Hela min julhelg satt i princip i ett. Jag for från ett program till ett annat och hann knappt tänka på mig själv och min ork. Missförstå mig inte, jag hade en riktigt fin jul, men nu i efterhand när jag äntligen har lite ledig tid gör tröttheten sig påmind. Förra natten sov jag bara några timmar, jag antar att jag hade svårt att slappna av. Jag hade bränt upp mina reserver och hade glömt bort hur man varvar ner. I natt sov jag däremot betydligt bättre och idag har jag bara tagit det lugnt. Laddat de tomma batterierna.
Som sagt var min jul riktigt trevlig. Jag fick träffa hela tjocka släkten, äta god mat och sjunga många julsånger. Men för första gången var det någon som fattades och det tomrummet gjorde sig påmint. Saknaden fanns hos oss alla. Det vad med andakt vi åt den gravade siken som han hade berett strax innan han lämnade oss. Det var till minne av honom som vi köpte varsin skraplott och delade ut dem i samband med julklappsutdelningen. Skraplotterna var hans grej, men vi ville upprätthålla den traditionen. Hela julafton var han tillsammans med oss i vardagsrummet, även om vi bara kunde se honom på det inramade fotot som stod på skåpet. Men han fanns med inuti oss och det var i de goda minnena han hade störst plats. Där kommer han alltid att finnas.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar