Stjäla tid?

Jag tycker inte om att släppa en bomb på någon med bekännelser om hur dåligt jag mår. Jag tycker verkligen inte om det. Jag har dock lärt mig att det är ytterst nödvändigt ibland för min egen hälsas skull. Grejen är den att jag känner mig så skyldig när jag berättar om svåra saker som tynger mig. Jag känner mig skyldig till lyssnarens jobbiga känslor, som jag inbillar mig att uppstår. Jag tror att lyssnaren börjar må dåligt av att höra det jag säger. Jag tror att lyssnaren kommer att se mig som en svag, konstig och självisk människa som bara släpper ur sig allt hon känner. Det är jag inte och det vill jag inte stämplas som! Dessutom känns det som om att jag stjäl tid av den som lyssnar. Tid som denne kunde lägga på någonting roligare eller viktigare. Eller tid som denne kunde lägga på någon annan som kanske behöver denne mera än jag, vilket för mig känns som vem som helst.
  En gång fick jag en order om att se det från den andra sidan. Se det som om jag vore lyssnaren. Hur skulle jag känna om en människa kom fram till mig och bad att få prata med mig eftersom hon/han mår dåligt? Personligen skulle jag bli glad om en person skulle anse att jag skulle vara en trygg människa att prata med. Jag skulle med öppen famn ta emot en personen i fråga och försöka hjälpa denne på något sätt. Så är jag "funtad". Jag tycker verkligen om att hjälpa andra och jag vill att folk ska kunna lita på mig.
  Så om jag lägger ihop dessa ekvationer med varandra borde jag ju rimligtvis få som svar att jag inte borde vara rädd att söka hjälp hos någon jag litar på. Min lyssnare kanske känner sig bra, för att jag sökte mig till henne/honom. Kanske min lyssnare verkligen vill hjälpa mig och anser inte att jag kommer och stör eller stjäl tid.
  Enklast är det att fråga. Och det svar du får måste du helt enkelt lita på. Det är trots allt en människa du litar på som du har sökt dig till. Håll bara inte inne dina jobbiga känslor för dig själv! Om du verkligen inte vill släppa dem på någon eller inte har någon som kan hjälpa dig, sök då hjälp hos en kurator eller psykolog. Det är inte värt att hålla jobbiga saker för sig själv om man inte mår bra av det. Detta säger jag av egen erfarenhet.


Rebecca