebecca