Mera pyssel!

Pysslet fortsätter. Jag håller mig fortfarande till ugglorna, men denna gång har de flugit ut ur korten. 

Dessa små och söta ugglor är busenkla att pyssla ihop och vackra att titta på. En perfekt inredningsdetalj om du tycker om färgglada ugglor. 

Det enda du behöver är:

- en WC-pappersrulle

- papper (valfri bottenfärg och färg till mage/ögon + gult papper till fötter och näbb)

- sax

- lim

- svart penna

Sedan är det bara att börja på. Jag tror ni klarar er utan mera ingående tillvägagångssätt. Du kan designa den precis hur du vill. Till min senaste uggla använde jag mig av vanligt vitt papper och tidningspapper. Mer invecklat än så behöver det inte vara. 

Så enkelt, men ack så söta! Lycka till med pysslet!

Rebecca

Stolt över mitt språk

När jag började i gymnasiet väcktes intresset för språk hos mig. Jag blev väldigt snabbt förtjust i tyskan som jag började läsa, jag lade märke till hur fascinerade finskan egentligen är och jag upptäckte hur spännande det är att utforska sitt egna modersmål. När jag var liten pratade mina föräldrar med mig på högsvenska. Jag har därför aldrig klagat när vi i modersmål ska hålla muntliga redovisningar på högsvenska, vilket en del av mina klasskamrater gjorde. Den så kallade standardsvenskan har alltid funnits naturligt hos mig. Jag framförde tydligt att jag aldrig skulle börja prata på dialekt när jag var liten. Det ändrade så småningom, men jag har fortfarande ingen ren dialekt. Jag har högsvenskan som grund och slänger mer eller mindre in dialektord beroende på vem jag pratar med. Dessutom är det inte bara en dialekt jag påverkats av. Starkast är väl den dialekt som pratas i min hemstad, men nu som då kommer jag på mig själv att använda mig av ord från min mors ursprungliga dialekt. Då är jag väldigt glad att påpeka det. Jag känner mig stolt över det.

    Jag påverkas snabbt av olika språk och -stilar och snappar lätt upp nya ord och dialekter. Min mor sade en gång att jag skulle kunna lära mig flytande norska väldigt snabbt om jag bodde i Norge en tid, eftersom jag lärde mig mycket norska under tiden när jag var förälskad i Alexander Rybak. Jag kan tycka det är så roligt att sitta och lusläsa, peta i och korrigera texter. Kanske mest för att jag vet att jag kan och för att jag vet att det är någonting jag är bra på, men också för att jag tycker det är så spännande att plocka ihop en text med flytande och välgenomtänkta ord, meningar och stycken. Jag tycker det är underbart att få fram sina egna tankar, känslor och åsikter genom olika språk.  

    Språket är en gåva som ger oss möjlighet att uttrycka oss. Det finns inga språkkunskaper som är tunga att bära på. Det finns heller inga språkkunskaper som är onödiga. Att kunna prata på olika språk är en fördel för både dig själv och de du pratar med. Var inte rädd för att utsätta dig för olika språk! Det kommer att öppna nya dörrar för dig. Jag lovar.

Rebecca

Pyssel, pyssel och åter pyssel

Läsledigheten tar kol på mig. Det är tråkigt och ensamt och det finns alldeles för mycket tid till att tänka. Därför har jag försökt att hitta någonting jag kan göra i mina läspauser. Jag har berättat om min passion för pyssel och det är just det jag har ägnat mig mycket åt de senaste dagarna.

Jag har en enorm förkärlek till ugglor, så det är inte så konstigt att just ugglor har varit ett återkommande motiv när jag har pysslat. Jag har en hel pyssellåda med en massa material till alla möjliga pysselformer. De senaste dagarna har jag varit alldeles begeistrad i att pyssla ihop olika typer av små söta kort. Mitt kortförråd blev tillsist så stort att jag började skicka ut korten på posten bara för att lysa upp mina nära och käras dagar. Jag har även gjort armband och mobilsmycken av det lilla pärlförråd jag har. Det dyker ständigt upp nya pysselidéer i mitt huvud och jag hoppas att de fortsätter att dyka upp ännu en tid tills jag hittar någonting nytt att sätta min långa tid på nu under läsledigheten.

Rebecca

Tankar

Jag ligger i min säng, känner hur öronen täpper till igen och funderar på hur mycket jag kommer att få sova i natt. Magkänslan säger ett fåtal timmar. Förnuftet säger att bara jag somnar så blir det bra. Jag vet inte vad jag ska tro. En aning hopplöst känns det i alla fall. Jag vill ju inte ens sova, samtidigt som jag skulle ge mycket för att få sova en riktigt ordentlig natt. Ingenting stämmer överrens med någonting. Jag fungerar så ibland, det går i perioder. Konstiga drömmar har jag också - igen. Jag var på bio med goda vänner ikväll. Jag åt någonting som innehöll vetestärkelse. Jag trodde jag skulle klara av det. Jag trodde fel. Inte nog med det så blev jag påmind om att tarmen behöver ett år för att bli helt återställd efter en kur av penicillin. Jag som redan har känslig mage efter alla år som jag gick omkring med obehandlad spannmålsallergi. Mina tankar snurrar från det ena till det andra som ni märker. Ni vet säkert hur det känns.

Rebecca

Anpassning

Jag antar att det idag är den första dagen på vår läsledighet, så vida inte någon tyckte det var dags att börja på redan under helgen. Jag har läst ett kapitel i den första religionsboken. Det är allt jag lyckats med. Innan jag tog fram böckerna var jag en sväng till skolan för att avlägga det sista provet i gymnasiet, ett muntligt finskaprov. Det slog mig när jag steg in genom dörren till skolan hur malplacerad jag kände mig. Det var någonting som sade till mig att jag inte skulle vara där längre. Jag förundrades över känslan. Det finns ju ingenting som säger att jag inte får vara i skolan, ändå kunde jag inte skaka av mig känslan. Det är lustigt hur snabbt vi människor anpassar oss till olika situationer i livet.

Rebecca

Ringrostig

På måndag har jag varit förkyld, eller snarare lidit av influensa, i fem hela veckor. Detta betyder att jag inte kunnat sjunga ordentligt på en hel månad. Det känns för en som vanligen sjunger varje dag. Jag har till och med märkt att det påverkar mitt dagliga mående. Jag mår så mycket bättre om jag får sjunga och släppa ut musiken som alltid finns inuti mig. Jag har heller inte kunnat träna ordentligt på en månad. Det känns förstås också. Inte minst på min försämrade nattsömn. Jag sover, som de flesta, så mycket bättre bara jag har fått röra på mig under dagen. Längtan efter boxningen är stor.

Nu är alltså både min sångröst och kondition ringrostiga och jag kan knappt vänta på att återfå de krafter jag brukar ha. De krafter som tillhör min vardag.

Rebecca

ABI ABI ABI!

Nu har jag och mina klasskamrater vunnit abiaden, blivit utsparkade av tvåorna och härjat i maskeraddräkter. Jag är trött i både huvud och kropp. Allting har dock gått riktigt bra, förutom att mitt abigodis försvann spårlöst. Jag har inte ätit upp det och jag har inte delat ut det. I morse trodde jag att jag hade glömt det hemma, men väl hemma kunde jag inte finna det någonstans. Om jag hittar det så klär jag ut mig igen och går på en egen abi-slänger-godis-runda. Hur som helst har vi haft det riktigt roligt! Nu tar jag ledigt till måndag, sedan ska jag försöka aktivera mig och börja läsa.

Rebecca

Förändringar

Idag insåg jag så där på riktigt att jag är abiturient. I många år har jag sett upp till de som fått den vita mössan placerad på huvudet och i vår är det jag och mina vänner som blir hattbärare. Det är spännande tider vi lever i, mina klasskamrater och jag. I morgon står det abiad på schemat och på torsdag får staden se ett gäng maskeradutklädda galningar på ett traktorflak. När vi återhämtat oss från allt ståhej är det dags att börja förbereda oss för de sista skrivningarna som tar vid i mitten av mars. Sedan är vi färdiga och har tolv år av skolgång bakom oss. Tiden går minsann snabbt. Det är nästan skrämmande. Nu som då får jag frågan vad jag ska göra sedan när jag blir färdig, vad jag ska bli när jag blir stor. Ibland blir det lite för mäktigt med alla förändringar och förväntningar. Än en gång säger jag: Jag har ingen aning! Just nu tar jag en dag i taget och försöker vara tillfreds med det.

Rebecca

Förkylningen och jag - en månad tillsammans

Idag gjorde jag den finska hörförståelsen med lock för båda öronen, vilket gjorde det svårt att koncentrera sig på själva finskan eftersom jag lade största fokus på att lyssna och höra. Hur som helst är alla skrivningar innan penkkis gjorda för min del nu. Nu tänker jag bara rida på vågorna tills det blir dags att läsa inför resten av skrivningarna. Penkkisprogrammet blev godkänt av lärarna idag, så småningom börjar allting sitta. Bara jag skulle få bukt på min förkylning. På tal om den insåg jag idag att jag har räknat fel. Idag har jag gått en hel månad med samma gamla förkylning. Det innebär att jag firade två veckor en vecka för sent...

Rebecca

Öroninflammation

Idag gav jag upp kampen mot min förkylning och traskade iväg till HVC. Jag togs emot på sjukskötarmottagningen där de kollade upp mitt CRP och tittade i mina öron som känns totalt täppta. CRP var bra, men på grund av hur min öron såg ut skickades jag vidare till jourläkaren. Det visade sig att min förkylning hade lett till öroninflammation och jag fick därmed en veckas lång antibiotikakur. Suck säger jag bara. Men förhoppningsvis tar antibiotikan död på alla onda bakterier så att jag kan få bli frisk någon gång snart. Jag har drabbats av träningsabstinens och det är minsann ett tecken på att jag har varit sjuk på tok för länge nu.

Rebecca

Bara resten kvar nu

En totalt utmattad Rebecca slängde sig på golvet när hon tagit steget ut ur skrivsalen efter nästan hela sex timmar med textkompetens framför sig. Trots det trötta och bleka ansiktet skymtades där ett litet leende, skrivningen var över! Bara resten kvar nu.

Rebecca

Textkompetens

Tankarna håller på att stressa upp mig inför morgondagens textkompetens. Jag försöker hålla mig lugn. Jag försöker säga till mig själv att jag är redo, att jag har det i ryggmärgen. Men jag har aldrig varit bra på att lugna ner mig själv. Jag är nervös och känner mig inte ett dugg redo. Men jag får helt enkelt ta det som det kommer. Jag har i alla fall förberett en god picknick inför morgondagens sex timmar i skolans gymnastiksal. En hel massa godsaker tycker jag ändå att vi är värda när vi sitter där, alla abiturienter och skriver våra tre texter.

Till alla abiturienter som skriver textkompetens imorgon önskar jag lycka till!

Rebecca

Tänk om...

What am I supposed to do when everything feels wrong?
What if I would say it's true, I cannot stay this strong anymore. 
What if everyone would turn away and let me be?
Would this world collapse or could everyone be free?

Så lyder den första versen i min sång Just Another Song (by another broken soul).
    Idag satt jag med min vän och diskuterade allt mellan himmel och jord. Så småningom ledde vår konversation till huruvida aliens eller onda andar existerar. Idag finns det så många olika teorier, historier och myter om allting. Min vän och jag var överens om att det ibland är svårt att ens veta vad vi själva tror på, på grund av de oändliga antalet versioner av historier och fakta.
    Vi kom fram till att det finns så otroligt mycket här i världen som vi aldrig kommer att få svar på. I alla fall inte under vår tid här på jorden. Det finns obegränsade mängder "What if:s" som troligen alltid kommer att vara obesvarade. Men jag tror det är okej. Jag tror inte vi behöver veta allt. Jag tror inte ens att det är meningen att vi ska veta allt. Jag tror det finns en hel del frågor som vi inte behöver ha ett svar på, i alla fall inte just nu. Vi får alltså fortsätta leva våra liv trots alla tänk om... 

Rebecca

Drömmar eller ej?

Jag är en sådan person som lätt drabbas av biverkningar när jag tar en medicin. Speciellt mina drömmar påverkas. För ett par dagar sedan fick jag en medicin som har gett mig konstiga drömmar. Fast konstiga är inte riktigt rätt ord. Drömmarna är nämligen så verkliga att jag själv inte kan avgöra om händelserna har hänt eller inte. För tillfället vet jag till exempel inte om jag blev tillsagd att parkera bilen på gatan idag och jag har ingen aning om min mor verkligen frågade om jag ville ha saft igår kväll. Eftersom det är så enkla saker, sådant som verkligen skulle kunna vara händelser som jag har upplevt, vet jag inte vad som är sant och vad som är drömmar längre. Jag tror att både uppmaningen och frågan igår kväll aldrig kom på tal. Jag tror det är någonting jag har drömt, men jag vet verkligen inte helt säkert.

Rebecca

Grattis på tvåveckorsdagen!

Mitt högra öra känns igentäppt samtidigt som en oregelbunden melodi av visslor ljuder. Hostan är inte lika hemsk, men håller sig kvar. Så firar vi tvåveckorsdagen, förkylningen och jag, efter en lång skoldag. Jag dämpar krämporna med bra musik och lite avkoppling i form av skrivning.
   Den senaste tiden har jag varit helt beroende av countrylåtar med ett ordentligt up-tempo. På så sätt ramlade jag över Sasha Pieterses senaste singel No. Pieterse förklarar själv sin musikstil som "country with southern rock" och det är precis det jag suktar efter. Det kanske är lite annorlunda, men min musiksmak har aldrig varit som någon annans. Här kan ni lyssna på No med Sasha Pieterse:

Rebecca

Två veckor gammal förkylning

Imorgon fyller min förkylning två veckor. Jag fick skjuta upp helgens alla planer eftersom förkylningen valde att avancera ännu en gång. På grund av det har jag fått onödigt mycket tid över till skolarbeten. Fråga mig vad som helst om Missionskyrkan i Finland, jag slår vad om att jag klarar av att svara på frågan. Snart ska jag övergå till finskan.

Jag började fundera på alla medel jag har använt för att få kontroll på min förkylning. Listan är lång:

- Färsk ingefära
- Ingefäravatten med citron (+lite salt för mitt illamående)
- "Spetsat" ingefäravatten, även här med citron
- Strepsils och diverse andra halstabletter
- Honungsvatten, med ingefära och citron
- Finrexin
- Burana
- Varm mjölk med honung och lite 81% mörk choklad (Läste någonstans att detta skulle vara bra. Märkte själv ingen skillnad, men det var i alla fall godare än ingefäran)
- Vitaminvatten
- Glass mot min sjuka hals
- Nässpray
- Tigerbalsam
- Vattenpipa

Vad jag ska ta till härnäst vet jag ej. Förslag?


Rebecca