Endast Rebecca är vaken...

Jag ligger klarvaken i min säng. Klockan blir två och jag har inte sovit en blund ännu. Hoppades och trodde på en bättre natt efter förra nattens fem sömntimmar, men det ser dåligt ut.
   Jag vet aldrig vad jag ska ta mig till när jag ligger vaken så länge på nätterna. Det sägs ju att man inte ska ligga kvar i sängen, att man ska gå upp och göra någonting tills tröttheten förhoppningsvis återvänder, men vad ska man göra då både kropp och själ är för trötta för att överhuvudtaget göra någonting alls? I mitt fall är det nämligen insomningen som är problemet. Jag kan inte läsa nattetid och man ska ju helst inte titta på någon skärm, så det utesluter både tv, dator och telefon. Så vad ska jag göra? Tips tas emot med glädje.

Rebecca

Snö blev tö

Tänk att det såg ut så här där ute för några dagar sedan. Nu är allting grått, vått och trist igen. Tur är det ju att varken adventstid eller juletid beror på snön.

Rebecca

Med Guds hjälp

Det finns så mycket som vi inte kan göra någonting åt här i världen. Det värker alltid extra mycket i mitt hjärta när en vän lider och jag inser att det inte finns så mycket jag kan göra för att lätta på bördan. Ni vet de där situationerna då det egentligen inte finns någonting du kan säga eller göra för att lätta bördan, dämpa sorgen eller förbättra situationen, för du har redan erbjudit sin hjälp, beklagat sorgen eller försökt göra någonting annat.
   Jag funderade på det här en kväll när jag förtvivlat satt och försökte tänka ut någonting jag kunde göra för en ledsen vän. Jag hade redan använt alla tröstande ord och jag var alldeles idélös. Jag tänkte att det faktiskt inte finns någonting alls jag kan göra. Då slog det mig att jag hade fel. Det finns alltid någonting jag kan göra. Så vad gjorde jag? Jo, jag blundade och knäppte händerna.
   Det finns så mycket som vi inte kan göra någonting åt här i världen. I alla fall inte på egen hand, men med Guds hjälp är allting möjligt. Han finns, han lyssnar och han hjälper. Det ska vi inte glömma bort. Nästa gång du känner dig rådlös, hjälplös eller hopplös och inte vet vad du ska göra så kan du be till Gud om hjälp. Kanske Han hjälper dig att hjälpa, kanske Han hjälper din vän direkt eller så gör Han någonting helt annat, någonting som vi inte ens haft i tanken.

"De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren kom till min hjälp"
Ps 18:19

Rebecca

Tjuvstart

Jag brukar dra mig för att börja julpynta, lyssna på julmusik och dricka glögg. Helst gör jag ingenting av detta innan första advent. Idag fick jag dock en så tilltalande förfrågan att delta i någonting som kommer att bli fantastiskt bra, så nu spelar Lady Antebellums julalbum i hörlurarna för ytterligare inspiration. Glöggen sparar jag dock ännu några dagar.

Rebecca

You Said I Will Be Alright

Rebecca

Idealkroppen med citationstecken

Tro det eller ej, men dessa unga kvinnor som du kan se här ovan har blivit kallade feta. Helt öppet har människor runt om i världen skrivit elaka kommentarer om dessa vackra kvinnors kroppar, majoriteten har handlat om att de skulle vara feta. Jag hoppas att ni alla instämmer med mig när jag säger att de tre unga kvinnorna Demi Lovato, Selena Gomez och Jennifer Lawrence inte är feta på något vis, utan istället ser ut att ha välmående och starka kroppar som är vackra precis så som de är.
   Bilden på dagens "idealkropp" är enligt mig så fruktansvärt löjlig att jag inte ens vill skriva ordet "idealkropp" utan citationstecken. Dagens kvinnor ska i princip inte vara annat än skinn och ben. Speciellt i kändisvärlden följs minsta lilla viktuppgång med kaskader av tjockmobbning. Det är rent ut sagt sjukt. Bokstavligen dessutom, för den där "idealkroppen" kan inte må bra. Den får inte tillräckligt med näring, vilket leder till att den svälter. Den tränas alldeles för intensivt utan den näring som kroppen behöver för att bli stark. Inte bara själva kroppen lider av näringsbristen, utan även sinnet. Trötthet, utmattning, depression och bristande koncentrationsförmåga är bara några av de många symtomen på näringsbrist och då ska vi minnas att jag bara räknade upp de psykiska symtomen. Till de fysiska symtomen hör bland annat förstoppning, domningar, hjärtklappning och håravfall. Är detta verkligen vår syn på den ideala kvinnokroppen?
   Sanningen är, som ni alla vet, att kvinnors kroppar (och mäns också förstås) är unika. Det är bara du som kan se ut som du. Vi föds med olika gener, vi lever olika liv och vi tampas med olika former av ohälsa ibland. Det är fullkomligt omöjligt att vi alla skulle kunna vara lika smala, ha lika stora bröst/rumpa/lår osv. Dessutom är ju smaken som baken, delad. Så varför finns det överhuvudtaget en "idealkropp" när vi i princip aldrig kommer att kunna uppnå ett ideal som alla gillar?
   Sträva inte efter den där fåniga "idealkroppen". Lär dig istället att älska den kropp du har, oavsett hur smal/bred/kort/lång/tung du är! Jag vet, det är så mycket lättare sagt än gjort och det är fruktansvärt lätt att falla för trycket som vi dagligen utsätts för, men i det långa loppen är jag säker på att det är värt mödan. Det har i alla fall jag märkt.

Demi Lovato sade en gång att hon inte tränar för att bli smal, utan för att bli stark och det tycker jag är en sund tanke. Ta hand om din kropp. Den är trots allt den ända du någonsin kommer att ha.

Rebecca

Demi Lovato, bild
Selena Gomez, bild
Jennifer Lawrence, bild

Berättelser

På svenska.yle.fi har man samlat ihop artiklar av personer i olika skeden i livet som har någonting gemensamt: depression. Dyk in i en deprimerads vardag, lär dig vad det innebär att leva med depression och ångest, inse hur många olika former depressionen kan ha.

http://svenska.yle.fi/term/finto/httpwwwysofiontokokop9038/depression

Applåder till alla som vågat, orkat och velat dela med sig av det "tabubelagda". Ni är starka, modiga och visa människor.

Rebecca

Nulla dies sine linea

Ibland sitter jag och bara stirrar på ett tomt papper eller ett orört tangentbord. Tankarna är få och orden har svårt att formas. Ikväll är en sådan kväll. Jag får med nöd och näppe ihop den här texten. Det får mig att tänka på det latinska ordspråket Nulla dies sine linea - ingen dag utan en rad. Ur mitt perspektiv går ordspråket att tolkas på olika sätt; antingen att vi ska skriva varje dag eller att det ibland räcker med en rad och att huvudsaken är att vi skriver någonting istället för ingenting.
   Ikväll väljer jag att tolka ordspråket på det senare sättet, även om jag nu sist och slutligen har åstadkommit en hel del rader.

Rebecca

En lånad dikt i fyra delar, del 4

Ta inte min tro – men be om en egen,

så kan vi mötas och lova Gud!

camillapredikar.blogspot.com

Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Luk 11:9-10

Ta inte min tro - men be om en egen, så kan vi mötas och lova Gud... ...Jag har valt ett liv med en tro på Jesus Kristus och den ska ingen få ta ifrån mig. Be istället om en egen tro, för Gud vill hjälpa dig. Tillsammans kan vi stärka varandra i vår gemensamma tro och tacka Gud för det vi har fått tillsammans.

Rebecca

En lånad dikt i fyra delar, del 3

Ta inte min ångest – men ta del av den,

så att den smular och blir till damm.

camillapredikar.blogspot.com

Begreppet ångest är knepigt och det dyker upp ganska ofta, inte sant?
   Men vad är egentligen ångest? Jag hade en gång kontakt med en mycket klok läkare. Hans förklaring av ångest har stannat kvar hos mig. Han förklarade att alla människor upplever ångest ibland. Människan skulle inte överleva utan ångest. Ångest är kroppens sätt att signalera fara, vilket behövs för människans överlevnad. Utan ångest skulle vi alla vara döda för länge sedan, eftersom vi inte skulle känna och förstå oss på olika faror.
   Idag ser vi dock ganska ofta ångest som ett problem, eftersom så många människor lider av ångest utan påtaglig orsak. Även detta satte min läkare en god förklaring på: Hos en del människor lämnar försvarsmekanismen (ångesten) på ibland och det är då vi talar om ångestproblem, eftersom ångesten stör vår vardag.
   Det finns ingen regel på hur människor reagerar på ångest och det är verkligt svårt att förklara hur stark ångest känns för en som aldrig haft ångestproblem. Ångest kommer dessutom i olika grader, allt från en obehaglig känsla av rädsla eller nervositet till ordentliga ångest- eller panikattacker. Jag tror att ångest framträder på olika sätt för varje individ, men vanliga symtom är svettningar, hjärtklappningar, andningssvårigheter, darrande muskler, yrsel och illamående.
   Jag har haft min beskärda del av ångest i mina dagar och jag vet hur det är att gå med daglig ångest och drabbas av ångestattacker. Någonting som jag har lärt mig på vägen till ett liv utan ångestproblem är att den vägen är näst intill omöjlig att hitta på egen hand. Mina ångestproblem har dämpats allra mest av att prata om det, dela det med andra och upptäcka att jag inte är ensam.

Ta inte min ångest - men ta del av den, så att den smular och blir till damm... ...för jag behöver min ångest, jag kan lära mig av min ångest, men när den blir för stor behöver jag hjälp att uthärda den. Hjälp mig att minnas att jag inte är ensam. Hjälp mig att övervinna mina rädslor. Hjälp mig att hitta vägen igen.

Rebecca

En bön för Paris

Efter en livlig nattsömn vaknar jag upp tidigt och möts av de chockande nyheterna från Paris. Jag ber till Gud att vaka över staden, dess invånare och besökare. Beskydda och bevara dem. Sänd dem den styrka och ork de behöver i denna tunga tid. Välsigna dådens offer och anhöriga. Skänk dem fred och beskydd. Omslut dem alla i din mäktiga famn och led dem på en väg till ljusare tider. Lägg din hand på våra länders ledare och hjälp dem att hjälpa folket på bästa sätt. Tack för de av våra vänner som slapp undan. Tack för att du står oss nära. Amen.

Rebecca

Fredagen den... Trettonde?

Det var först på sena kvällskvisten som jag insåg att det är fredagen den trettonde idag. Jag har alltid sett på det hela som den skrock det är, men det är klart att man rycks med när alla börjar skylla på dagen när olyckorna är framme.
   Jag har däremot haft en ovanligt positiv dag idag. Jag har fått mår bra i huvudet och jag har fått umgås med människor som verkligen har uppskattat mig och min närvaro. Jag har lyckats fånga lite glädje ur luften och det känns skönt. Det faktum att jag tydligen har dragit på mig någon form av magsjuka ser jag därför inte som någon otur alls. Den kom väl bara för balansens skull.

Rebecca

En lånad dikt i fyra delar, del 2

Ta inte min självständighet – men ställ dig nära,

så som en pelare som bär upp.

camillapredikar.blogspot.com

Kan själv! Det kommer en period i barndomen när barnet vill testa och utforska sina egna förmågor och egenskaper. Barnet upptäcker sin självständighet, att hen är en egen individ med egna förmågor och egna talanger. Det är viktigt att omgivningen, i detta fall främst föräldrarna, låter barnet utforska den nyfunna självständigheten. Det gäller att låta barnet lära sig vad de är kapabla att göra och vad saker och ting kommer med för resultat och konsekvenser. Det är viktigt att inte ta självständigheten ifrån barnet, men lika viktigt är det att stötta barnet.

   När barnet blir äldre dyker ofta en utvecklad "kan själv-fas" upp. Då kan det hända att en förälders hjälpande hand eller ord anses pinsamma eller onödiga. Efter ett tag inser dock de flesta vikten av en förälders stöd och finner i bästa fall en balans i den egna självständigheten.

   I vuxen ålder kanske föräldrarna inte längre finns till som stöd. Då behöver vi andra människor, egen familj, släkt och vänner som kan agera som stöd i livet, för oavsett hur självständiga vi är eller vill vara så tror jag att vi alla behöver någon som följer oss och hjälper oss när vi inte orkar stå själva.

Ta inte min självständighet - men ställ dig nära, så som en pelare bär upp... ...för jag vill vara fri, men samtidigt veta att du finns där och stöttar mig på vägen. 

Rebecca

En lånad dikt i fyra delar, del 1

Ta inte mitt hjärta – men håll om det,

så att jag orkar andas en liten stund.

camillapredikar.blogspot.com

Idag är vi människor i allmänhet väldigt rädda för att störa våra medmänniskor eller uppfattas som en börda för omvärlden. Alltför många försöker ständigt bära tunga lass på egen hand, vilket i värsta fall kan göra oss utbrända. Tro mig, jag vet. Vi vill vara "duktiga" och klara oss själva, bära på det egna lasset utan att be om hjälp. Att be om hjälp kan ibland anses vara en svaghet i dagens samhälle, tyvärr. 

  Nu säger jag det en gång för alla till er, men också lika mycket till mig själv:

Det är inte fel att be om hjälp. Det är inte en svaghet att behöva hjälp. Det är mänskligt att be om hjälpt. Det är en styrka att kunna be om hjälp.

Ta inte mitt hjärta - men håll om det, så att jag orkar andas en liten stund... ...för nu tynger mitt lass ner mig under ytan. Det kväver mig och jag behöver hjälp att hitta vägen upp igen. Snälla, håll mitt hjärta, hjälp mig att orka.

Rebecca

Påverka!

http://www.adressit.com/vks_paivystyksen_puolesta_till_stod_for_jouren_pa_vcs

Genom att klicka på adressen ovan, skriva in ditt namn och din hemort och sedan 
bekräfta din underskrift i mejlet som skickas åt dig kan du påverka vårdens framtid 
längs kusten.  I den här farten ser det ut som den österbottniska kusten mister både 
jour och förlossningsavdelning. Närmaste joursjukhus skulle vara i Seinäjoki. 
Så kan vi inte ha det. Detta är vad du samtycker till vid underskrift:

Vi, undertecknande, förutsätter att det även efter att vårdreformen trätt i kraft 1.1.2019 kvarstår en förlossningsavdelning och en omfattande jour under alla tider på dygnet vid Vasa centralsjukhus.

Vi motiverar vårt krav med att också de som har svenska som modersmål har rätt att bli betjänade på deras eget modersmål. Vad kan trygga den här medborgerliga rätten bättre än Finlands enda fullständigt tvåspråkiga jourenhet i Vasa.

Påverka! Skriv under och kämpa för den service vi längs kusten är berättigad till!

Rebecca

Skratta mera!

Jag har skrattat åt många youtube-klipp idag, både själv och tillsammans med andra. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet, så därför tänkte jag vara lite lustig och dela en del klipp med er. Kanske jag tack vare det kan bidra med ett skratt eller två.

Rebecca

Den perfekta fasaden

Oh, she's so flawless. He's so gorgeous. She's living the perfect life! 

Oh, hon är alldeles felfri. Han är så läcker. Hon lever det det perfekta livet!

Jag slår vad om att vi alla har tänkt tankar likt dessa eller sett dem nedplitade i någon kommentar när vi skrollat genom Facebook, Instagram eller Twitter. Människor världen över publicerar bilder på deras "perfekta liv". Frågan är bara hur perfekta (eller framför allt verkliga) dessa bilder egentligen är.

   Om vi alla tänker efter så inser vi hur enkelt det är att hålla upp en "perfekt" fasad, tack vare dagens sociala medier. Och visst ligger det någonting i det. Varför skulle någon vilja publicera en bild av sig själv liggandes i fosterställning med ansiktet dränkt av tårar när vi istället kan publicera en bild av hur vackert vädret är eller hur energiska och duktiga vi har varit? Problemet är att vi lurar varandra, vare sig vi vill eller inte. Publicerar du en bild varje dag på hur livet leker så kan våra hjärnor automatiskt tro att du aldrig har en endaste dålig dag. Det får många av oss att må dåligt, för visst kan det kännas som om vi själva inte räcker till? Vi tror att vi borde göra mer, vara lyckligare och sträva efter det där perfekta livet som egentligen inte finns. Jag vet inte varför vi tror det, men jag vet att vi gör det. 

   Själv är jag expert på att luras. Många av mina bilder på Instagram är falska. Det syns inte utåt, men inuti mig gnager samvetet när jag publicerar en del bilder. Det här är inte jag. Om de bara visste hur jag egentligen känner.

   Jag läste nyss om en kvinna som en dag beslöt sig för att helt bojkotta alla sociala medier på grund av den falska fasaden hon höll upp. Hon blev helt enkelt trött på att låtsas leva ett perfekt liv när hon innerst inne mådde fruktansvärt dåligt. Jag är själv inte beredd att ge upp dem helt, men jag är beredd på att börja riva ner den falska fasaden. Jag vill inte lura varken mig själv eller andra. Ingen är perfekt och ingen lever ett perfekt liv. Det tror jag att vi alla kan skriva under. Kanske det är dags att undersöka sin egen fasad och fundera över hur sanningsenlig den egentligen är? Eller vad tycker du?

Rebecca

Fars dag är en speciell dag

Min far brukar med stolthet berätta för mig hur jag som liten var så intresserad av vad han höll på med. Det finns många foton och videoklipp av när vi tillsammans sitter och bygger modellflygplan eller plockar i lådor med skruvar och små verktyg. Det finns till och med en bild på när jag sitter och rider på en förgasare som pappa hade skruvat lös. Jag ville alltid vara med, oavsett om det handlade om en snabb sväng in till butiken eller att skruva bilen. Min far har även engagerat sig i mina egna intressen. Han har alltid kommit och lyssnat när jag spelat piano på soaré, gästat någon allsång eller medverkat i en teaterpjäs.

Det roligaste med allt det här är att vi fortfarande gör saker och ting på samma sätt. När jag nyligen hade problem med bilen vände jag mig till min far som genast började googla på problemet. En eftermiddag gick vi tillsammans ut och skruvade. Vi hittade en lösning och jag ger fortfarande uppdateringar på hur bilen fungerar och vi skrattar gott åt vår nödlösning.

Jag har fortfarande kvar det där intresset jag hade som liten. Största delen av våra spontana samtal idag handlar om bilar, båtar eller hur saker och ting fungerar. Och pappa engagerar sig fortfarande i allt jag håller på med. För ett knappt år sedan när en föreställning som jag medverkade i fick möjligheten att spela på Wasa Teater dök min far oanmäld upp på en av föreställningarna, bara för att överraska mig och visa sitt stöd.

Fars dag är en viktig dag. Fars dag är en speciell dag. Jag har fått äran att kalla världens bästa pappa för min pappa och det har vi firat med en fin dag tillsammans. Jag älskar dig pappa!

Jag önskar alla pappor en fin dag och jag hoppas att ni har blivit ihågkomna på bästa sätt, för det är ni värda.

Rebecca

Översetta

Min moster och jag satte oss ned och kollade igenom några gamla foton och hittade ett brev som jag hade skickat åt henne. Jag gissar att jag kunde ha varit i sjuårsåldern när jag skrev detta:

Pia

Pia är min moster

Ingen kan översetta henne

Altid snell och bra är min moster

Jag skrattade gott åt mina ordval. Översetta ska med all sannolikhet vara ersätta, men för en sjuåring tycker jag att det helt klart är godkänt. Nu påminner moster mig flera gånger om dagen att hon inte kan översettas, så detta brev kommer antagligen att följa mig i många många år...

Rebecca

Hur härligt sången klingar

Jag kan inte riktigt säga att Svenska dagen spenderas på bästa sätt. Jag sitter nämligen på färjan hem från Åland med ett hav av finsktalande studenthalare. Vart jag än vänder mig kan jag höra rop och visor på finska. Det känns faktiskt inte finlandssvenskt alls. En sak som jag däremot gör är att prata svenska även om någon pratar med mig på finska. Vanligtvis byter jag snabbt till finskan i övningssyfte, men idag står jag på mig och håller mig till svenskan. Radion i bilen får spela Radio Vega på vägen hem till Österbotten så blir det nog bra.

Trevlig dag till er alla, stolta finlandssvenskar!

Rebecca

Bekännelse

Dagen som vi alla trodde att aldrig skulle komma är här.
Jag har tappert kämpat och stridit för min åsikt. Jag har undvikit ämnet så långt det har gått. Jag har slingrat mig och funnit andra lösningar. Jag har spottat och fräst efter varje gång jag blivit utsatt, men nu har jag fallit platt. Nu finns det ingen återvändo. Jag har blivit tvungen att ändra på min levnadsstil, min åsikt, mitt tycke, min tro på det där förfärliga.

Ja, mina vänner. Det är sant det som sägs.

Jag har börjat gå på gym.

Rebecca

Mitt Åland 2

Rebecca

En lånad dikt

Min kära Caima bloggar på camillapredikar.blogspot.com och i förrgår publicerade hon ett inlägg med rubriken Vänner. Inlägget innehöll en dikt som berörde mig väldigt mycket. På något sätt känner jag igen mig själv så väl i dess ord. Den passar verkligen in i mitt liv och därför lånar jag den så att även mina läsare ska få ta del av den.

Ta inte mitt hjärta – men håll om det,

så att jag orkar andas en liten stund.

Ta inte min självständighet – men ställ dig nära,

så som en pelare som bär upp.

Ta inte min ångest – men ta del av den,

så att den smular och blir till damm.

Ta inte min tro – men be om en egen,

så kan vi mötas och lova Gud!

Här hittar ni hennes inlägg.

Rebecca

Mitt Åland

Det dundrar i huvudet samtidigt som kroppen njuter av att få sträcka på sig. När man som österbottning ska ner till Åland är det många kilometrar, med både bil och båt, som ska avverkas. Den här gången har jag dessutom agerat chaufför största delen av bilresan, så både kropp och själ tar sin tid att lugna ner sig. Jag skärper mig automatiskt extra mycket när jag ska köra längs Ålands röda vägar nattetid. Ön har ett rikt djurliv och det var mer än en handfull rådjur jag skymtade i natt. Ett flertal stjärnfall hann jag även beskåda trots att jag satt bakom ratten. För mig har Åland alltid varit lite av en magisk plats och i natt visade ön minsann en av sina bästa sidor. Magi.

Rebecca

Hej bara!

Det är intressant att se var i världen mina bloggläsare finns. Majoriteten finns så klart i mitt hemland, men jag har även förvånansvärt många från USA och Ryssland som har hittat hit. Jag gissar att det beror på att jag länkar en hel del videor från Youtube, men det är ändå lite spännande att se hur många som hittar hit. Inte långt efter Ryssland kommer Tyskland, Sverige, Frankrike, Ukraina och Polen. Jag vill ju inte verka oartig, så:

Hi!
Привет!
Hallo!
Hej!
Bonjour!
Привіт!
Witaj!

Väälkomi, som vi pa säj!

Rebecca

#jagtänderljus

Jag har alltid varit med och tänt ljus på olika gravar på Alla helgons dag. Det har främst varit mina föräldrars mor- och farföräldrars gravar jag har besökt och av dem är det bara min gammelmormor som jag har hunnit träffa. Trots det har det ändå alltid känts viktigt för mig att vara med, tända ljus och minnas dem som inte längre finns bland oss här på jorden.

   I år har allhelgona varit speciell för mig. Jag har som vanligt varit med och tänt ljus för mina föräldrars mor- och farföräldrar, men för första gången i mitt liv har jag även tänt ett ljus för någon som jag själv har stått väldigt nära. De senaste tio dagarna har varit tunga, för under dessa tio dagar har min morfars dödsdag, födelsedag och begravningsdag infallit. Därtill kommer allhelgona då vi minns hur vi för ett år sedan satt i kyrkan och såg hur ett ljus tändes för morfar under parentationen. 

   Idag deltar jag i #jagtänderljus och minns min underbara moffa. För mig var moffa en mycket fin man med glimten i ögat och ett leende på läpparna. Han var en sann naturvän och njöt av allt som skogen erbjuder. Han var en aktiv och omtyckt bysbo. Han var finurlig, omtänksam och otroligt allmänbildad. Han älskade sin familj och han gav stora, varma och kärleksfulla kramar. Han var världens bästa morfar och jag kommer alltid att vara moffas flicka.

Stilla sörjer gården

tyst sväva minnena 

på vägarna du gått

Det går en hymn från markerna

som stått dig nära

Det går ett hjärtans tack

från dina kära

Rebecca