5/31/2016

Sofia och Future First Academy

En av de bästa dagarna på året? Antagligen en Sofia-dag!

Med den ena av mina "favoritsofior" har jag fått dricka kaffe, äta valnötsglass och diskutera. Före det fick jag agera assistent/moraliskt stöd till den andra "favoritsofian" och sedan fick jag lyssna på hennes miniföreläsning i gymnasiet om hennes tid som volontär i Afrika. Läs mera om det här nedan.

***

Dream Africa Care Foundation är en organisation i Ghana som jobbar med olika projekt, så som stödjande av skolor och barnhem, i huvudstaden Accra. Genom den här organisationen kom Sofia till Ghana som volontär och jobbade ca. tre månader i en skola med namnet Future First Academy i Jamestown.

Bild: www.fafafoundation.org
De 150 inskrivna skolbarnenbarnen har bara två lärare och dessa arbetar utan lön. Skolan ligger i ett av de största och fattigaste slumområdena i Accra och lider av bristen på utrymme, lärare och pengar. Tack vare Dream Africa Care Foundation har man kunnat upprätthålla skolan med hjälp av volontärer – som gör ett fantastiskt jobb – men vad skolan verkligen behöver är utbildade lärare, större utrymmen och ekonomisk hjälp.

Bild: www.fafafoundation.org
Som en del av Sofias volontärarbete samlar hon tillsammans med andra volontärer in pengar för att hjälpa barnen i Ghana att få utbildning. Vill du hjälpa till genom att donera en summa kan du klicka här! Där kan du även läsa mer om skolan och hur pengarna kommer att spenderas. Tack!


Rebecca

Avstånd

Jag mår bra av att skriva om sådant som har hänt mig, men ibland är det svårt. Det kanske känns för obehagligt, tråkigt eller skrämmande att sätta fram det där verkliga jag:et. Det finns två saker jag brukar göra när jag inte vill använda ordet jag.

1. Jag skriver en låt eller dikt.
På det sättet känns det som om jag har lite mer avstånd mellan händelsen och mig själv. Det känns också mer okej att ljuga, eftersom man kan skylla på att raderna inte passar ihop eller att de inte rimmar etc.

2. Jag hittar på en karaktär och låter henne leva sig igenom det jag behöver skriva om.
Det här är också ett sätt att ta avstånd. Dessutom får jag smycka texten med välvalda ord och beskriva saker och ting som jag kanske inte tänkte på då, men som jag tänker på i efterhand. 

Huvudsaken är ju trots allt att jag skriver om jag mår bra av det. Hur jag gör det spelar ingen roll så länge det känns bra. Det här går säkert att anpassa till det som hjälper dig att bearbeta händelser i livet. Är du som mig som gärna skriver är dessa två sätt att skriva mina tips när jag:et inte ska få allt för stor plats.

Rebecca

5/27/2016

Cyberbully - en film och nätmobbning

Cyberbully (film, 2011) handlar om en tonårstjej som blir ett mobbningsoffer via ett socialt media på internet. Hon blir så kränkt att hon till sist inte vet hur hon ska orka leva.
  Jag har aldrig råkat ut för mobbning via internet, men jag vet hur det är att vara mobbad. Den här historien är väldigt stark och känsloladdad. Jag tycker att man får en riktigt bra bild av hur fruktansvärt det kan vara att bli ett mobbningsoffer, hur lätt det är att såra någon via internet och hur man ska/inte ska hantera nätmobbning.
  Här nedan kan du se en kort intervju med Emily Osment som spelar huvudrollen i filmen. Hon berättar kort vad filmen handlar om och hur vi kan upplysa världen om nätmobbning. Filmen hittar du på Netflix eller Youtube.


Rebecca

Det är ju så enkelt!

Kära vän,

med anledning av...skulle jag vilja bjuda Dig på lunch någon dag. Även i de tyngsta av stunder finns det anledning till fest och jag skulle gärna fira med Dig. Vänligen bejaka eller neka erbjudandet. Om svaret blir ja kan tidpunkten fastställas vid tillfälle.

Mvh, Rebecca

Tänk så simpelt det kan vara att lysa upp någons dag. För ett tag sedan skrev jag ett handskrivet brev mycket likt det som du läste här ovan. Jag satte brevet på ett passligt ställe i smyg för att verkligen överraska personen i fråga. Jag fick ett mycket glatt svar tillbaka senare på dagen när hen hade upptäckt brevet. Det tog mig ungefär fem minuter att hitta papper och penna och att knåpa ihop den småformella texten som gjorde meddelandet lite mer speciellt. Dessutom tycker jag ju att det är roligt med pyssel. Vi blev alltså glad båda två! Varför gör vi då inte sådant oftare? Det är ju så enkelt!

Rebecca

5/25/2016

En människa, ett liv.

En räls. Ett tåg. En vagn.
Ett tjut. En inbromsning. En duns.
Tystnad. 

Mummel. Funderingar. Oro.
En röst. Ett besked. En inandning.
Chock.

En människa, ett liv... 
Försvann.

Panik. Rädsla. Tårar. 
Samtal. Kramar. Tröst. 
Obehag.

En människa, ett liv...
Försvann.

Tåget fortsätter spåra.

Rebecca

Inträdesprov 2 - check!

På måndagsmorgonen påbörjade jag min resa ner till huvudstaden för att skriva mitt andra inträdesprov för i år. Jag var nervös. Det här provet var nämligen det jag hade läst mest på.
  Jag brukar inte känna att ett prov har gått bra. Om jag någon gång gör det brukar det visa sig att det har gått sämre än vanligt. Igår när jag hade lämnat upp mitt prov kändes det bra. Visst hade det varit svårt och jag hade suttit hela tiden ut, men jag hade känslan av att jag hade gjort mitt bästa.
  För en gångs skull tänker jag utgå ifrån att det faktiskt kan ha gått bra. Bättre än sitt bästa kan man ändå inte göra. Nu lägger jag resten i handen på Han som redan vet vart jag kommer att hamna. Honom litar jag på.

Rebecca

5/19/2016

Ultraljud

Ultraljud. Det ligger någonting "magiskt" över ordet. Antagligen eftersom det är så starkt förknippat med graviditet. Det förstår jag. Men jag tycker det är lustigt att man som kvinna inte kan nämna att man ska göra ett ultraljud utan att åhöraren höjer på ögonbrynen och sneglar ner på magen. I mitt tjugoåriga liv har jag varit på två ultraljud och inget av dem har varit för att titta på ett foster.
  Så här skriver de på www.1177.se:

Alla vävnader i kroppen som innehåller vatten, som lever, livmoder, njurar, gallblåsa och blodkärl, kan undersökas med ultraljud.   Undersökningen går till så att svaga ljudvågor sänds in i kroppen genom ultraljudsgivaren, som är i form av en liten dosa. Ljudvågorna reflekteras tillbaka till ultraljudsgivaren av vävnaderna och organen. Det reflekterade ljudet omvandlas med hjälp av en dator till en rörlig bild av kroppens organ och vävnader som kan ses på en bildskärm.  Undersökningen kan hjälpa läkaren att ställa diagnos eller visa om en viss behandling har givit resultat.
Exempel på när man kan få genomgå en ultraljudsundersökning är om
  • man har smärtor i buken
  • prover har visat på sjukliga förändringar i kroppen
  • man själv eller läkaren har känt en knöl
  • bukomfånget har vuxit plötsligt, eller om man har magrat utan skäl
  • könsorgan som testiklar, livmoder eller äggstockar ska undersökas
  • muskler, senor och leder är skadade
  • man har en sjukdom vars utveckling kan följas genom ultraljud.
Jag skriver inte för att klaga. Jag skriver bara för att jag tycker det är lustigt. Ultraljudet ska givetvis få vara "magiskt" för blivande föräldrar. Jag hoppas också på att få uppleva den magin i framtiden, men ibland kan ultraljud vara någonting helt annat än magiskt eller spännande. Ibland kanske det är bra att tänka en gång extra innan man höjer ögonbrynen. Vad säger ni?

Rebecca

5/16/2016

Inträdesprov 1 - check!

Nu har jag kickstartat vårens inträdesskrivningar. Idag har jag skrivit urvalsproven för svenska och finska. Dessa prov skrev jag även ifjol. Jag tyckte svenskan var svårare i år, men finskan kändes nästan lite bättre än sist. 
  Två prov kvar. Sedan följer den långa väntan och tankarna "tänk om..."

Rebecca

5/04/2016

Konstnärssjäl eller ej?

Jag är en känslig, kreativ konstnärssjäl och perfektionist. Jag skapar musik, skriver texter, pysslar, fotograferar och tecknar, men eftersom det bor en liten perfektionist i mig är det ganska få som någon gång fått ta del av mina skapelser.
  Jag är sällan kreativ på fler områden samtidigt. Jag har perioder när jag ägnar mig fullhjärtat till någonting medan det andra faller i skugga. Jag har musikperioder, skrivperioder, pysselperioder och teckneperioder. Fotografin kommer in lite nu som då i vardagen. Just nu är jag inne i en teckneperiod. Innan den hade jag en skrivperiod. Nu väntar jag faktiskt ivrigt på inspiration till musikskapande. Det är rätt länge sedan jag hade ett musikprojekt. Men det här var en parentes.
  Vad jag ville säga med detta är att jag kopplar av och njuter när jag får ägna mig åt någonting kreativt. För mig är det ett sätt att koppla bort omvärlden en stund och bara sjunka in i en egen liten värld. Det är någonting som jag har lärt mig att jag behöver; stunder i min egen värld. Utan dem mår jag inte lika bra. Jag behöver dem för att orka med mindre roliga saker.
  Jag är nyfiken på vad ni, mina läsare, gör för att koppla av och bara vara. Jag vet att allt detta kreativa kan göra en del riktigt nervösa eller uttråkade, så jag är intresserad att höra vad icke-konstnärssjälar gör för sig själva och för att må bra. Någon som har lust att dela med sig?

Rebecca