En lånad dikt

Min kära Caima bloggar på camillapredikar.blogspot.com och i förrgår publicerade hon ett inlägg med rubriken Vänner. Inlägget innehöll en dikt som berörde mig väldigt mycket. På något sätt känner jag igen mig själv så väl i dess ord. Den passar verkligen in i mitt liv och därför lånar jag den så att även mina läsare ska få ta del av den.

Ta inte mitt hjärta – men håll om det,

så att jag orkar andas en liten stund.

Ta inte min självständighet – men ställ dig nära,

så som en pelare som bär upp.

Ta inte min ångest – men ta del av den,

så att den smular och blir till damm.

Ta inte min tro – men be om en egen,

så kan vi mötas och lova Gud!

Här hittar ni hennes inlägg.

Rebecca