Där du alltid finns

Hela min julhelg satt i princip i ett. Jag for från ett program till ett annat och hann knappt tänka på mig själv och min ork. Missförstå mig inte, jag hade en riktigt fin jul, men nu i efterhand när jag äntligen har lite ledig tid gör tröttheten sig påmind. Förra natten sov jag bara några timmar, jag antar att jag hade svårt att slappna av. Jag hade bränt upp mina reserver och hade glömt bort hur man varvar ner. I natt sov jag däremot betydligt bättre och idag har jag bara tagit det lugnt. Laddat de tomma batterierna.

Som sagt var min jul riktigt trevlig. Jag fick träffa hela tjocka släkten, äta god mat och sjunga många julsånger. Men för första gången var det någon som fattades och det tomrummet gjorde sig påmint. Saknaden fanns hos oss alla. Det vad med andakt vi åt den gravade siken som han hade berett strax innan han lämnade oss. Det var till minne av honom som vi köpte varsin skraplott och delade ut dem i samband med julklappsutdelningen. Skraplotterna var hans grej, men vi ville upprätthålla den traditionen. Hela julafton var han tillsammans med oss i vardagsrummet, även om vi bara kunde se honom på det inramade fotot som stod på skåpet. Men han fanns med inuti oss och det var i de goda minnena han hade störst plats. Där kommer han alltid att finnas.

Rebecca

Julafton

Med den traditionella julgröten i magen börjar alla människor i huset så småningom ställa sig redo för julkyrkan. Spänningen har varit påtaglig hela dagen, speciellt hos de yngre, men även hos mig. Jag fångar så lätt upp stämningar och den ökade spänningen har inte varit ett undantag. Den har smittats av på mig, även om jag inte riktigt vet vad det är jag är spänd över.
    Tack och lov sänds det ett helt urval av filmer i TV nu i jultid, så det mest otåliga gänget sitter för tillfället och tittar på Ice Age. Skratten blandas med stöket från köket. Den mest lugna av oss alla ligger på sängen och spinner, men även han känner på sig att det är någonting speciellt på gång. Han får i alla fall sitt roliga i kväll i form av presentpapper och paketband.
    Trots att temperaturen sjunker där ute har solen tittat fram på självaste julafton. Kvällen kommer minst sagt att bli kall, men ack så vacker.
   
Med denna uppdatering lämnar jag bloggen för de kommande röda dagarna och ägnar min tid till att umgås med släkt och vänner. Än en gång önskar jag er en god och fridfull jul!

Rebecca

Det behöver inte vara perfekt!

Ingen mjukstart på jullovet för Rebecca inte. Uppvisningar, övningar, middagar, städning och fixande av de sista julklapparna är vad som stått på schemat. Till råga på allt fick jag en muskelinflammation i ryggen, vilket jag glömde bort idag när jag bar in instrument och dylikt till konsertsalen. Absolut inga klappar på ryggen och endast försiktiga kramar står det på den senast uppdaterade önskelistan.
   Idag fick jag frågan om jag är stressad inför julen. Det fick mig än en gång att fundera över all stress vi människor bär på, speciellt nu i juletid. Egentligen är det ganska fånigt att det varenda år är rusning i butikerna dagarna före jul, att folk stressar med allt och alla och att allting ska vara så "perfekt". En vacker julgran, mycket god mat, fina kläder, de bästa julklapparna och ett välstädat hem ska det vara. Varför? undrar jag.
   Det är ju Jesu födelse vi firar under julen. Var det verkligen så perfekt och optimalt den kvällen? Låt oss tänka efter. För det första fick inte Maria föda sitt barn i sin hemstad. För det andra tvingades de bo i ett stall och föda barnet där. För det tredje lades barnet i en krubba och det tror jag inte ens på Jesu tid klassades som en optimal bädd åt en nyfödd. För det fjärde tvivlar jag på att Maria och Josef bar de finaste kläder de ägde. För det fjärde tror jag inte att stallet var så välstädat. Trots allt detta gick det hur bra som helst. Maria födde Jesus, Guds son, och han växte upp och blev god man. Utan honom skulle vi inte fira jul.
    I grund och botten spelar det inte någon roll ifall vi har en vacker gran, mycket mat, fina kläder, de bästa julklapparna eller ett välstädat hem. Jag tror i alla fall inte att Jesus skulle ägna det en tanke. Han skulle se oss människor och glädjas över att det är honom vi firar, oberoende hur välplanerat eller perfekt det är.

Med detta vill jag önskar er alla en riktigt god och fridfull jul! Hur julen än ser ut kan den bli hur fin som helst. Tänk på det och dra ner stressnivån. Det behöver inte vara perfekt.

Rebecca

En plats för oss

När jag var yngre så drömde jag om att bli konståkare. Enda sedan jag var liten har jag med beundran sett upp till människor som så vackert och graciöst sveper över isen. Fortfarande blir jag lätt förtrollad när jag ser dem framföra sina isdanser.
    Som barn tog jag aldrig tag i min dröm. Visserligen var utbudet i den lilla stad jag bodde i inte så stort när det kom till konståkning. Hur som helst så nöjde jag mig med att skrinna på fritiden eller i skolan och följa med konståkningen på TV. Det blev aldrig någon konståkare av mig.
    Idag är jag privilegierad över att ha en jämngammal vän som håller på med konståkning. Hon tog tag i sin dröm och idag dansar hon på isen likt en isprinsessa. Jag är så glad för hennes skull, på isen ser hon så lycklig ut. Jag sparkade därför igång jullovet med att åka och titta på när hon och många andra unga konståkare hade juluppvisning. Jag kunde inte hålla leendet borta när min vän steg ut på isen.
    Det kanske aldrig blev en konståkare av mig, men det hindrar mig inte från att vara stolt över min vän som idag är en mycket begåvad konståkare. Hon har hittat sin plats på isen medan jag hittade min plats någon annanstans. Tillsammans får vi glädjas över varandra. Genom våra gemensamma intressen har vi hittat en plats för oss.

Rebecca

Njuta av stunden

Julrimmen börjar sitta nu. Ljusen i granen lyser och ett par paket julgransbollar är färdigt framplockade inför kvällen. Då ska granen kläs. Även julkrubban är framplockad och ljuset bakom Jesusbarnet sprider ett varmt sken över ängeln som vakar över honom. Julstämningen har verkligen lagt sig i vårt hus. Imorgon ska julen firas i skolan och efter det har även Rebecca nått det väntande jullovet. 

    Ett jullov fyllt av händelser ligger framför. Det ska bli så roligt att få fira julen i flera dagar med mina nära och kära. Trots det finns det en liten längtan till slutet på de röda dagarna då allt är över. Då slår ledigheten sig verkligen ner och då är det helt tillåtet att bara ta det lugnt och äta julchoklad. Jag tycker det är fint att det går att njuta av de båda delarna av julen. 

    Men ännu är vi inte där. Ännu har vi julen 2014 framför oss. Det ska vi också njuta av. I skolan fick jag lära mig ett nytt ord för ett par dagar sedan. Ordet har inte på något sätt blivit godkänt ännu, men det finns tydligen folk som använder det. Ordet är "carpa". I en mening blir det "att carpa dagen", alltså att fånga dagen och njuta av stunden. Jag tycker inte om ordet, så jag kommer inte att använda det. Men att njuta av stunden är precis det vi ska göra nu. Både före, under och efter julen.

Rebecca

Det är mörkt nu

Jag skrev ett blogginlägg på en av skolans datorer idag. Jag skrev en torr text om hur fort tiden rinner iväg nu i advent, om hur mycket som händer och all stress som infinner sig. Jag är ganska glad att den försvann när skolans nätverk plötsligt gav upp och jag tvingades stänga av datorn. Den var verkligen trist. Den innehöll ingenting som världen inte redan vet. 

Det är mörkt nu. Solsken är en bristvara i landet. En stor del av landets befolkning påverkas av detta. En stor del lider av årstidsbunden depression. Jag är en av dem. 

För er som inte stött på begreppet:

"Vid årstidsbunden depression under höst och vinter är ett utmärkande drag att man sover mer än vanligt. Trots detta upplever man en extrem trötthet. Dessutom ökar suget efter kolhydrater och sötsaker, och man går ofta upp i vikt. Dessa besvär finns inte vid årstidsrelaterade besvär sommartid" (http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Arstidsbunden-depression/)

Samtidigt som jag påverkas negativt av mörkret kan jag tycka att det är riktigt mysigt. Levande ljus, brasa i kakelugnen och varma filtar hör ju mörkret till och det gillar jag starkt. Speciellt nu i advent och juletid när man kan ta en kopp varm glögg och sätta sig med en god bok i soffan eller plocka fram pyssellådan. Sådant lättar upp stämningen i dessa mörkret.

Rebecca

Vad ni inte visste om mig...

... är att jag drömmer om att någon gång skriva en bok.

... är att jag besitter ett enormt kontrollbehov som ibland stör min vardag.

... är att det bara finns en enda person i denna värld som jag har vågat visa alla mina egna låtar till.

... är att jag ofta drömmer om att jag är gravid, men har bara en gång fött mina barn i drömmen. Den gången födde jag trillingar.

... är att jag en gång skrev en bokrecension på en bok jag inte ens hade läst och fick nästan fullpoäng. 

Rebecca

Itt ere vel lege fö he?

Känner någon annan till dagar som svänger hit och dit och lever sitt eget liv? Dagar då humöret går från bra till dåligt och från dåligt till bra femtioelva gånger? Jag har en sådan dag idag. Jag vaknade upp ganska neutral, men sedan satte karusellen snabbt igång. Nu har min kropp börjat reagera också. Plötsligt hettade mitt ansikte som aldrig förr medan fötter och händer blev kalla som is. Jag undrar om min årliga lucia-förkylning har tänkt infinna sig några dagar tidigare i år? Då får jag nog säga som humorgruppen KAJ: Ne, ne itt ere vel lege fö he...

Rebecca

9.12.14

Det klingar inte vackert i mina öron att höra att en del butiker i nejden lägger fram julpynt redan i slutet av september. På grund av detta har jag börjat skjuta fram allt som har med julen att göra så länge jag bara kan. Att dricka glögg före lillajul är otänkbart. Att lyssna på julsånger lika så. Men nu när vi firat andra advent har jag börjat lätta på tyglarna lite. Nu närmar sig julen trots allt med stormsteg.
   När det gäller julmusiken är jag fortfarande helt besatt av Lady Antebellums julalbum On This Winter's Night, men i år har jag även hittat en ny favorit. Jag kan inte räkna alla de gånger jag har lyssnat på acapellagruppen Pentatonix's version av Mary, Did You Know? 

Denna jul kommer jag att varva Lady Antebellum med Pentatonix om vartannat. Tur är det att vi bara firar jul en gång i året.

Rebecca

Saknar

Rebecca

Julpyssel

I torsdags gick jag in till bokhandeln och köpte årets första julpyssel. Länge gick jag omkring och tittade på allt pysselmaterial de hade att erbjuda. Vore jag rik skulle jag lägga betydligt mera pengar på pysselmaterial. En liten påse pyssel kom jag i alla fall hem med. En stor del av självständighetsdagen har därför gått i pysslandes tecken. Som tidigare nämnt älskar jag att pyssla och idag har jag skapat julkortsprototyper. Alla mina första kort ser helt förfärliga ut, därför gör jag härmed prototyper som jag sedan kan gå efter när jag gör de "riktiga" korten. Det har kliat i fingrarna hela dagen. Jag har inte fått nog av att klippa och klistra. Snart tror jag att jag är redo att avsluta min prototypverkstad och påbörja det riktiga julpysslandet.

Rebecca

Randis

När jag var nio år fick jag och min bror varsin alldeles egen katt. Vid den tiden bodde vi i lägenhet, så katterna fick därför vara innekatter. När katterna blev lite äldre lät vi dem vistas ute på balkongen när vi var hemma. Vi bodde på tredje våningen, men katterna visade inga tecken på höjdskräck. Efter några år tog vi beslutet att katterna skulle flytta till mommo och moffa. Där fick de vara ute och leva som riktiga bondkatter. Vi ville unna dem den friheten. Sedan dess har katterna bott på landet. Trots det har jag alltid sett min lilla kille som min egen. Han har bara inte bott på samma ställe som mig. 

 För en dryg vecka sedan kom Randis för att bo hos oss ett tag eftersom mommo skulle resa bort. Även om vi flyttat och bor i ett egnahemshus så släpper vi inte ut honom, eftersom vi har väldigt mycket trafik i hörnet vi bor i. 

   Under den här veckan har jag tänkt mycket på den så kallade djurterapin. Det ligger verkligen någonting i det. Jag har varit betydligt gladare av att komma hem den här veckan, för jag har vetat att jag kommer att mötas av någon som verkligen saknat mig. Det är helt sant, han vet vems han är! Det är ingen tvekan på att jag är hans favorit. När jag kommer hem blir han lugn och kärleksfull och det lugnet och den kärleken projicerar han mot mig. Han får mig att må lite bättre.

   Nu sitter jag här i soffan med datorn i famnen och honom bredvid mig. Idag ska han få återvända till landet, så vi njuter av den lilla kvalitetstid vi har tillsammans. Jag är helt medveten om att jag kan låta lite knäpp när jag talar om min katt så som jag gör. Men jag bryr mig inte. För mig är Randis viktig och det kommer han alltid att vara.

Rebecca