Regnet har slutat smattra på taket. Då och då hörs det buller utifrån. Nyss stack ett otåligt huvud in genom min dörr och frågade om jag tror det är säkert att stoppa alla sladdar tillbaka i eluttagen. Nej, sade jag. Vi väntar ännu en stund till. Inte länge efter vårt korta samtal tilltog bullret. Av någon anledning kände jag det på mig. Jag får sådana underliga känningar ibland.
Mig gör det inget att ett par åskväder drar över staden. Jag stänger in mig i mitt rum, lyssnar och njuter för mig själv.
Nu tilltar även regnet. En blixt lyser upp mitt relativt mörka rum. Smällen kom dock ett bra tag efter. Åskvädret verkar inte vara nära, inte ännu i alla fall.
Låt det komma, tänker jag. Jag är inte rädd.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar