Jag har gång på gång fått höra att svaghet inte skall kopplas till någonting negativt. Det är en styrka att kunna visa sig svag. Jag förstår och tror på detta, men trots det har jag väldig svårt att ta det till mig. Jag bara fortsätter att kämpa.
Jag vet dock hur resultatet av att konstant kämpa ser ut. Det är ingen vacker syn. Det är ingenting jag vill uppleva igen och det är verkligen ingenting jag skulle vilja att någon annan behövde uppleva. Trots detta fortsätter jag kämpa och vågar inte visa mig svag. På det sättet hjälper jag varken mig eller någon annan.
Jag önskar att jag hade styrkan att vara svag.
Rebecca
När man är ung kan det vara väldigt svårt att våga vara sej själv - med styrkor och svagheter - man kanske inte ens vet hur man egentligen är ännu... Det kändes som att man måste vara si eller så för att duga... Å inte hjälper det att nån vuxen berättar för en att det inte är så - för det tror man på först sen då livet lärt en det - å ändå kan det vara svårt ibland... Men OJ vilket svammel dethär blev :P Skrivandet är verkligen inte min grej ;) Dock är virkning/stickning bra att ta till när min hjärna behöver koppla ifrån ett tag :D Hursomhelst - vad jag nu ville säja är att jag inte tror att nån föds bara "stark" utan det blir man när man åxå varit "svag" och märker att det är ett övergående stadie (för man blir ju stark när man kämpat sej ur det jobbiga) - elä nåå ;) Fast sen kommer det ju nåt jobbigt igen - sånt är livet - men då kanske det går lite fortare att komma ur det då man vet att "what doesn't kill you makes you stronger" <3
SvaraRadera