Utanför bekvämlighetszonen

Igår besökte jag zonen utanför bekvämligheten, dvs. obekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbigt, men idag är jag tacksam över att jag gjorde det.
  Det finns många olika situationer och handlingar som jag tycker är obekväma. Dessa obekvämligheter är dessutom inte obekväma för många andra än mig. För ett tag sedan på en andakt fick vi som uppgift att innan årets slut göra någonting som vi inte känner oss riktigt bekväma i. Jag erkänner att jag inte tog uppgiften på allvar, varför skulle jag utsätta mig för något sådant? Men igår gjorde jag det.
  Jag är, som tidigare nämnt, en mycket känslig person. Jag har därför fått som uppgift att skriva ner mina känslor och tankar för att sedan ha någon att läsa dem. Detta har jag alltid låtit komma in genom en örat för att sedan skjuta ut det ur det andra. Det har nämligen aldrig känts bekvämt att låta någon ta del av mina innersta känslor, även om jag nog förstått att det vore bra för mig. Igår tog jag dock steget som ledde mig ut ur bekvämlighetszonen. Jag skrev ner en lång lista på hur jag kände mig. Sedan frågade jag en fin människa om denne kunde ta sig tid att läsa den. Jag fick skicka listan till denna person som sedan läste igenom och kommenterade den. Jag fick fina kommentarer att begrunda och flera ljus tändes inom mig. Tårarna rann, men det var det värt.
  Tack vare detta har jag fått må bra idag. Den där klumpen av tankar och funderingar som jag själv inte lyckats reda ut har äntligen lösts upp. Allt detta på grund av att jag tog steget ut ur bekvämlighetszonen. Det var tungt och jobbit just då, men i det långa loppet är det verkligen värt det!


Rebecca