Idag klädde jag mig i träningskläder, trotsade regnet och testade springa för första gången på flera månader. Jag har inte kunnat springa på ett bra tag nu på grund av mina ryggproblem, men efter månader av gymträning ville jag se om det hade förändrats.
Jag fick både ett glädjande och ett ledsamt resultat. Nej, jag kan fortfarande inte springa utan att ryggen säger ifrån. Jag kom inte ens en halv kilometer innan jag tvingades hejda mig själv för att inte slita sönder min rygg. Det är givetvis de ledsamma resultatet av testet. Vad som däremot var en mycket glädjande upptäckt var att det bara var ryggen som hindrade mig att springa. Förut har flera delar av kroppen sagt ifrån, främst psyket och flåset, men nu kunde jag konstatera att jag har blivit så stark och tränat upp min kondition så pass bra att en länk inte längre är obehaglig. Bortsätt från den strejkande ryggen förstås.
Min önskan är att jag ska kunna börja springa igen innan året är slut. Det bästa med den önskan är att jag faktiskt kan se den gå i uppfyllelse. Det behöver inte vara omöjligt, inte alls. Tills dess kan jag bara fortsätta att upprätthålla den träning jag kan ägna mig åt utan problem. Sedan blir det att låta tiden bero.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar