En djupare nivå

I morse när jag hade bestämt mig för att ta min blå skjorta på mig så tänkte jag att jag skulle vara riktigt duktig och stryka den innan. Den var trots allt rätt skrynklig. Jag tog fram strykbrädan och strykjärnet och började stryka skjortan när järnet var varmt. Innan jag fortsätter min historia så kan jag berätta att jag ibland funderar på rätt konstiga saker, t.ex hur varmt ett strykjärn egentligen kan bli. Jag vet inte varför jag får dessa tankar i huvudet, de bara kommer.
  Ni kanske redan har lyckats lista ut fortsättningen på min historia. För idag blev det den dagen då Rebecca fick veta exakt hur varmt ett strykjärn kan bli. Aj, säger jag bara. Och dum som jag var vid det tillfället så fortsatte jag styrka skjortan utan att tänka på att kyla ner mitt finger som fått smaka på hettan. Det fick jag sedan ångra bittert på första lektionen för dagen när fingret värkte så mycket att jag bokstavligen svettades av smärtan. Det blev inte många matteuppgifter räknade den lektionen eftersom jag tvingades att kyla ner fingret på alla möjliga sätt för att slippa smärtan. Jag gjorde ett försök med att skriva med vänsterhand, men det gick som det gick. Inte bra alltså. Efter lektionen fick jag springa hem efter is och plåster.
  Och vad vill komma fram till med detta? Att man skall ha stor respekt för strykjärn och vara försiktig när du använder dem? Nja, det också, men detta går dessutom att relatera till något på en djupare nivå. Jag tänkte främst på livet. Vi lär oss att ha respekt för livet. Det håller jag med om. Det är trots allt den vackraste gåva vi har fått. Men bara för att vi har respekt för livet innebär det inte att vi inte skall leva det eller vara rädda för att leva våra liv. Jag kommer att använda strykjärnet igen, helt säkert, men nästa gång är jag antagligen lite mer försiktig. Jag ger inte upp bara för att det gick fel en gång. Nej, jag lärde mig av mitt misstag och försöker igen. Så borde det vara i livet också. I livet får vi sår hur vi än försöker undvika det. Utmaningen är att ta sig igenom det svåra i livet och fortsätta se framåt mot det ljusa. Upp på hästryggen igen! "He bliir noo braa!"


Rebecca