Min mask

Jag har en mask.
  Det är ingen daggmask eller något annat liknande djur. Det är heller inte en maskeradmask. Ingen halv, vit mask som fantomen på operan har. Inte heller är det en ansiktsmask för att göra huden i ansiktet mjukt och lent. Nej, det är en helt annan typ av mask jag pratar om.
  Min mask är osynlig, men ibland ack så synlig. Åtminstone för vissa människor, de som känner mig väl. Börjar det ringa klockor? Min mask lägger jag främst på mig när jag inte mår bra, men när jag helst inte vill visa det till någon. Min mask är genomskinlig för dem som har sett mig må dåligt utan masken framför ansiktet. Jag skulle nästan kunna kalla min mask för en sköld. Samtidigt som jag skyddar mig själv vill jag skydda andra. Jag vill inte att alla ska se hur dåligt jag mår.
  Den här masken är inte alltid hälsosam. Den får mig att ljuga, både för andra och för mig själv. Tillslut spricker masken och då brister allting. I det ögonblicket har masken inte fört med sig någonting gott alls.
  Jag har många gånger skrivit om hur bra det är att släppa ut sina känslor och prata med någon om det som tynger ner en. Jag håller fortfarande stenhårt fast vid det. Detta är en påminnelse.
  Jag ber er slänga alla era masker. Visst, vid vissa tillfällen behövs också dessa masker, men det går inte att använda dem för mycket. Precis som med allt annat, måtta med allt! För stor användning av dessa masker orsakar bara ytterligare problem. Det gäller att lära sig när masken verkligen behövs och när den inte gör det. Det är inte lätt, men hälsosamt. Prioritera din hälsa!


Rebecca