#jagtänderljus

Jag har alltid varit med och tänt ljus på olika gravar på Alla helgons dag. Det har främst varit mina föräldrars mor- och farföräldrars gravar jag har besökt och av dem är det bara min gammelmormor som jag har hunnit träffa. Trots det har det ändå alltid känts viktigt för mig att vara med, tända ljus och minnas dem som inte längre finns bland oss här på jorden.

   I år har allhelgona varit speciell för mig. Jag har som vanligt varit med och tänt ljus för mina föräldrars mor- och farföräldrar, men för första gången i mitt liv har jag även tänt ett ljus för någon som jag själv har stått väldigt nära. De senaste tio dagarna har varit tunga, för under dessa tio dagar har min morfars dödsdag, födelsedag och begravningsdag infallit. Därtill kommer allhelgona då vi minns hur vi för ett år sedan satt i kyrkan och såg hur ett ljus tändes för morfar under parentationen. 

   Idag deltar jag i #jagtänderljus och minns min underbara moffa. För mig var moffa en mycket fin man med glimten i ögat och ett leende på läpparna. Han var en sann naturvän och njöt av allt som skogen erbjuder. Han var en aktiv och omtyckt bysbo. Han var finurlig, omtänksam och otroligt allmänbildad. Han älskade sin familj och han gav stora, varma och kärleksfulla kramar. Han var världens bästa morfar och jag kommer alltid att vara moffas flicka.

Stilla sörjer gården

tyst sväva minnena 

på vägarna du gått

Det går en hymn från markerna

som stått dig nära

Det går ett hjärtans tack

från dina kära

Rebecca