Jag ligger i min säng, känner hur öronen täpper till igen och funderar på hur mycket jag kommer att få sova i natt. Magkänslan säger ett fåtal timmar. Förnuftet säger att bara jag somnar så blir det bra. Jag vet inte vad jag ska tro. En aning hopplöst känns det i alla fall. Jag vill ju inte ens sova, samtidigt som jag skulle ge mycket för att få sova en riktigt ordentlig natt. Ingenting stämmer överrens med någonting. Jag fungerar så ibland, det går i perioder. Konstiga drömmar har jag också - igen. Jag var på bio med goda vänner ikväll. Jag åt någonting som innehöll vetestärkelse. Jag trodde jag skulle klara av det. Jag trodde fel. Inte nog med det så blev jag påmind om att tarmen behöver ett år för att bli helt återställd efter en kur av penicillin. Jag som redan har känslig mage efter alla år som jag gick omkring med obehandlad spannmålsallergi. Mina tankar snurrar från det ena till det andra som ni märker. Ni vet säkert hur det känns.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar