Smärta

Jag minns mycket väl en gång när jag var 9-10 år och steg snett när jag var ute och lekte med några kompisar. Jag minns att det tog fruktansvärt ont, men jag bestämde mig för att inte gråta. Jag lyckades dock bara hålla tillbaka gråten några sekunder innan en enorm våg av smärta sköljde över mig. Jag ropade medan tårarna sprutade.
   Sedan dess har jag drabbats av många olika fysiska smärtor och utvecklat en ganska hög smärttröskel (inte enbart enligt mig själv). Huruvida det är bra eller dåligt kan diskuteras. Jag vet dock att det finns otaligt många varianter av fysisk smärta och att det är omöjligt att jämföra sin smärta med andras smärtor. Jag vet t.ex inte vilken sorts smärta en person med cancer, MS eller artros kämpar med. Jag vet inte hur det är att lida av Hortons huvudvärk, kronisk borrelia eller fantomsmärta. Jag vet inte hur det känns att föda barn. Därför känns det emellanåt så fånigt av mig att klaga på ett stukat finger, migrän eller decimeterlånga operationssår. Det tar väldigt ont, men kan högst antagligen inte på något sätt mätas med ovanstående sjukdomar. Den värsta smärtan jag själv drabbats av är smärtan av ett rejält ryggskott. Då hade jag så ont att jag varken kunde sitta, stå eller ligga. Jag ville inte äta, det tog ont att andas och jag ville gråta men kunde inte eftersom det tog så ont. När det var som värst ropade jag att jag inte orkar längre.
 
Jag har en hel del nära och kära som regelbundet eller dagligen lider av olika sorters fysiska smärtor och jag har på känn att mina ryggskott inte skulle vara så fruktansvärt extrema om de blev jämförda med dem. Här räknar jag också in min smärttröskel. Det här inlägget vill jag tillägna dem som känner sig träffade. Jag lider med er. Jag tänker på er och jag ber för er. Jag vet inte exakt hur ni känner, men jag vet hur det är att ha sjukt ont.

Rebecca

Den sorgliga sanningen?

Jag har ibland väldigt svårt att säga min åsikt angående stora debatter, speciellt på sociala medier. Jag vet egentligen inte riktigt varför. Kanske är jag rädd för att säga någonting fel. Kanske är jag rädd att såra någons känslor. Kanske jag inte känner mig som rätt människa att uttala mig. Men nu kan jag inte hålla tyst. Inte nu när mitt eget modersmål svartmålas av människor som mycket tydligt inte vet vad de pratar om.
   Ingen har missat videon som Perussuomalaiset Nuoret har lagt upp på sin hemsida. Till och med Aftonbladet på andra sidan viken har reagerat. I nuläget har filmen visats över 200 000 gånger och även delats allt för många gånger. Det är säkert att säga att PS-ungdomarna har lyckats fånga den uppmärksamhet de hoppades på. Därför tänker jag inte dela videon. Jag tänker inte ens dela någon bild, för jag vill inte hjälpa dem att sprida deras sjukt låga och barnsliga verk. De hackar dessutom inte bara ner på svenskan. De strider även mot religionsfriheten.
   Jag har fått gåvan att förstå. Jag förstår ganska mycket, ganska bra. Jag kan förstå varför folk fungerar och agerar på olika sätt och vis. Jag kan förstå hur folk känner. Men jag kan inte förstå PS-nuoret. Jag kan bara inte. Och om jag försöker förstå så kommer jag bara till den sorgliga slutsatsen att deras tankar och åsikter har väckts i uppfostran och uppväxt. Jag kommer fram till att de inte har blivit tillräckligt bildade. Jag kommer fram till att de måste vara rädda för en så liten minoritet som finlandssvenskan – vilket i sig självt är sorgligt – att de inte vet hur de ska reagera och reagerar därför så naivt som de gör. De vet helt enkelt inte bättre. Det tar ont i mig att skriva det, men det är den enda slutsatsen jag kommer fram till.
   Hjälp mig att förstå bättre om ni kan, för jag vill inte tro att min egen generation är så själviskt och hatiskt sinnad. Hjälp mig att förstå hur och varför vi har hamnat hit i den här sitsen. Är det någonting som jag själv inte ser?


Rebecca

UMK17 - Alva

Rebecca

Julhelg

Någonting av det bästa jag vet med dagarna som följer julafton är att stiga upp på morgonen, sätta mig i vardagsrummet och njuta av dofter, belysning och saker runtomkring mig. Det doftar jul; gran, choklad, ljus och julblommor. Granens ljus lyser behagligt upp det dunkla rummet. Julklappar ligger utspridda i rummet och jag ser på dem med glädje, eftersom jag fått dem av nära och kära. Det är lugnt och tyst. Det är fridfullt. Jag njuter.

Rebecca

Juldagsmys

Juldagen har spenderats i den ultimata mysutstyrseln: Onepiece. Ful som stryk, men ack så skön att bära. 

Rebecca

Lucka 24 - Har du rum?

Julkyrkan har varat, maten har ätits och klapparna är öppnade. Jag sitter i vardagsrummet och lyssnar på när min bror spelar julpsalmer på pianot. Julfriden har anlänt.
   Vem brukar fira sin födelsedag utan att själv delta i firandet? frågade prästen i kyrkan idag. På julen firar vi Jesu födelsedag, men med dagens stress glöms det bort ibland. Har du rum för gudasonen? Det är trot allt tack vare honom vi får fira jul.

Tack till er alla som har följt med min julkalender! Jag är människa och agerar som en människa. Därför har en del luckor blivit ihopslagna och därför har en del luckor inte sett ut som jag kanske hade tänkt från början. Men jag hoppas att jag har kunnat bringa er någonting med mina funderingar. En skön lässtund om inget annat. Jag hoppas även att ni får en riktigt god jul och en skön julhelg!

Allt gott,

Rebecca

Lucka 23 - Dan för dopparedan

Jag har hört många olika varianter av julfriande för skildmässobarn. Om barnen umgås med båda föräldrarna innebär det ofta två olika julfiranden. En del delar upp dagen, t.ex att barnen är med mamma från morgonen och hos pappa på kvällen. En del firar dagen före eller dagen efter. En del firar en helt annan dag.
   Vi har alltid haft varannan julafton hos mamma och varannan hos pappa. Hos den vi inte tillbringat julafton har vi firat julen dagen före, dvs. på uppesittarkvällen. I år var inget undantag. Vi har just avslutat julfirandet med nykomlingen i familjen för första gången. Det var en fröjd att se hans intresse för paketbanden och julpappret. Ännu roligare var det att se hans intresse för de saker han fick. Han var så i gasen och kröp från den ena saken till den andra och hann inte riktigt med själv. Till sist var han så utmattad att han somnade i pappas famn på bara några minuter.
   Nu är vi alla trötta så jag tror inte att det blir en så långvarig uppesittarkväll här i huset. Det har varit en spännande dag på många sätt och vis.

Har du traditioner för uppesittarkvällen?

Rebecca

Lucka 21 & 22

Dan före dan före dopparedan. Jag skickade in mitt sista skolarbete idag och försöker gå in i "Christmas mode", men både kropp och knopp har arbetat så hårt att de inte riktigt vet hur de ska slappna av ännu. Därför slår jag ihop två luckor igen och bjuder er på några av mina favoritjulsånger. Lyssna på budskapet och minns varför vi egentligen friar jul.

Rebecca

Lucka 19 & 20

Livet kom emellan. Det låter så klyschigt, men det kan vara ack så sant ibland. Jag har haft mycket på gång och har helt enkelt glömt bort min lilla julkalender. Men vi kan ju ta fram en fundering utav det också, för man hinner väldigt sällan med allt. Det är antagligen en orsak till varför vi har ordet prioritering. Vi måste prioritera. Vad vi prioriterar är var och ens eget val, men vi prioriterar varje dag. Jag är själv ganska dålig på att prioritera, speciellt mig själv. Jag lägger helst alla andra före, men det går ju inte i längden. Det har jag - och många andra - fått lära mig/sig den hårda vägen.

Så hur prioriterar du? Vad ligger först på dina listor? Vad prioriterar du varje dag?

Jag skulle gärna skriva mer än vad jag gör, men det är någonting som hamnar under andra prioriteringar.

Rebecca

Lucka 18 – Storasyster

Mina tre första levnadsår levde jag som ensambarn. Sedan blev jag – som treåring – storasyster till min lillebror. 17 år senare blev jag storasyster åt min andra lillebror.

   När jag var liten önskade jag att jag skulle få en lillasyster. Jag har hört att jag blev arg när pappa berättade för mig att jag hade fått en lillebror. När jag sedan fick reda på att jag skulle bli storasyster igen dök faktiskt samma önskan upp, den som jag hade haft 17 år tidigare. Jag önskade mig fortfarande en lillasyster. Men någonting inuti mig visste ändå att det inte skulle bli så. Min magkänsla skrek att jag skulle vänta mig en till lillebror och så blev det. 

   Jag skulle inte byta bort mina bröder för någonting i världen. Jag är rätt bra på att vara syster till pojkar, om jag får säga det själv. Det är precis så här det ska vara. Jag visste bara inte det tidigare. 

   Jag är även en fruktansvärt stolt storasyster. Det var jag redan när jag fick se den äldre av mina yngre bröder för första gången och stoltheten fördubblades när jag blev storasyster för andra gången. Eller nej, den gjorde mer än fördubblades. Idag är jag en ännu mer stolt storasyster över båda mina bröder än vad jag någonsin varit. Inte för någonting speciellt egentligen. Bara för att jag får kalla just dem mina bröder. 

Om du har syskon, fundera på hur mycket de betyder för dig. Låt dem få veta hur mycket du älskar dem.

Rebecca

Lucka 17 – Jourreformen, fortsättning

Rebecca

Lucka 16 - Den gyllene regeln

En vän bad mig att beskriva henne med ett fåtal ord. Hon hade redan fått tre ord av en annan människa, så hon berättade vilka de var. Jag smakade på orden en stund och kunde konstatera att jag inte skulle ändra på dem.
   Efter det här började jag fundera på hur människor runt omkring skulle beskriva mig. Hur skulle t.ex. mina nya studiekompisar beskriva mig med ett par ord? Hur ser jag ut i deras ögon? Vad är jag för människa enligt dem? Jag har ingen aning.
   Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Den välkända gyllene regeln. Men gör vi alltid så? Behandlar vi alltid andra så som vi själva vill bli behandlade? Om inte, vad kan vi göra för att ändra på det?

Rebecca

Lucka 15 - Motvind

Jag har gått i motvind idag. Jag visste att dagen skulle bli lång, men jag visste att den skulle avslutas hemhemma, vilket gav mig en extra skopa viljestyrka.
   Jag skulle alltså packa ihop och åka hem till Österbotten inför julen. Jag skulle städa hela lägenheten för att inte behöva komma tillbaka till ett bombnedslag. Jag skulle tömma kylskåpet och föra ut soporna för att inte mötas av stank. Däremellan skulle jag till skolan på årets sista föreläsning. Det gick bra ända tills jag skulle laga mat. Jag tappade ett ägg på det nystädade golvet och efter det började vinden vina.
   Jag missade spårvagnen. Stod och väntade på nästa, men snart fick vi budet att det hade uppstått ett problem i spårvagnsnätet och att inga spårvagnar skulle komma. Jag fick därmed släpa hela min tunga megapackning över till en annan linje en dryg halvkilometer bort. Vid det här laget hade jag kommit på tre saker jag hade glömt att packa med mig.
   Jag kom mig till tågstationen och in i tåget. Då insåg jag att jag hade glömt ännu en sak. En viktig sak dessutom. Jag fick snabbt tänka ut en reservplan.
   Sedan började skriva på ett skolarbete. Det gick bra ända tills min dator fick fnatt. Plötsligt kunde jag inte använda musplattan, som började leva ett eget liv, samtidigt som en massa program startade upp sig själva. Resten av tågresan gick åt att försöka åtgärda problemet, söka igenom filer och kontrollera antivirusprogrammen. När jag var framme höll jag på att missa min avstigning p.g.a. att jag glömde min skarf på hyllan vid min sittplats på tåget.
   Men när jag hade mött mamma på tågstationen, fått in all packning i bilen och satt mig på passagerarsätet i bilen kom avslappningshuvudvärken. Jag var äntligen hemhemma.

Nu ligger jag i min egen säng i mitt eget rum i mitt eget hemhem. Jag känner mig nöjd, jag har fått julfiilis och jag vet att jag får sova hur länge jag vill imorgon. Slutet gott, allting gott.
   Vi har alla dagar då det känns som om vi känpar i motvind. Jag tror att det kan vara extra viktigt att titta tillbaka på dagen innan du somnar och fundera på vad som har gått bra och vad du kan vara tacksam över, trots motgångarna.

Dagens uppgift kan inte jag ta äran över att ha kommit på, men lyder så här: Se tillbaka på din dag. Tänk ut tre saker som du är nöjd över, tre saker du är tacksam för och tre saker du ser fram emot imorgon.

Rebeccas svar: Jag är nöjd att jag städade lägenheten, att jag började skriva på min hemtent och att jag fick komma hemhem. Jag är tacksam över de studiekompisar jag fått denna hösttermin. Jag är tacksam för hjälpande händer och för min familj. Imorgon ser jag fram emot att få en sovmorgon, att få träffa resten av familjen och att njuta av min hemstad.

Nu är det din tur!

Rebecca

Lucka 14 - Öppet brev

Kära regering,

det räcker tydligen inte att skära ner på vårdpersonalens löner, vilket i sig är ett fruktansvärt ogenomtänkt och oansvarigt förslag på hur landet ska spara pengar. Varför ta bort en del av lönen från dem som redan har låg lön? Har ni någon gång ens funderat på att minska på de högre uppsattas löner, t.ex. er egen? Hur mycket skulle det egentligen påverka er vardag?
  Nu tänker ni dessutom ta bort en av de få svenskspråkiga omfattande jourerna i Österbotten. Tvåspråkigt land, my ass. Det är ju rent ut sagt fånigt! Hur tänker ni? Jag är minsann inte den enda som undrar, men det vet ni redan.
   Jag har ingenting emot finskan, men det betyder inte att jag inte vill kunna bli betjänad på mitt modersmål. Har ni, kära regering, tänkt på hur enkelt det vore för oss finlandssvenskar att flytta till Sverige? Är det det ni vill? Vet ni vad ni går miste om?

Och så har vi ju studiestödet. Jag kan inte låta bli att ta upp det också även om det kanske inte hör hit.
   Finland är ett av världens ledande utbildningsland, men hur länge tror ni det håller ifall ingen har råd att studera? Ta inte studiestödet till försvar i den här frågan! För det första finns det många som verkligen inte vill ta ett lån så tidigt i livet. För det andra undrar jag varför ni vill minska studerandenas rättigheter till ett normalt studieliv? Jag får fullt studiestöd och bostadstillägg, men när jag betalat hyran har jag 24€ kvar att leva på resten av månaden. Jag kan inte ens handla mat för en vecka med de pengarna.

Så, kära regering. Vad har ni att säga till ert försvar?


Rebecca

(P.s. Nej, det här är ingenting jag sänder till någon. Jag vill bara få fram min åsikt på ett kraftfullt sätt)

Lucka 13 - Sömnlösa nätter

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då. 

Zacharias Topelius - Vintergatan

Jag är en kvällsgrubblare och har ofta långa perioder av sömnlösa kvällar på grund av detta. Jag har aldrig riktigt hittat något bra sätt att stänga av tankarna. Jag tror inte att jag är den enda med detta problem. Jag tycker dock att Topelius målar upp en god bild av hur vi skulle kunna se på våra sömnlösa nätter. Jag läste också någon annan stans att man borde lära sig att njuta av de nätter vi ofrivilligt vakar. Hela tillvaron skulle ju kännas så mycket lättare, inte sant?

Vad gör du när du inte kan somna? Hur ska vi finna glädje i sömnlöshet?

Rebecca

Lucka 12 – Be

Om du skulle be för någon just nu, vem skulle du be för?

Rebecca

Lucka 11 – En ny sida

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på mitt bloggande. Jag har frågat runt lite för att ta reda på vad mina läsare tycker. Jag vill tacka så mycket för de fina kommentarerna och den uppmuntran jag har fått för mitt skrivande! Det som gläder mig mest är att jag tydligen har kunnat beröra eller väcka tankar hos andra och det är en viktigt del av varför jag skriver i ett öppet forum.
   En sak som jag dock har fått höra är att en hel del av er tycker att jag är lite för "hemlighetsfull" i mitt skrivande, dvs. att ni inte riktigt får tillgång till hela historien, om jag har förstått er rätt?
   När jag började blogga var det ett sätt för mig att dagligen få göra någonting som jag brinner för, samtidigt som jag kunde känna att jag fick min röst hörd. Sedan dess har jag utvecklats något otroligt och idag står jag på en helt annan grund än vad jag gjorde då. Jag har börjat öppna på det lock jag har haft slutet. Jag har börjat berätta sådant jag inte förr har vågat prata om. Orsaken till att jag ibland kan verka hemlighetsfull eller kanske inte ger ut all information är att jag fortfarande är osäker. Jag vet vad jag vill, men jag vet inte alltid om jag är redo för det. Att verka hemlighetsfull har därför blivit en täckmantel. Jag skriver, men inte allt.
   Jag är ledsen ifall mitt sätt att skriva har irriterat någon. Det här är en stor process för mig för att nå till målet: att kunna prata öppet om det mesta. Jag tror ändå att många av er har märkt att jag blir modigare och visar en ny, mer personlig sida av mig själv. Jag hoppas bara att ni orkar stå ut med mina icke-sagda hemligheter ännu ett tag. Ni som läser min blogg betyder mycket för mig och att ha er med mig i min personliga process är guld värt.

Här har jag själv svarat på en av era kommentarer, så därför avslutas inte denna lucka med en fråga.


Rebecca

Lucka 10 - Säg det igen

Jag är helt säker på att jag inte är den enda som ångrar en hel del de sagt. Otaligt många gånger har jag tänkt tillbaka på olika situationer och önskat att jag skulle kunna vrida tillbaka tiden och formulera mig på ett annat sätt, säga någonting helt annat eller rent utav inte säga någonting alls.
   Det finns dock ett tillfälle som jag brukar tänka tillbaka till ibland där jag aldrig skulle ändra på de ord jag yttrade just då. Det är de sista orden jag sade åt min moffa innan han dog.
   Vi glömmer lätt bort att visa vår kärlek och uppskattning för människor omkring oss. Allt för ofta tar vi den för given och jag tror att vi alla skulle må bra av att visa vad vi känner för våra nära och kära lite oftare. Vi vet ju inte när livets sista dag kommer. Det kan inte finnas för mycket kärlek.
    Moffa var för svag för att svara mig, men hans ögon sade "Detsamma, vännen".

När berättade du senast hur viktiga dina käraste är för dig? Om du bara skulle säga en mening, vad skulle du säga?

Rebecca

Lucka 9 – I din hand

Många som känner till min historia – mina bördor jag burit, gärningar jag utfört och tankar jag tänkt – har frågat mig hur jag klarade mig igenom det allra mörkaste. Svaret skulle kunna vara hur långt som helst, men det finns en psalm i Psaltaren som sammanfattar det rätt bra.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.

Om jag står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör.

Innan ordet är på min tunga

vet du, Herre, allt jag vill säga.

Du omger mig på alla sidor,

jag är helt i din hand.

Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd.

(Ps. 139:1-6)

Även i de mörkaste av stunder har jag haft någon vid min sida. Även när jag har känt mig som den ensammaste människan på jorden har jag aldrig varit helt lämnad.
   Jag tror inte att Gud vill att vi ska må dåligt, men jag tror att vi med Hans hjälp kan få ut någonting gott ur de svårigheter vi tvingas gå igenom. Jag har lärt mig otroligt mycket av mörkret. Det jag är mest tacksam över är min förstärkta relation till Han som alltid funnits vid min sida. Jag såg det kanske inte då, men nu kan jag se tillbaka och förstå saker och ting på ett helt nytt sätt. Jag förstår inte allt, men jag tror att jag förstår så mycket jag behöver förstå.

Tänkt tillbaka på en svår tid eller händelse i ditt liv. Kan du se hur Gud bar dig i sin hand? Har du fått ut någonting positivt ur det negativa?

Rebecca 

Lucka 8 – Musiken i Finland

Jean Sibelius föddes den 8.12.1865 i Tavastehus. Han hade svenska som modersmål, men lärde sig finska genom skolan och blev därav tvåspråkig. Under sin levnadstid skrev han hundratals olika musikaliska verk, varav Finlandia är den mest kända av dem alla. I Finland firas Jean Sibeliusdagen (eller den finländska musikens dag) på Sibelius födelsedag, eftersom han idag anses vara en av landets nationalhjältar. Detta tack vare hans hjälp till att forma Finlands nationalidentitet.

Finland har haft en hel del framgångsrika kompositörer genom tiderna, men förekomsten av kombinationen Finland och populärmusik har aldrig varit riktigt stor. Nu har däremot Saara Aalto stigit ut i rampljuset och tagit sig ända till finalen i den brittiska sångtävlingen X-Factor. I måndags var Aalto på blixtvisit i Helsingfors och uppträdde på Senatstorget. Undertecknad befann sig i den enorma publiken och tog del av den fantastiska live-show som Aalto bjöd på. Hon är en extremt duktig liveartist och äntligen behöver inte Finland skämmas över musiken vi skickar utanför landets gränser, vilket har varit fallet under många år i ESC.

Vilken betydelse har finländsk musik för dig? Hur ofta lyssnar du på musik från Finland?


Rebecca

Lucka 7 – Be om hjälp

På sidan 80 i boken Humlans hemlighet – En liten bok om att våga, skriven av Patricia Tudor-Sandahl (2014), står det så här:

Våga be om hjälp

Det finns en särskilt sorts mod i att vända sig till och inte från varandra och medge att vi människor behöver varandra. Ingen är sig själv nog. Man klarar inte allt på egen hand.

Vi människor går ofta efter det välanvända ordspråket Ensam är stark. Det är inte bara barnen som säger kan själv, vi gör det allihopa. Nästan dagligen. Ibland allt för ofta. För visst skulle det vara enkelt ifall man kunde fixa allt på egen hand? Att inte behöva dela ut uppgifter, bördor och tunga tankar till människor runt omkring en själv. Men livet är inte enkelt. 

   Jag är själv väldigt dålig på att be om hjälp när jag behöver den. Det vet ni alla som följt med min blogg ett tag nu, för jag har erkänt det förr, men det tåls att erkännas igen. Jag har blivit bättre på att göra det, men inte tillräckligt bra. Jag tror att många sitter i samma sits, så därför tar jag upp det igen. 

   Ensam är inte stark. Ensam är inte lycklig. Se på Adam som fick Eva redan i begynnelsen. Se på Jesus som sände ut sina lärjungar två och två. Se på vem som helst, för du kommer att märka det vart du än vänder dig. 

När tänkte du senast kan själv? Bad du om hjälp eller inte? Av vem skulle du kunna be om hjälp?

Rebecca

Lucka 6 - Finland 99 år

Vårt land, vårt land, vårt fosterland, 
Ljud högt, o dyra ord! 
Ej lyfts en höjd mot himlens rand, 
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, 
Mer älskad än vår bygd i nord, 
Än våra fäders jord.


Vad betyder självständighet för dig?


Rebecca

Lucka 5 - Olika åsikter

När jag och mitt gymnasiegäng skulle gå skilda vägar bestämde vi att vara noggranna med att inte tappa kontakten. Jag tror det är många som säger det, men jag tror också att många misslyckas. I dagens läge är det dock mycket enklare att hålla kontakten tack vare sociala medier. Jag och mina gymnasievänner har kontakt med varandra varje vecka via whatsapp.
   För ett par veckor sedan startades en het diskussion angående kön och genus i vår gruppchatt. Det märktes snabbt att vissa av oss hade helt olika åsikter och jag tror att vi i vissa stunder blev smått irriterade på varandras ord. Till slut blev det bestämt att vi avslutar vår diskussion kring ämnet och väntar tills vi kan diskutera ansikte mot ansikte för att lättare undvika missförstånd.
   Vad som var så fantastiskt med det här var att vi alla kunde skriva under att vi inte låter våra åsikter komma i vägen för vår relation till varandra. En del av oss förstod inte alla tankar och åsikter, andra förstod men kunde inte hålla med, men det kom aldrig emellan vår vänskap.
    Jag vet med säkerhet att jag har andra tankar, åsikter och en annan tro än flera av mina vänner i gruppen. Men jag vet samtidigt att jag är accepterad för det på samma sätt som jag accepterar dem. Vi lär oss dessutom väldigt mycket av varandra just tack vare våra olikheter. Vår vänskap är verkligen guldvärd och den är väldigt viktig för mig.

Hur ser du och dina vänner på era olika åsikter? Låter ni dem försvaga eller förstärka er vänskap?

Rebecca

Lucka 4 - Att leva i nuet

Jag hade privilegiet att umgås med en några månder gammal sötnos för ett tag sedan och blev åter påmind om hur fruktansvärt snabbt tiden går. Det är inte alls länge sen min yngre lillebror var så liten, men jag hade nästan hunnit glömma bort hur små babysar är, hur begränsat de kan röra sig och hur hur lite de "pratar". Jag hade glömt bort (eller kanske förträngt) den där stanken av avförig som enbart består av modersmjölk. Jag hade nästan hunnit glömma bort den där underbara babydoften. Jag skulle inte gå tillbaka, för jag vill se min bror växa och bli den han är menad att vara, men jag skulle gärna bli bättre på att leva i stunden.
   Lev i nuet, seize the day, carpe diem. Vi skyltar om det och marknadsför det väldigt mycket, men vi lever inte efter det så mycket som vi skulle vilja eller tror att vi gör. Speciellt inte nu i juletid! Jag har stressat i några veckor nu och har nuddat näsan i väggen några gånger. Det i sig gör mig inte så orolig. Det som gör mig orolig är att så många i min närhet - främst i min egen ålder - känner detsamma. Varför, undrar jag. Varför blir det så?

Vad gör du för att varva ner? Hur och när tar du en paus? Vad fungerar för dig?
   Minns dina svar nästa gång du känner stressen krypa fram och ta dig tid att ta det lugnt.


Rebecca

Lucka 3 - Lyssna

Den senaste tiden har jag tänkt en hel del på att lyssna. Inte bara på andra människor, utan främst på Gud. Att be behöver inte vara mer invecklat än en suck, en tanke eller ett ord. Men jag tror att många av oss glömmer bort att lyssna efter svar och vägledning. Jag har i alla fall tendensen att glömma och jag är inte alltid så bra på det som jag skulle vilja vara. 

Jag har börjat be om ett mer lyssnande sinne inför det Gud vill säga till mig. Hur väl och på vilket sätt lyssnar du?

Rebecca

Lucka 2 - Bön

Om du skulle be just nu i denna stund, vad skulle du tacka för?

Rebeccas tack:

Tack för allt gott här i världen. Tack för min familj, mina vänner, nära och kära. Tack för varenda eviga person som blivit sänd till mig i alldeles perfekt timing.

Tack för min studieplats, mitt nya hem och det faktum att jag får trivas. Tack för att jag även har foda möjligheter att ta mig hemhem när jag behöver en extra skopa trygghet.

Tack för att allting ordnar sig på något sätt eller vis.

Vad är du tacksam för?

Rebecca

Lucka 1 - Bättre sent än aldrig

Jag kommer i gång lite sent i år, men en adventskalender på bloggen har ju nästan blivit en tradition vid det här laget, så bättre sent än aldrig.

I år kommer varje lucka att innehålla små tankar och reflektioner över saker och ting, förhoppningsvis någonting tänkvärt. Varje inlägg kommer att sluta med en fråga som du kan ställa dig själv för att se hur du fungerar och var du står.

Häng med så får ni se vad årets luckor bjuder på!

Rebecca