Det är omöjligt att somna när hjärnan går på högvarv. Tankarna flyger runt i huvudet på mig, den ena värre än den andra. Ännu har jag i alla fall inte börjat böja finskaord, för att se det hela från den ljusa sidan. Däremot har en godtyckligt utvald sång börjat spelas om och om igen i huvudet.
"Var inte rädd, jag går bredvid dig… För du betyder allt för mig"
Jag ber för <3. Jag ber om kraft och styrka.
Jag tänker på dig, du min vän, hoppas du har det bra. Jag saknar dig.
Jag tänker på allt som blivit sagt, på allt som inte blivit sagt. Jag tänker på sådant man inte borde tänka på den här tiden av dygnet.
"Jag är lik en granat, förr eller senare exploderar jag". En briljant mening, om du frågar mig…
Alla har vi dessa kvällar. Då hjärnan går på högvarv och man börjar tänka på allt mellan himmel och jord, sådant vi egentligen inte har så stor makt över. Ibland tar jag fram någonting att skriva på dessa kvällar eller nätter och skriver ner det jag tänker på. Texten ovan är en sådan text. Ibland hjälper det att plita ner virrvarret på papper och på så sätt få det konkret.
Rebecca
7/31/2014
7/29/2014
Övningsskedet, bilskolans guldgruva
Övningsskedet är ett skede i bilskolan som kommer efter det första skedet och före andra skedet. Redan efter första skedet får du ett giltigt körkort, men för att kunna förnya det krävs deltagande i både övningsskede och andra skede. Det så kallade övningsskedet omfattar 1h teori i lektionssal, 1h gruppkörning och 1h individuell körlektion.
Under teorilektionen fick vi bl.a en bild på en väg med bromsstreck som ledde ner i diket. Frågan lydde: Vad har hänt här? Upprepningar kan vara viktiga, men kom igen! Jag kan helt ärligt säga att jag inte lärde mig någonting nytt över huvudtaget på övningsskedets enda teorilektion.
Den timslånga gruppkörningen innebar att ta sig mellan punkt a-b-c på kortast och smidigast sätt, dvs. planering av färdrutter. Upprepningar kan vara viktiga, men kom igen!
Den individuella körlektionen innebar att jag som elev körde omkring i stan medan läraren satt bredvid och predikade. Upprepningar kan vara viktiga, men kom igen!
Än en gång kan jag ärligt säga att jag inte lärde mig någonting nytt alls. Jag fick däremot en stark känsla av att övningsskedet är uppkommet främst för att bilskolan enkelt ska få in pengar. En del kanske behöver lite mera övning och upprepningar, men det här kändes ändå väldigt fånigt. Jag är helt säker på att varje bilförare skulle klara sig galant på ett första skede och ett andra skede. Jag menar, hallå, efter första skedet har vi ju blivit bedömda att klara oss själva i trafiken. Vi har ju kortet i handen!
Ja. Så där satt jag, i en bil fullproppad med high-tech-funktioner som jag inte kommer se skymten av i en egen bil på minst tio år, och lärde mig ingenting jag inte redan kan. Och det ska man betala skjortan för. Nej. Någonstans har det slagit fel.
Rebecca
Under teorilektionen fick vi bl.a en bild på en väg med bromsstreck som ledde ner i diket. Frågan lydde: Vad har hänt här? Upprepningar kan vara viktiga, men kom igen! Jag kan helt ärligt säga att jag inte lärde mig någonting nytt över huvudtaget på övningsskedets enda teorilektion.
Den timslånga gruppkörningen innebar att ta sig mellan punkt a-b-c på kortast och smidigast sätt, dvs. planering av färdrutter. Upprepningar kan vara viktiga, men kom igen!
Den individuella körlektionen innebar att jag som elev körde omkring i stan medan läraren satt bredvid och predikade. Upprepningar kan vara viktiga, men kom igen!
Än en gång kan jag ärligt säga att jag inte lärde mig någonting nytt alls. Jag fick däremot en stark känsla av att övningsskedet är uppkommet främst för att bilskolan enkelt ska få in pengar. En del kanske behöver lite mera övning och upprepningar, men det här kändes ändå väldigt fånigt. Jag är helt säker på att varje bilförare skulle klara sig galant på ett första skede och ett andra skede. Jag menar, hallå, efter första skedet har vi ju blivit bedömda att klara oss själva i trafiken. Vi har ju kortet i handen!
Ja. Så där satt jag, i en bil fullproppad med high-tech-funktioner som jag inte kommer se skymten av i en egen bil på minst tio år, och lärde mig ingenting jag inte redan kan. Och det ska man betala skjortan för. Nej. Någonstans har det slagit fel.
Rebecca
7/25/2014
Semester
Jag är trött. Riktigt trött. Tack och lov har jag min sista arbetsdag på stickan. Nu tar jag en knapp veckas välförtjänt semester innan jag börjar presentera mig som hjälpledare för konfirmanderna på sommarens rippiläger. Nåja. Semester och semester. Mycket ska jag hinna få gjort innan dess, t.ex övningsskedet som enligt mig är det mest fåniga och korkat uppbygga skedet i bilskolan. Men den diskussionen tar jag en annan gång…
Trevlig helg!
Rebecca
Trevlig helg!
Rebecca
7/20/2014
En fascinerande värld
Tänk dig att du lägger en plastbit i cykelhjulet så att det låter varje gång hjulet snurrar. Gör det ljudet lite mindre rytmiskt, betydligt svagare och med små uppehåll så hör du på ett ungefär ljudet jag hörde igår kväll.
Jag hade just lagt ner mig i sängen för att sova när det mystiska ljudet nådde mina öron. Jag tänkte att det antagligen kommer utifrån eftersom jag hade fönstret uppe, men insåg snart att ljudet kom från motsatt riktning. Jag steg upp och närmade mig stället jag trodde ljudet kom ifrån. Under en stol hade jag lagt en stor tygkasse. I kassen fanns bland annat två plastpåsar. Jag lyfte undan stolen och tog fram kassen. Ljudet kom definitivt inifrån kassen. Vad i hela friden kunde låta sådär inifrån en kasse jag inte använt på flera dagar? Jag insåg att det måste vara någonting levande och det gjorde inte den lilla rädsla som smugit sig på mig någon aning mindre.
Jag slängde ut plastpåsarna på golvet, knuffade till dem och förstod att ljudet kom från en av dem. Försiktigt tog jag tag i hörnet på den ena och vände den upp och ner. Ingenting. När jag tog tag i den andra påsen märkte jag att det rörde sig någonting inuti den. Jag erkänner att jag var smått panikslagen. Jag vände den upp och ner och ut föll en malfjäril.
Jag skrattade till när jag insåg att jag varit rädd för en malfjäril. Tankarna som uppstår på natten brukar trots allt inte alltid vara så realistiska. Jag vet inte riktigt vad jag trodde att jag skulle finna, men en malfjäril var det i alla fall inte.
Vad som fascinerar mig är att denna malfjäril hade lyckats ta sig in i en kasse som låg under en stol och sedan därtill tagit sig in i en plastpåse som låg lätt nertryckt i kassen. Men ut slapp den inte och dess tappra försök att flyga ut från plastpåsen skapade det mystiska ljud som nått mina öron.
Vår fascinerande värld är minsann full av både större och mindre överraskningar.
Rebecca
Jag hade just lagt ner mig i sängen för att sova när det mystiska ljudet nådde mina öron. Jag tänkte att det antagligen kommer utifrån eftersom jag hade fönstret uppe, men insåg snart att ljudet kom från motsatt riktning. Jag steg upp och närmade mig stället jag trodde ljudet kom ifrån. Under en stol hade jag lagt en stor tygkasse. I kassen fanns bland annat två plastpåsar. Jag lyfte undan stolen och tog fram kassen. Ljudet kom definitivt inifrån kassen. Vad i hela friden kunde låta sådär inifrån en kasse jag inte använt på flera dagar? Jag insåg att det måste vara någonting levande och det gjorde inte den lilla rädsla som smugit sig på mig någon aning mindre.
Jag slängde ut plastpåsarna på golvet, knuffade till dem och förstod att ljudet kom från en av dem. Försiktigt tog jag tag i hörnet på den ena och vände den upp och ner. Ingenting. När jag tog tag i den andra påsen märkte jag att det rörde sig någonting inuti den. Jag erkänner att jag var smått panikslagen. Jag vände den upp och ner och ut föll en malfjäril.
Jag skrattade till när jag insåg att jag varit rädd för en malfjäril. Tankarna som uppstår på natten brukar trots allt inte alltid vara så realistiska. Jag vet inte riktigt vad jag trodde att jag skulle finna, men en malfjäril var det i alla fall inte.
Vad som fascinerar mig är att denna malfjäril hade lyckats ta sig in i en kasse som låg under en stol och sedan därtill tagit sig in i en plastpåse som låg lätt nertryckt i kassen. Men ut slapp den inte och dess tappra försök att flyga ut från plastpåsen skapade det mystiska ljud som nått mina öron.
Vår fascinerande värld är minsann full av både större och mindre överraskningar.
Rebecca
Att ta plats
Om det är någonting jag är riktigt dålig på här i världen så är det att ta plats. Jag är dålig på att vara stolt över mig själv eller någonting jag åstadkommit. Jag är dålig på att säga vad jag egentligen tycker och jag är dålig på att ryta till.
Jag tycker personligen att det är väldigt svårt att veta vad som är lagom när det kommer till att verkligen ta plats, att visa sig själv och sina åsikter. Jag antar att vi alla har olika uppfattningar om vad som är för mycket, för lite eller lagom. Jag har alltid varit en sådan som har reagerat väldigt snabbt och starkt på sådana människor som tar mycket plats. Jag tror det är det som har varit en stor bidragande faktor till att jag alltid varit rädd för att ta för mycket plats, att anses vara för frispråkig eller stor på mig själv. Det har formats till ett problem som jag idag kan lida ganska mycket av. I rädsla av att stämplas som stor på mig själv har jag istället lagt alla framför mina egna behov och försökt göra mig själv så liten som möjlig. Det är verkligen en konst att hålla balansen och svårt att ta sig upp respektive ner när man en gång tagit sig för långt åt någondera hållet. Det är i alla fall min uppfattning som jag fått nu när jag insett att jag inte kan fortsätta som jag alltid har gjort.
Jag har nu åter igen blivit uppmanad att försöka ta mera plats, visa mig själv och mina åsikter och verkligen känna att det är okej att göra det. Men det är svårt när man under lång tid alltid lagt sig själv åt sidan.
Rebecca
Jag tycker personligen att det är väldigt svårt att veta vad som är lagom när det kommer till att verkligen ta plats, att visa sig själv och sina åsikter. Jag antar att vi alla har olika uppfattningar om vad som är för mycket, för lite eller lagom. Jag har alltid varit en sådan som har reagerat väldigt snabbt och starkt på sådana människor som tar mycket plats. Jag tror det är det som har varit en stor bidragande faktor till att jag alltid varit rädd för att ta för mycket plats, att anses vara för frispråkig eller stor på mig själv. Det har formats till ett problem som jag idag kan lida ganska mycket av. I rädsla av att stämplas som stor på mig själv har jag istället lagt alla framför mina egna behov och försökt göra mig själv så liten som möjlig. Det är verkligen en konst att hålla balansen och svårt att ta sig upp respektive ner när man en gång tagit sig för långt åt någondera hållet. Det är i alla fall min uppfattning som jag fått nu när jag insett att jag inte kan fortsätta som jag alltid har gjort.
Jag har nu åter igen blivit uppmanad att försöka ta mera plats, visa mig själv och mina åsikter och verkligen känna att det är okej att göra det. Men det är svårt när man under lång tid alltid lagt sig själv åt sidan.
Rebecca
7/19/2014
Om någonting eller ingenting
Ibland finns det inte så mycket att skriva om, kan man tycka. Jag brukar tycka så. Trots det står jag för principen att det alltid finns någonting att skriva om. Även de gånger man kanske inte tycker det. Skriva kan man alltid göra. På något sätt, om någonting eller ingenting.
Jag gör det nu. Så skriv, om det är det du vill.
Rebecca
Jag gör det nu. Så skriv, om det är det du vill.
Rebecca
7/15/2014
Låt det komma
Regnet har slutat smattra på taket. Då och då hörs det buller utifrån. Nyss stack ett otåligt huvud in genom min dörr och frågade om jag tror det är säkert att stoppa alla sladdar tillbaka i eluttagen. Nej, sade jag. Vi väntar ännu en stund till. Inte länge efter vårt korta samtal tilltog bullret. Av någon anledning kände jag det på mig. Jag får sådana underliga känningar ibland.
Mig gör det inget att ett par åskväder drar över staden. Jag stänger in mig i mitt rum, lyssnar och njuter för mig själv.
Nu tilltar även regnet. En blixt lyser upp mitt relativt mörka rum. Smällen kom dock ett bra tag efter. Åskvädret verkar inte vara nära, inte ännu i alla fall.
Låt det komma, tänker jag. Jag är inte rädd.
Rebecca
Mig gör det inget att ett par åskväder drar över staden. Jag stänger in mig i mitt rum, lyssnar och njuter för mig själv.
Nu tilltar även regnet. En blixt lyser upp mitt relativt mörka rum. Smällen kom dock ett bra tag efter. Åskvädret verkar inte vara nära, inte ännu i alla fall.
Låt det komma, tänker jag. Jag är inte rädd.
Rebecca
7/12/2014
En ny fiende
Jag jobbar som sagt på gravgården i sommar. Till jobbet på gravgården hör många olika uppgifter, allt från att rensa och kratta till att måla och trimma. Här om dagen skulle jag för första gången ta mig an trimmen. Ingen konst tänkte jag. Min förman ville ändå för säkerhets skull se på när jag trimmade första gången. Jag tog tag i trimmern, startade och vips hade jag trimmat av en växt bredvid en gravsten. Ingen större skada skedd, sådant händer, men visst tog det lite på egot. Jag fortsatte att trimma, men kom inte alls överens med trimmern. Maskinen fungerade emellanåt som en jordfräs eller en riktigt dålig klippare. Vår vänskap övergick så småningom till fiendskap.
Jag har ingenting emot maskiner. Jag jobbar gärna med gräsklippare, borrmaskiner etc. men när det kommer till dammsugare och trimmrar krävs det ett betydligt större måste innan jobbet blir gjort.
Rebecca
Jag har ingenting emot maskiner. Jag jobbar gärna med gräsklippare, borrmaskiner etc. men när det kommer till dammsugare och trimmrar krävs det ett betydligt större måste innan jobbet blir gjort.
Rebecca
7/08/2014
7/04/2014
Den ensamma saknaden
Att känna saknad och längtan är inte känslor jag någonsin lidit brist på. Det finns alltid någon jag saknar eller längtar efter, men jag har insett att det antagligen alltid kommer att vara så. Det är okej, det kan jag leva med.
Att längta efter någon är en helt annan sak än att sakna någon. I alla fall i mitt huvud. Att längta efter någon är för mig en tudelad känsla. Dels är man ledsen över att tiden inte går snabbt nog, att man inte får träffa den efterlängtade just då när man som mest vill det. Men samtidigt bär längtan på en glädje, det kommer den dag då man får träffa sin efterlängtade. Ofta är längtan dessutom besvarad. Det ligger betydligt mera ljus och hopp över längtan än vad det ligger över saknad. Saknad innebär för mig att man inte vet om eller när man kommer att få träffa sin saknade och att man inte riktigt vet om man själv är saknad. Saknad är betydligt mera ensamt och dystert.
Ibland blir saknaden alldeles för stor. Då kan jag ingenting annat än sakna. Just nu saknar jag. Jag antar att det är en del av livet att vi alla känner saknad då och då. Jag antar också att ingen egentligen tycker om att sakna, att jag inte på något sätt är annorlunda när jag säger att min saknad blir så stor att den omsluter mig.
På något mystigt sätt får det mig att känna mig lite bättre till mods.
Rebecca
7/03/2014
Uppdatering
Min ledighet är förbi nu när jag har börjat sommararbeta. Men det gör absolut ingenting, för jag trivs hur bra som helst på jobbet och mår bättre med lite mera rutiner i vardagen. Dessutom får jag en rejäl dos av frisk luft varje dag eftersom jag till största delen jobbar utomhus och det gör under i sig självt. Med lite mera solsken skulle jag få en riktig sommarhud på köpet. Tills dess får jag nöja mig med svarta fläckar på hud och kläder. Jag har kommit fram till att jag verkligen inte besitter färdigheten att måla utan att färgen sprättar åt alla håll. Om färgen vore sådan som går bort i tvätten skulle vi inte ha några problem. Så är dock tyvärr inte fallet...
Rebecca
Rebecca
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)