Rebecca
8/31/2013
Stjäla tid?
Jag tycker inte om att släppa en bomb på någon med bekännelser om hur dåligt jag mår. Jag tycker verkligen inte om det. Jag har dock lärt mig att det är ytterst nödvändigt ibland för min egen hälsas skull. Grejen är den att jag känner mig så skyldig när jag berättar om svåra saker som tynger mig. Jag känner mig skyldig till lyssnarens jobbiga känslor, som jag inbillar mig att uppstår. Jag tror att lyssnaren börjar må dåligt av att höra det jag säger. Jag tror att lyssnaren kommer att se mig som en svag, konstig och självisk människa som bara släpper ur sig allt hon känner. Det är jag inte och det vill jag inte stämplas som! Dessutom känns det som om att jag stjäl tid av den som lyssnar. Tid som denne kunde lägga på någonting roligare eller viktigare. Eller tid som denne kunde lägga på någon annan som kanske behöver denne mera än jag, vilket för mig känns som vem som helst.
En gång fick jag en order om att se det från den andra sidan. Se det som om jag vore lyssnaren. Hur skulle jag känna om en människa kom fram till mig och bad att få prata med mig eftersom hon/han mår dåligt? Personligen skulle jag bli glad om en person skulle anse att jag skulle vara en trygg människa att prata med. Jag skulle med öppen famn ta emot en personen i fråga och försöka hjälpa denne på något sätt. Så är jag "funtad". Jag tycker verkligen om att hjälpa andra och jag vill att folk ska kunna lita på mig.
Så om jag lägger ihop dessa ekvationer med varandra borde jag ju rimligtvis få som svar att jag inte borde vara rädd att söka hjälp hos någon jag litar på. Min lyssnare kanske känner sig bra, för att jag sökte mig till henne/honom. Kanske min lyssnare verkligen vill hjälpa mig och anser inte att jag kommer och stör eller stjäl tid.
Enklast är det att fråga. Och det svar du får måste du helt enkelt lita på. Det är trots allt en människa du litar på som du har sökt dig till. Håll bara inte inne dina jobbiga känslor för dig själv! Om du verkligen inte vill släppa dem på någon eller inte har någon som kan hjälpa dig, sök då hjälp hos en kurator eller psykolog. Det är inte värt att hålla jobbiga saker för sig själv om man inte mår bra av det. Detta säger jag av egen erfarenhet.
Rebecca
En gång fick jag en order om att se det från den andra sidan. Se det som om jag vore lyssnaren. Hur skulle jag känna om en människa kom fram till mig och bad att få prata med mig eftersom hon/han mår dåligt? Personligen skulle jag bli glad om en person skulle anse att jag skulle vara en trygg människa att prata med. Jag skulle med öppen famn ta emot en personen i fråga och försöka hjälpa denne på något sätt. Så är jag "funtad". Jag tycker verkligen om att hjälpa andra och jag vill att folk ska kunna lita på mig.
Så om jag lägger ihop dessa ekvationer med varandra borde jag ju rimligtvis få som svar att jag inte borde vara rädd att söka hjälp hos någon jag litar på. Min lyssnare kanske känner sig bra, för att jag sökte mig till henne/honom. Kanske min lyssnare verkligen vill hjälpa mig och anser inte att jag kommer och stör eller stjäl tid.
Enklast är det att fråga. Och det svar du får måste du helt enkelt lita på. Det är trots allt en människa du litar på som du har sökt dig till. Håll bara inte inne dina jobbiga känslor för dig själv! Om du verkligen inte vill släppa dem på någon eller inte har någon som kan hjälpa dig, sök då hjälp hos en kurator eller psykolog. Det är inte värt att hålla jobbiga saker för sig själv om man inte mår bra av det. Detta säger jag av egen erfarenhet.
Rebecca
8/29/2013
Allt har sin tid
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
(Predikaren 3:1-8)
8/27/2013
Gåvor
Jag älskar musik. Det går inte en dag utan att jag på något sätt musicerar. Jag sjunger i princip varje dag och jag tycker om att prova på olika instrument. Jag behärskar en del, men jag är ingen höjdare på något av dem. Nej, sången är min grej. När jag sjunger känner jag mig fri. En sångstund är en av de stunder i livet när jag känner mig fullkomligt glad.
Ibland funderar jag hur mitt liv skulle se ut idag om jag inte hade sången och musiken. Jag skulle helt säkert inte vara den jag är, för musiken har gett mig så otroligt mycket. Jag vet att det är lite konstigt att tänka i dessa banor, men ibland kan jag helt enkelt inte låta bli.
Innan jag lyckades ta mig ur min grop kändes det ofta som om musiken var det ända som folk kände till mig för. Om jag inte hade fått gåvan att kunna sjunga, vem skulle jag vara då? Antagligen ingen. På dessa vägar gick mina tankar. Visst funderar jag fortfarande på det här ibland, men inte på samma "oroliga" sätt.
Idag har jag funnit mig själv och insett att även om sången och musiken fortfarande är en mycket stor del av mitt liv, som jag ogärna skulle ge bort och som jag är så otroligt tacksam för, finns det även andra saker som gör mig till den jag är. Det är någonting som jag är tacksam för att ha upptäckt. För jag tror inte att det är meningen att vi människor ska leva på bara en sak här i livet. Vi har alla olika sidor som vi kan dela med oss av. Alla är vi olika och alla har vi fått en hel massa fina gåvor att använda och dela med varandra. Det är inte bara den där ena saken som gör dig till den du är, även hur bra du är på den eller hur känd du är för den. Du är du och du besitter en hel massa gåvor och erfarenheter som tillsammans gör dig till den du är.
Du är du och du duger, du är du och du duger.
Du är du och du duger. Ja, du passar perfekt i Guds famn.
Rebecca
8/26/2013
Vittnesbörd
"Jag tycker inte om obehagliga känslor som jag inte kan sätta fingret på. Jag tycker de är konstiga, helt enkelt obehagliga. Speciellt om det är ett ihopsläng av en massa olika känslor. Känslor man inte får grepp om. Känslor man inte vet var de uppstod eller kom ifrån. Obehagligt, det är vad jag vill säga om dem."
Jag har varit sjuk, rättare sagt deprimerad. Under många år gick jag omkring med tvångstankar och ångest. Jag hade inte många vänner, mest på grund av att jag inte hade orken att umgås med dem. Under den här tiden var obehagliga känslor min vardag. En dag utan dessa känslor var som en dag utdragen ur en sagobok, så kändes det i alla fall. Dagarna handlade i princip om att försöka orka med skolarbetet, vilket var det ända min energi räckte till. Detta resulterade i sin tur att jag stressade sönder mig på skolarbeten. Jag trodde att jag behövde vara bäst i allt för att folk överhuvudtaget skulle se mig.
Idag låter det här konstigt, även i mina öron ibland. Idag är jag nämligen en helt annan människa. Jag är glad, social och mer eller mindre ett litet busfrö med energi som jag ibland inte vet vart jag ska lägga. Det känns som om jag har hittat mig själv. Det här är den Rebecca jag verkligen är.
Trots detta kommer de jobbiga känslorna tillbaka ibland. Jobbiga stunder och ibland till och med dagar med tvångstankar och ångest. Min ork tar slut och det känns som om jag inte vore värt någonting. Då är jag otroligt tacksam för de vänner jag har. Vänner som jag ännu har svårt att tro på när de säger att de bryr sig om mig. Vänner som sitter vid min sida när jag mår som sämst och som erbjuder sin hjälp. Vänner som lär mig att jag får vara svag när jag tror att jag borde vara stark. Vänner som helt enkelt tycker om mig för den jag är. Dessa vänner är guldvärda. Jag är evigt tacksam för att de har blivit sända till mig. Det gör mig ännu mer övertygad om att det finns en högre makt att tro på, en som hör våra böner.
Hur vi än försöker kommer vi alltid att stöta på gropar i våra liv. Dagar då allting känns jobbigt och ingenting går som man vill. Jag har alltid trott att jag måste vara stark. Jag har alltid trott att jag måste klara mig igenom dessa gropar på egen hand. Detta visade sig vara fel. Jag har lärt mig att man inte alltid behöver vara stark. Jag får vara svag och jag får söka hjälp utan att känna mig som en förlorare. När jag mår som sämst kommer jag inte alltid ihåg detta, det är någonting jag tvingas lära mig ännu bättre.
Med detta vill jag alltså säga att hur djup eller grund grop du än fallit i ska du inte behöva klara dig ur den på egen hand. Det är okej att vara svag ibland. Det är okej att ha en dålig dag. Var bara inte rädd att söka hjälp. Antingen hos en vän, familjemedlem, en annan människa du litar på eller Gud. De finns vid din sida, både när du mår dåligt och när du mår bra.
Rebecca
8/21/2013
Sånger är texter
I mitt liv som "aktiv funderare" är det rätt vanligt att mina funderingar inte får tillräckligt med utrymme p.g.a att det händer mycket i livet för stunden. Jag befinner mig i en sådan period just nu, därför har bloggen stått stilla några dagar. Men idag började min hjärna forma ett inlägg igen. Jag började fundera över hur lite jag har funderat och skrivit på den senaste tiden. Jag har haft så fullspäckat schema den senaste veckan att det helt enkelt inte funnits tid eller ork för sådant. Jag började fundera över mitt senaste blogginlägg, dvs. låten Golden av Lady Antebellum. I den stunden när jag publicerade den kändes det mest som om att jag borde blogga, men jag hade ingen text och därför tänkte jag att en låt är bättre än ingenting. I efterhand, nu när jag började fundera över detta, insåg jag än en gång hur mycket en enda liten sång kan förmedla.
I modersmål talar vi just nu om texter av alla olika slag. Sånger räknas till kategorin "texter". En sång var därför inte helt taget ur luften när jag publicerade mitt senaste inlägg. Sången representerade den dagens text, även om den inte ursprungligen var skriven av mig. Efter att ha funderat över det kom jag fram till att just den sången kanske hade ett budskap till någon. Jag kanske bara var helt omedveten om det.
Så även om det någon gång dyker upp ett inlägg med en sång så ber jag er att lyssna på den. Den kan ha ett gömt budskap. Lyssna och fundera!
Rebecca
I modersmål talar vi just nu om texter av alla olika slag. Sånger räknas till kategorin "texter". En sång var därför inte helt taget ur luften när jag publicerade mitt senaste inlägg. Sången representerade den dagens text, även om den inte ursprungligen var skriven av mig. Efter att ha funderat över det kom jag fram till att just den sången kanske hade ett budskap till någon. Jag kanske bara var helt omedveten om det.
Så även om det någon gång dyker upp ett inlägg med en sång så ber jag er att lyssna på den. Den kan ha ett gömt budskap. Lyssna och fundera!
Rebecca
8/18/2013
8/15/2013
En djupare nivå
I morse när jag hade bestämt mig för att ta min blå skjorta på mig så tänkte jag att jag skulle vara riktigt duktig och stryka den innan. Den var trots allt rätt skrynklig. Jag tog fram strykbrädan och strykjärnet och började stryka skjortan när järnet var varmt. Innan jag fortsätter min historia så kan jag berätta att jag ibland funderar på rätt konstiga saker, t.ex hur varmt ett strykjärn egentligen kan bli. Jag vet inte varför jag får dessa tankar i huvudet, de bara kommer.
Ni kanske redan har lyckats lista ut fortsättningen på min historia. För idag blev det den dagen då Rebecca fick veta exakt hur varmt ett strykjärn kan bli. Aj, säger jag bara. Och dum som jag var vid det tillfället så fortsatte jag styrka skjortan utan att tänka på att kyla ner mitt finger som fått smaka på hettan. Det fick jag sedan ångra bittert på första lektionen för dagen när fingret värkte så mycket att jag bokstavligen svettades av smärtan. Det blev inte många matteuppgifter räknade den lektionen eftersom jag tvingades att kyla ner fingret på alla möjliga sätt för att slippa smärtan. Jag gjorde ett försök med att skriva med vänsterhand, men det gick som det gick. Inte bra alltså. Efter lektionen fick jag springa hem efter is och plåster.
Och vad vill komma fram till med detta? Att man skall ha stor respekt för strykjärn och vara försiktig när du använder dem? Nja, det också, men detta går dessutom att relatera till något på en djupare nivå. Jag tänkte främst på livet. Vi lär oss att ha respekt för livet. Det håller jag med om. Det är trots allt den vackraste gåva vi har fått. Men bara för att vi har respekt för livet innebär det inte att vi inte skall leva det eller vara rädda för att leva våra liv. Jag kommer att använda strykjärnet igen, helt säkert, men nästa gång är jag antagligen lite mer försiktig. Jag ger inte upp bara för att det gick fel en gång. Nej, jag lärde mig av mitt misstag och försöker igen. Så borde det vara i livet också. I livet får vi sår hur vi än försöker undvika det. Utmaningen är att ta sig igenom det svåra i livet och fortsätta se framåt mot det ljusa. Upp på hästryggen igen! "He bliir noo braa!"
Rebecca
Ni kanske redan har lyckats lista ut fortsättningen på min historia. För idag blev det den dagen då Rebecca fick veta exakt hur varmt ett strykjärn kan bli. Aj, säger jag bara. Och dum som jag var vid det tillfället så fortsatte jag styrka skjortan utan att tänka på att kyla ner mitt finger som fått smaka på hettan. Det fick jag sedan ångra bittert på första lektionen för dagen när fingret värkte så mycket att jag bokstavligen svettades av smärtan. Det blev inte många matteuppgifter räknade den lektionen eftersom jag tvingades att kyla ner fingret på alla möjliga sätt för att slippa smärtan. Jag gjorde ett försök med att skriva med vänsterhand, men det gick som det gick. Inte bra alltså. Efter lektionen fick jag springa hem efter is och plåster.
Och vad vill komma fram till med detta? Att man skall ha stor respekt för strykjärn och vara försiktig när du använder dem? Nja, det också, men detta går dessutom att relatera till något på en djupare nivå. Jag tänkte främst på livet. Vi lär oss att ha respekt för livet. Det håller jag med om. Det är trots allt den vackraste gåva vi har fått. Men bara för att vi har respekt för livet innebär det inte att vi inte skall leva det eller vara rädda för att leva våra liv. Jag kommer att använda strykjärnet igen, helt säkert, men nästa gång är jag antagligen lite mer försiktig. Jag ger inte upp bara för att det gick fel en gång. Nej, jag lärde mig av mitt misstag och försöker igen. Så borde det vara i livet också. I livet får vi sår hur vi än försöker undvika det. Utmaningen är att ta sig igenom det svåra i livet och fortsätta se framåt mot det ljusa. Upp på hästryggen igen! "He bliir noo braa!"
Rebecca
8/14/2013
En fin plan
De tre sista veckorna på sommarlovet var väldigt intensiva för min del. Två läger och ännu lite jobb där emellan. Detta resulterar i att jag inte har hunnit samla nya krafter inför skolstarten och det märker jag nu. Redan första riktiga dagen i skolan kändes det ett x-antal gånger väldigt svår att komma igenom lektionerna eftersom jag var, och fortfarande är, så trött. Att ta en tupplur nu kommer tyvärr inte på fråga, eftersom det då kommer bli stört omöjligt för mig att somna i kväll sedan. Det i sin tur för med sig ännu en kort natt och det behöver jag verkligen inte. Nej, jag får nog helt enkelt försöka sova långa nätter denna vecka och vila upp mig en aning på helgen sedan. Lycka till med det önskar jag mig själv. Nåja, jag har en fin plan i alla fall.
Dagens musiktips. Härligt skön musik av Maria Cederholm. Vackra texter, fina melodier och en duktig sångerska. Lyssna, fundera och njut!
Rebecca
Dagens musiktips. Härligt skön musik av Maria Cederholm. Vackra texter, fina melodier och en duktig sångerska. Lyssna, fundera och njut!
Rebecca
8/13/2013
Ps 25:4
Idag började ett nytt läsår. För mig innebar det ett läsår som andra årets studerande på gymnasiet. "Mellanbarn" kallade de oss och visst ligger det någonting i det. Vi är inte nya elever på väg in i ett nytt mönster, men vi är inte heller på väg bort från skolarbetet. Däremot påpekade de ändå i skolan att andra årets studerande brukar vara de tröttaste i skolan eftersom det ligger mycket ansvar och uppgifter på oss. Allt från gulnäbbsintagning och julfestplanerande till studieresor och förberedelser inför studenten.
Jag har dock på känn att det här kommer att blir ett bra läsår. Jag litar på Hans vägledning och tror att jag kommer att passa bra som andra årets studerande. Så brukar det vara för mig. När jag befinner mig i ett skede i livet vet jag om det passar mig eller inte. Alltid just innan jag ska fylla år brukar jag känna att jag är redo att bli ett år äldre, att jag inte passar som 16-åring längre, som ett exempel. Och nu känns titeln "andra årets studerande" riktigt bra. Inte längre yngst i skolan, men inte heller abiturient.
Med detta vill jag önska alla studerande, oberoende vad/var/hur, en riktigt fin start på det nya läsåret.
Rebecca
Jag har dock på känn att det här kommer att blir ett bra läsår. Jag litar på Hans vägledning och tror att jag kommer att passa bra som andra årets studerande. Så brukar det vara för mig. När jag befinner mig i ett skede i livet vet jag om det passar mig eller inte. Alltid just innan jag ska fylla år brukar jag känna att jag är redo att bli ett år äldre, att jag inte passar som 16-åring längre, som ett exempel. Och nu känns titeln "andra årets studerande" riktigt bra. Inte längre yngst i skolan, men inte heller abiturient.
Med detta vill jag önska alla studerande, oberoende vad/var/hur, en riktigt fin start på det nya läsåret.
Rebecca
8/12/2013
Övervarv
Även om jag är en sådan människa som funderar mycket, ibland alldeles för mycket, så har jag också stunder då mina tankar står alldeles stilla. Jag tycker inte om de stunderna. Det känns obehagligt på något sätt. Jag kommer inte på någonting vettigt alls.
Jag befann mig just i en sådan stund. Egentligen har jag inte riktigt kommit ur det än, bara tillräckligt mycket för att forma detta inlägg.
När jag befinner mig i de stunder, när min hjärna står stilla, kan jag inte bestämma mig för någonting. Om någon frågar mig något så kommer jag aldrig med ett vettigt svar.
Jag ser detta problem som en konsekvens på att jag ibland funderar för mycket på saker. Min hjärna går på övervarv och det slutar så småningom med att jag inte kan fundera alls.
Låter min teori som något man kunde tro på? Finns det någon annan som sitter i samma sits som jag?
Rebecca
Jag befann mig just i en sådan stund. Egentligen har jag inte riktigt kommit ur det än, bara tillräckligt mycket för att forma detta inlägg.
När jag befinner mig i de stunder, när min hjärna står stilla, kan jag inte bestämma mig för någonting. Om någon frågar mig något så kommer jag aldrig med ett vettigt svar.
Jag ser detta problem som en konsekvens på att jag ibland funderar för mycket på saker. Min hjärna går på övervarv och det slutar så småningom med att jag inte kan fundera alls.
Låter min teori som något man kunde tro på? Finns det någon annan som sitter i samma sits som jag?
Rebecca
8/11/2013
You are strong when I'm week
Sarah Kelly - Standing on my knees
I've been swept away by a hurricane
But I landed on my feet
It happened fast and all I know is I'm where I need to be, yeah
I'm where I need to be, yeah
Empty handed but free
I'm still standing, still standing
You are strong when I'm weak
So I'm still standing, still standing
On my knees
Its hard to guess
Where this road will lead next
But I'm up for every turn
I know you're near
As You make make my way clear
As I live and as I learn, yeah
As I live and learn, yeah
Empty handed but free
I'm still standing, still standing
You are strong when I'm weak
So I'm still standing, still standing
On my knees
Life left me jaded and numb from the fight
But you brought a second chance at a first try tonight
Empty handed but free
I'm still standing, still standing
You are strong when I'm weak
So I'm still standing, still standing
Empty handed but free
I'm still standing still standing
You are strong when I'm weak
So I'm still standing, still standing
On my knees
Ibland hittar man plötsligt sånger som passar perfekt in i ens eget liv. Den här är en av mina. Läs eller lyssna på den och fundera. Vem vet, kanske den passar just dig också?
Rebecca
Underbart är kort
Idag tog min resa som hjälpledare på årets skriftskola och skriftskoleläger slut. Det känns faktiskt lite tungt... och tomt för den delen. Ända sedan april har detta snurrat på i huvudet nu som då. Det har planerats och fixats och donats. Och nu är det plötsligt slut, efter en hel dag av konfirmationsfester.
Men jag har verkligen varit med om någonting fantastiskt. Det känns verkligen som om jag har hittat någonting som passar mig. Det har fått mig att fundera mycket på min framtid. Jag har länge tänkt att antingen lärare eller sjukskötare vore någonting för mig, men ärligt talat är jag inte riktigt säker mera. Det känns helt enkelt inte lika rätt längre.
Jag tror på att det finns en plan för mig, men att jag inte listat ut den ännu. Jag har dock fått bra vägledning och kommit en bit på vägen efter denna vecka. Tusen tack för det! Och tusen tack till alla er som på något sätt varit med mig under denna resa, både närvarande och i tankarna.
Rebecca
Men jag har verkligen varit med om någonting fantastiskt. Det känns verkligen som om jag har hittat någonting som passar mig. Det har fått mig att fundera mycket på min framtid. Jag har länge tänkt att antingen lärare eller sjukskötare vore någonting för mig, men ärligt talat är jag inte riktigt säker mera. Det känns helt enkelt inte lika rätt längre.
Jag tror på att det finns en plan för mig, men att jag inte listat ut den ännu. Jag har dock fått bra vägledning och kommit en bit på vägen efter denna vecka. Tusen tack för det! Och tusen tack till alla er som på något sätt varit med mig under denna resa, både närvarande och i tankarna.
Rebecca
8/10/2013
Ett livsviktigt redskap
Min hjärna går ofta på övervarv när jag ska försöka sova på kvällarna. Det är då alla mina funderingar dyker upp, alla på en gång. Ibland blir jag till och med tvungen att säga åt mig själv att bara tänka på någonting lättsamt som får mig att somna.
Trots detta är det just när jag håller på att somna som jag får de mest fantastiska idéer om det jag funderar på. Som igår kväll t.ex när jag låg och funderade över vad jag skulle skriva idag. Då dök det plötsligt upp en hel massa bra idéer på blogginlägg. Vanligtvis brukar jag vara alldeles för trött för att skriva upp mina briljanta idéer den tiden på dygnet, men igår skrev jag faktiskt upp rubrikerna som dök upp i mitt huvud. Problemet är bara att texten som formades igår har suddats ut ur hjärnkontoret och det ända jag har nu är en bunt med rubriker.
Jag tror inte på slumpen. Jag tror att det som händer har en mening och jag tror att det finns någon som håller koll på allt detta. Våra hjärnor är fantastiska och livsvikta redskap för att vi människor ska kunna leva. Jag tror inte att något så häftigt kan ha skapats av en slump. Jag tror det finns en skapare.
Så texterna som skapades igår kanske inte var så briljanta som jag först trodde. Kanske det istället var meningen att just detta inlägg skulle formas. Det tåls att fundera på.
Rebecca
Trots detta är det just när jag håller på att somna som jag får de mest fantastiska idéer om det jag funderar på. Som igår kväll t.ex när jag låg och funderade över vad jag skulle skriva idag. Då dök det plötsligt upp en hel massa bra idéer på blogginlägg. Vanligtvis brukar jag vara alldeles för trött för att skriva upp mina briljanta idéer den tiden på dygnet, men igår skrev jag faktiskt upp rubrikerna som dök upp i mitt huvud. Problemet är bara att texten som formades igår har suddats ut ur hjärnkontoret och det ända jag har nu är en bunt med rubriker.
Jag tror inte på slumpen. Jag tror att det som händer har en mening och jag tror att det finns någon som håller koll på allt detta. Våra hjärnor är fantastiska och livsvikta redskap för att vi människor ska kunna leva. Jag tror inte att något så häftigt kan ha skapats av en slump. Jag tror det finns en skapare.
Så texterna som skapades igår kanske inte var så briljanta som jag först trodde. Kanske det istället var meningen att just detta inlägg skulle formas. Det tåls att fundera på.
Rebecca
8/09/2013
Ny blogg och nya möjligheter
Man växer ganska mycket på två och ett halvt år.
Speciellt i tonåren.
Och ännu mer speciellt i mitt fall.
Därför valde jag att lägga ner min gamla blogg, som jag skapade en kall vinterdag för just två och ett halvt år sedan, och börja på någonting helt nytt.
Hej och varmt välkommen till min nya blogg! Jag heter Rebecca och jag är en glad gymnasieelev med många funderingar och tankar som jag gärna delar med den som tar sig tid att lyssna, eller i detta fall, läsa.
Häng med så får du se!
Rebecca
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)